Visar inlägg med etikett Filmer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Filmer. Visa alla inlägg

tisdag 4 april 2017

Lars Monsen

Säga vad man vill om Lars Monsen, men vilken erfaren äventyrare och inspiratör han är.
Jag har sett de här avsnitten när han korsar Canada på tvärs flera gånger. I två år och sju månader är han ute i den ödsligaste vildmarken och varje gång jag ser avsnitten förundras jag mer och mer över hans enorma drivkraft och skicklighet.
Han tog sig 825 mil på 947 dagar.
Du är störst Lars!
Här är en länk till avsnitten där Lars Monsen korsar Canada på tvärs: KLICKA HÄR!

söndag 22 januari 2017

Bushcraft på riktigt

Här kommer lite filminspiration och visst är det mycket bushcraft i den.
Visserligen är det en ganska dålig "fulkopiering" men jag tycker att den är värd att se.
Så var så goda...

fredag 8 juli 2016

onsdag 15 april 2015

onsdag 8 april 2015

lördag 21 februari 2015

måndag 12 januari 2015

Wild

Missa inte Wild
I torsdags var jag och Susanne på förhandsvisning av filmen Wild på Grand i Stockholm.
Vi hade tagit ledigt för att gå och mysa i Stockholm och för att titta i friluftsbutiker och på loppisar. Vi hade riktigt trevligt (för att vara i stan:).
Filmen Wild föll oss helt i smaken och jag tänker inte berätta så mycket om den, du kan se en snutt själv här:
Efter filmen berättade svenska långvandraren Lina Hallebratt, 26 år, om långvandring. Hon och Jörgen Johansson (Fjäderlätt och Coast to Coast Sweden – The walk from Kalmar to Varberg) svarade på publikens frågor. Lina är precis hemkommen efter att ha vandrat 270 mil på Via Alpina genom Slovenien, Österrike, Tyskland, Lichtenstein, Schweiz, Frankrike, Italien och Monaco. Hon planerar att vandra just Pacific Crest Trail. Lina imponerade både med sina äventyr och långa vandringar men även med sin ödmjuka personlighet och livsfilosofi.
Tack för den här filmkvällen och det var kul att träffa alla friluftskompisar.

Länk till Lina Hallebratt:
Klicka här

Länk till Jörgen Johansson:
Fjäderlätt
Coast to Coast

måndag 17 november 2014

Rapport från klättringen i Alsgruvan


Toppen att nå botten
Hej hå, hej hå, till vår gruva gå...
Initiativtagaren till söndagens näräventyr Robban
I söndags var jag och familjen medbjuden till ett näräventyr i Gnesta av Robert Kärrlander på facebookgruppen "Sörmländska sällskapet för Strapatser & Äventyr".
Den gamla nerlagda Alsgruvan i Gnesta skulle utforskas och ett sådant erbjudande kunde man inte tacka nej till.
Åtta själar var av en med svans samlades för att gemensamt ha lite trevligt och stilla vår äventyrstörst.
Jag är ju dålig på att klättra så jag lämnade rep och sådant hemma, jag tänkte nöja mig med att gå in i gruvans gångar. Och det kan jag säga att det var riktigt trevligt att vandra in i berget.
Men efter en stund blev jag erbjuden att låna sele och rep. Med svaga knän backade jag ut för stupet på cirka 15 meter. Det gäller att lita på grejerna och sig själv, men när man gör det och allt funkar så är det jäkligt skönt att våga.
Det var skönt att åter känna fast mark under fötterna nere på botten av gruvan.
Efteråt fikade vi och hade trevligt.
Om du är nyfiken och vill besöka gruvan så rekommenderar jag att du tar med gummistövlar och pannlampa. Ska du fira dig ner i schaktet så gäller det att du har kunskap eller som i mitt fall är med folk som vet hur man ska göra.
Lycka till!
Alla samlade utanför gruvgången.
Pannlampa och gummistövlar är bra att ha.

Erik kollar gruvschaktet


Robban och Micke hade både utrustning och kunskap




På Länsstyrelsens informationstavla för Alsgruvan står följande:



”Du står nu framför öppningen till Alsgruvan. Om du följer gången in i berget kommer du till sidogångar och schaktet i gruvans inre.


I Alsgruvan har brutits koppar- och nickelmalm på 1800- och 1900-talet. Nickel var eftertraktad som legering för att förhindra att stål och järn rostade. I Sverige har man framför allt brutit järnmalm så denna gruva tillhör de mer ovanliga.


År 1876-1878 bröts här 886 ton malm. Att nickel var efterfrågad på kontinenten kan man förstå av att vissa delar av gruvan har fått namn från det rysk-turkiska kriget under åren 1877-1878. En sidogång eller så kallad ort i gruvan heter Osman Pascha efter en av de turkiska hjältarna och en ort heter Plevna som är en stad i Bulgarien där det år 1877 stod tre avgörande slag.


Själva gruvan heter Alsgruvan eller Mälbygruvan. Namn som syftar på hemmanet Al som tillhör säteriet Mälby på vars mark gruvan ligger.


Efter år 1878 lades gruvdriften ner och den återupptogs först på 1910-talet. Då bröt gruvarbetarna 198 ton nickelmalm här. I och med första världskrigets nickelbrist ökade intresset för brytning av specialmalmer i Sverige. Även under andra världskrigets nickelbrist var gruvan till salu, men inga intressen fanns.


Gruvan består av en gruvgång, kallad stoll och några påbörjade sidorter samt ett stort schakt. I gruvgången löper underbyggnaden för rälsvägen där man fraktade malm och gråberg på vagnar. Det finns även några mindre försöksbrott.

I gruvan har enbart handkraft använts. När malmen bröts borrade man för hand och sprängde sedan med krut. I backen upp till vänster finns grunden kvar efter smedjan där borrarna vässades. I skrädhuset som låg invid landsvägen skildes malmen från gråberget. Det kallades att skräda. Arbetet utfördes av kvinnor och barn. De använde särskilda hammare och fat för detta.


Välkommen att gå in i gruvan. Ta med ficklampa.”

GPS koordinater till gruvan:
WGS84 DDM
59°1.228'N 17°19.949'E
eller
SWEREF99 TM
6544669, 633910 

tisdag 14 oktober 2014

Vad har han i ryggsäcken?

Jag vet att det är många som funderar på vad jag egentligen har i ryggsäcken. Det förändras lite beroende på hur länge jag ska vara ute, vad jag ska göra och naturligtvis vilken årstid det är.
Men grunden är i stort sett lika.
Här kan ni kolla vad Paul Kirtley har i sin rygga på en kortare dagstur. Många saker blir det.

tisdag 22 april 2014

Spontant bävermöte

Tre bävrar på raken
När vi var ute en sväng med Freja i gårkväll såg vi en bäver som simmade under en vägtrumma. När vi kom hem tog jag lilla kameran och gick tillbaka. Det tog inte många minuter för än den första bävern kom.
De ser så dåligt så om man bara står still så brukar de inte upptäcka en.
Jag har tidigare sett två bävrar och därför blev jag lite snopen när en tredje dök upp.
Inte så dramatiskt, men nog så spännande att sitta och vänta på dem.

Liknande inlägg

liknande