Mot baslägret

Det var när vi stannade för att äta lite mellan mål som jag insåg det.
Vi skulle bli kvar här ute i natt.
Klockan var redan kvart i sex och vi hade långt kvar.
Fan!
Vi var fast här ute vid Ishavets skoningslösa vindar.
Hur skulle vi lösa det här?

Gigantisk burgare

Jag sa aldrig något åt Linnea, jag ville inte visa henne min stegrande oro.
Vist, vi skulle nog inte frysa ihjäl här ute, men det kändes sårbart. Det kunde bli en halvmeter snö nästa dag och då satt vi verkligen i skiten.
Eller strålande sol. Vi viste inget, och jag ville inte chansa.
Om vi bara kommer till ”baslägret” Olderfjord så skulle det nog lösa sig.
Vi drog vidare med lite extra fin skiffer i packningen.
Mil efter mil betades av.

Det blev väldigt klumpigt att köra med gummi handskarna. Lite kärvt kan man säga.
Händerna började krampa och det var hög tid att slå läger.
Strax efter att vi vinkat år ett gäng hojar på väg norrut, svängde vi in på parkeringen vid Olderfjord.
Skönt. Skönt som fan!
Under de sista timmarna på hojen hade jag utarbetat en belöningsplan.
Den gick ut på att:
Om vi kommer fram till Olderfjord, om de har ett rum ledigt och om restaurangen fortfarande är öppen.
Så ska vi ha rubbet, allt!
Vi fick allt!
Ett rum och mat precis innan allt stängde.
Ibland har man tur.

Snacka om att vi firade, där vi satt inne i värmen och åt var sin gigantisk hamburgare med civiliserade tillbehör, medan flaggorna piskade ute i den kalla vinden.
Mätta och oerhört belåtna gick vi tillbaka till rummet som vi hade förvandlat till ett torkskåp.
Nu skulle det bli skönt med en varm dusch, det var… hm… länge sedan vi duschade.
Linnea var snabbast in, men snart hördes ett skrik som fick trumhinnorna att åldras i förtid.
-Pappa det är iskallt, det finns inget varmvatten!
Vi var tvungna att tvätta oss i det iskalla vattnet.
Det var en riktig pers!
Linnea skrev resedagbok och vykort och vi passade på att ringa till alla nära och kära.
Därefter satte vi all elektronik på laddning och somnade.

Det blev 47 mil den här lååånga dagen.
Nästa mål var Treriksröset.






Sann glädje!


Sann... dårskap


Skönheten och...



Odjuret.


Torkskåpet


Skrivar dags