Det var skönt att vakna utsövd efter att ha ”snarkat ut” ordentligt.
Vi tog det lugnt på morgonen.
Frukost ingick i de 750 Nkr som rummet kostade och den smakade förträffligt om än enkel.
Stötte på en annan skinntorr cyklist som satt och slurpa kaffe.
Jag tror han hade pekat norrut, om jag frågat. Men han var lika inåtvänd som den vi såg tidigare, vi lät honom vara.
Man kanske blir sådan. Fokuserad och sluten.
Själv känner jag att allt blir enkelt här ute.
Jag menar ”Back to basic”.
Det primära är: håll dig och Linnea varm, ät, drick och vila samt sug i dig alla intryck och njut.
Även om det framstår i berättelsen att det var problematiskt med kyla och så. För det var det.
Men problemen var basala. Alltså ganska enkla att hantera.
Och jag kände att mitt sinne skärptes i kyla och motgångar, jag fick sådan energi.

När vi satt mitt emot varandra vid frukosten, frågade jag Linnea på skoj, om vi skulle åka upp till Nordkap i dag igen.
Hon blev tyst…
Hennes ansikte förändrades i takt med att frågan smälte in.
Samtidigt ångrade jag mig.
Hon kanske blir knäckt.
Det var ju en ganska tuff dag i går och vi har kört en jävla massa mil de senaste dagarna.
Jag skulle precis förklara att det var ett dåligt skämt, när hon avbröt mig med.
-JA! Det gör vi. Vi åker upp dit i dag också!
I ett mycket förvånat tillstånd försökte jag nästan förgäves förklara för henne att det bara var ett skämt.

Hon fortsätter att förvåna mig, den där Linnea.