Hela tiden innan resan intalade vi oss att:
Om det händer något som gör att vi måste bryta resan, så är det inga större problem.
Vi hade mat och tält så vi skulle klara oss bra innan hjälp anlände.
Huvudsaken att vi var friska.
Det är inget misslyckande att behöva ge upp en sådan här resa. Möjligen tråkigt.
Med den tanken var det lätt att rulla vidare ut i obygden.

Här någonstans kändes det påtagligt att vi var långt norrut.
Kylan, renarna och de ljusa nätterna bidrog säkert.
Det kändes skönt. Tiden blev mindre viktig.
Vi kom in i en skön lunk och tog dagen som den kom.
Kände oss nog ganska harmoniska.
Bara den stundande kylan kändes lite problematisk.
Och det faktum att vi behövde avverka drygt 40 mil om dagen.
Men hur kallt det skulle bli eller övriga väderprognoser viste vi inget.
Det var inte mycket vi kunde göra åt den saken i alla fall.

Allt annat funkade också bra.
Hojen ”spann” fint.
Gasolköket funkade bra så länge det var varmt och inte blåsigt.
Vi var mätta och varma, så långt.

Micke