Utmaningen

Resultat av utmaningen 2013
Jag är mycket nöjd med resultatet och att Susanne slog mig är ju bara bra.
Men den som gjort bästa jobbet är nog i alla fall Erik. Han har cyklat till och från skolan och kompisar i ur och skur, sommar som vinter. Erik har nästan cyklat 100 mil på det här viset och sparat 225 kilo koldioxid. Mycket bra Erik!

December
Erik            8,8 mil = 21,1 kg Co2
Susanne    23,5 mil = 56,4 kg Co2
Micke       22,4 mil = 53,8 kg Co2

Hela året 2013:
Erik             94 mil = 225 kg Co2
Susanne    264 mil = 634 kg Co2
Micke       247 mil = 592 kg Co2

Sammanlagt så har vi minskat våra utsläpp med, 1451 kilo koldioxid under 2013.

Dalsnibba och Geiranger

En rundtur med bilen
Dag 10.

Geiranger

Den här dagen åkte vi tillsammans upp till Dalsnibba för att se på utsikten över Geiranger och de stora lyxbåtarna som låg i fjorden.
Sedan åkte vi ner till turistmagneten Geiranger och gick och tittade lite. Det blev en lugn dag och det var skönt att softa i bilen.
Nästa dag skulle vi upp till Juvasshytta igen för att besöka en grävd grotta i glaciären.

Rekvisita från filminspelningen: Into The White. Det var alltså inget riktigt flygplan som stod vid Grotli fjällstation. Se filmen längre ner i inlägget..

På campingen i Lom träffade jag kompisen Hans Rönnegård. Han var där med några motorcyklister för att åka på fina vägar. Hans och jag ska åka motorcykel till Färöarna hösten 2014.

Galdhöpiggen

Vandring upp till Galdhöpiggen
Dag, 9

Familjen samlad på toppen av Skandinaviens högsta berg Galdhöpiggen, 2 469 meter över havet.

Vi samlades vid Raubergstulen Turisthytte klockan 09.30 där guiderna delade ut selar och höll en kort information. Efter det åkte vi upp till Juvasshytta där vi parkerade bilarna vid Galdhöpiggen sommarskidsenter.
Det blåste riktigt hårt och regnskurarna avlöste varandra och toppen var väl gömd i de tunga, grå molnen.
Vi hade svårt att klä oss eftersom det blåste så hårt och regnade. vi visste inte heller hur tungt det skulle bli att vandra. Risken var stor att vi hade för varmt på oss och då skulle vi svettas och bli kalla.
Efter femtio meter fick jag migrän och jag funderade på hur det skulle gå. Jag bestämde mig för att det inte skulle påverka mig eller den kommande vandringen upp till Galdhöpiggen. Efter en timma var migränen nästan borta och det gick bra.
Vi var långt i från ensamma.
Det var hundratals människor som vandrade i två led uppför.
När vi kom fram till glaciären tog vi 10 minuters rast, sedan satte vi på oss selarna och kopplade i hop oss i ett långt replag. Det var folk i alla åldrar och många äldre med en imponerande kondition. Norrmännen är vana vandrare, den saken är klar.
Samtidigt som vi tog de första stegen ut på glaciären började solen skina mer, men toppen låg fortfarande gömd i dimma.
Vandringen var en blandning av att köa och stressa i ett köpcenter bland mycket folk och att befinna sig i en storslagen natur.
När vi passerat glaciären kopplade vi loss oss från repet och kunde gå i "egen" takt den sista biten.
Nu hade molnen över toppen försvunnit och vi kunde se den klart och tydligt. Vi var lite osmarta och hade gasolköket med oss för att göra riktig mat på toppen, men tiden var så pass kort där uppe att det blev stressigt. Vi skulle bara ha tagit med oss smörgåsar eller liknande.
Vi hann i alla fall äta, ta några bilder på toppen.
Vandringen ner gick bra.
På eftermiddagen åkte vi ner till Lom där vi träffade Farmor och Kjell, de fixade god mat, kött o potatis med gräddsås. Behöver jag säga att vi åt så vi höll på att spricka:)
Den natten sov vi gott.

Utsikt från toppen

Snacka om tvåfilig vandringsled

Det blåste kallt vid starten

På tillbakavägen såg jag flera moln som såg it som UFO:n

Det var kul att träffa Farmor och Kjell i Lom

Tankar och tips:
Förra gången när vi avbröt vandringen upp mot toppen, (vi var där med Äventyrsklubben 2011) då gick vi från Spiterstulen som ligger cirka 1 104 m ö.h. Jämfört med Juvasshytta på 1 841 m ö.h. Fördelen med att ta den längre vandringen från Spiterstulen är att man kan gå i egen takt, man slipper gå i replag över de farliga glaciärerna och att det faktiskt är lite lättare terräng. Men som sagt det är cirka 800 höjdmeter längre från Spiterstulen.

Vem blir Årets Näräventyrare 2013?

Nu kan du nominera till Årets Närventyrare 2013!
Vem blir Årets Näräventyrer 2013?
Det är upp till dig.
Nominera någon som har gjort något extra kul och äventyrligt på hemmaplan, det kan vara någon du känner eller du själv.
Vad ett näräventyr är kan ju bero på vem som utfört det, men huvudsaken är att man gjort något som sticker ut från vardagens rutiner. Eller varför inte, någon som fört in äventyret i vardagen.
Känner du någon som borde lyftas fram och bli Årets Näräventyrare 2013, tveka inte mejla ditt förslag, med namn och motivering till (naraventyr@gmail.com).
I år är det jag som utser vinnaren eller så sker en omröstning här på bloggen. Priset består i ära och berömmelse samt ett fint diplom:)
Om du vill läsa om pristagarna 2010, 2011 och 2012, så kan du klicka på fliken "Årets Näräventyrare" här uppe.
Lycka till!
#ÅretsNäräventyrare

Raubergstulen och Jotunheimen

Transportdag, bildag och vilodag
Notera på bilderna vilket fint väder vi hade hela dagen när vi satt i bilen. Kan inte låta bli att tycka att det var lite hånfullt, särskilt med tanke på hur nästa dag startade.

Nu närmar vi oss de snöklädda bergstopparna i Jotunheimen

Dag 8.
Den här dagen satt vi som sagt mest i bilen. vi stannade förstås när vi såg något extra fint och för att sträcka på benen.
På bilfärjan över till Kaupanger såg vi vad vi tror var en tumlare. Det såg i alla fall ut som en delfin framför båten. Det var en stor upplevelse för oss, vi såg även säl i fjorden som vi passerade.
Vi åkte genom världens längsta tunnel som är 24,5 kilometer lång och som förbinder Lerdal med Aurland.
Väg 55 upp mot Jotunheimen är helt fantastisk och där åkte vi från att ha badat nere i fjorden (det var iskallt i vattnet, men soligt och varmt i luften) till att åka över snötäckta fjäll där de hade skidtävling.
I morgon skulle vi bestiga Galdhöpiggen via Raubergstulen och Juvasshytta. Sedan på kvällen skulle vi träffa Farmor och Kjell nere i Lom där vi hyrt en stuga tillsammans.

Bad

Höga snödrivor som dröjer sig kvar.

Erik gillar det han ser

Fantastiska vyer

Lerdalstunneln som är världens längsta vägtunnel

Avkopplad och uppkopplad.

Väg 55 upp mot Jotunheimen

Norsk skogskatt:)

Erik hittade sin paradisö som han vill bo på när han blir stor. Jag förstår varför:)

En minut efter att jag tog den här bilden på Linnea såg vi tumlaren, men vi hann inte ta någon bild..

Camping vid Raubergstulen fritidscenter

Dag 7 i Norge

Fyra vattenfall i Kinsarvik
Den här dagen startade vi med en vandring upp mot Hardangervidda från Kinsarvik. Det finns en vandringsled som bjuder på minst fyra fina vattenfall, en fantastisk natur och ett smaragdgrönt vatten. Det var tillräckligt lockande för oss.
Bitvis var det riktigt brant med hala berghällar och snorig mossa, men det var en fin vandring.
Därefter satte vi oss i bilen och körde norrut och tältade någon stans efter vägen.
Nu hade vi startat uppladdningen inför bestigningen av Skandinaviens högsta berg, Galdhöpiggen, med 2 469 meter över havet.

Vindskyddet till Primusköket ökar effekten avsevärt.

Spana in mossan och vattnet! Vilken natur.

Vi hittade en liten musunge som inte hade lärt sig att gömma sig. Den var helt orädd.

Gott och friskt vatten, bara att fylla på.

Ho ho..

Utmaningen 2014

Sveriges ytterligheter
Nu är det dags för en ny utmaning, nämligen att besöka Sveriges alla ytterpunkter samt den lägsta och högsta punkten.

Tänk vilka knasiga idéer man kan få när man går och filosoferar i skogen, eller när man sätter sig vid foten av en gran i skogen och tittar upp mot trädkronorna. Det är då tankarna kan fara fritt och livet tar nya riktningar. Mot Sveriges ytterligheter.

Så här har jag tänkt:
Sverige är ju som bekant fantastiskt, det har man ju hört och det är faktiskt sant. Därför vill jag se mer av Sveriges natur.
Närmare bestämt den sydligaste, nordligaste, östligaste, västligaste, mittersta, högsta och lägsta punkten i Sverige. Jag ska i första hand besöka punkterna som finns på fastlandet, men om det går så ska jag försöka att ta mig ut till den västligaste och den östligaste ön också.
Den här utmaningen kommer att ta mig till Bohuslän, Skåne, Norrbotten och Lappland samt Medelpad eller/och Hälsingland (beroende på hur man mäter mittpunkten). Snacka om näräventyr och en utmaning att se fram emot.

#SverigesYtterpunkter
#SverigesYtterligheter
#Utmaningen2014

Krönika i Eskilstuna-Kuriren

Här kan du läsa dagens krönika i Eskilstuna-Kuriren:
Länk till min krönika

Snöig cykelfärd

Mot stormens öga

Erik stretar på i motvinden på väg till skolan.

I morse fick vi streta i både motvind och blötsnö. Erik hade lite problem med snön som blåste in i ögonen. Men han gnällde inte något. Resan till jobbet blev tio minuter längre i den här dagen, men det gjorde inget. Faktum är att jag faktiskt kan gilla när det blir riktigt tjurigt väder som nu. Har man har rätt kläder på sig så gör det inget om man blir lite blöt i ansiktet.
När jag passerade limpfabriken så höll de nog på att baka pepparkakor, jäklar vad gott det luktade och snacka om att jag blev fikasugen.
I helgen åker dubbdäcken på alla cyklarna, förutom Linneas som blev stulen förra helgen:(
Hoppas ni får en riktigt fin helg och passar på att vara ute i ovädret för att känna på naturens krafter. Klä er rätt (inte dyrt) och ha det bra.
Jag ska passa på att vara med Freja så mycket som möjligt. Susanne har torkat lever som vi ska ha som godis till Freja, så hon kommer nog få en trevlig helg i alla fall:)

Bra reportage :)

Läs ett inspirerande reportage om Mattias Klum, skrivet av Johan Wessel på Kamera & Bild.

Länk till reportaget:

Nu kommer snön :)

Så här såg det ut den 6 december förra året.

Nu varnar SMHI för att det ska komma stora snömängder plus kraftig blåst på torsdag eller fredag. Det kanske ser lika dant ut som det gjorde vid samma tid förra året.

Bara en månad kvar på utmaningen

Jag har ju som sagt uppnått mitt mål med utmaningen 2013, men det hindrar mig inte från att välja bort bilen när jag kan.


November
Erik           10,9 mil = 26,2 kg Co2
Susanne    27,4 mil = 65,8 kg Co2
Micke       26,9 mil = 64,6 kg Co2

Debattartikel

Dags att urbanisera friluftslivet

Läs mer om hur de vill få ut folk i naturen.

Länk till: Dagens samhälle

Tips på fantasifulla näräventyr

Här kommer ett lysande förslag på ett näräventyr för de små och hur man kan väcka intresse för naturen och samtidigt öppna dörrar till fantasin.

Bra jobbat Tina Källlklint och tack för att du delar med dig av din upplevelse och dina tips.

Tack!

Saxat från Tinas facebook:

”Gör man promenaden till en fantastisk saga så följer de med utan gnäll. Vi har träffat både tigrar och troll på vår färd.”

Så här förklarar Tina hur hon gjort:

”Man får hitta på efter det man ser. Skogen blir en djungel med apor som kastar kokosnötter på våra huvuden. Bäst att skynda sig förbi eller mata dem med bananer. Hundar som leker en bit bort är tigrar. Under stenar bor trollen och klättrar man upp där kan man köpa trollens magiska bröd. Stubbar blir till hus. Vanliga hus kan vara tjuvnästen som man få smyga förbi för att inte bli sedd... osv. Vi hittar på allteftersom på vägen. När det är tråkigt att gå hem efter skola och dagis brukar jag också köra med detta och vips blir allt ett äventyr. Vägen blir till en fors och vi åker båt framåt. Gatlyktor är farliga strålar som vi måste kuta förbi... allt för att komma hem hyfsat snabbt och utan gnäll.”

Snart 60 000 besökare på Näräventyrsblogen:)

Va kul att det är så många som är intresserade av näräventyr, vi är snart 60 000 personer som hittat hit, eller rättare sagt så många besökare.
För några av er kanske återkommer hit:)