Är vi i Norge eller på Hawaii?

Vaknade tidigt i ett solvarmt tält.
Linnea sov som en stock och jag försökte att somna om. Men det var för varmt.
Såg ut att kunna bli en bra dag idag.
Att vi var långt ovanför polcirkeln var svårt att förstå. Här var det sommar och varmt.
Tänk vad mycket man hinner på 30 sekunder...
Idag skulle vi försöka leta reda på ”Borg” vikingamuseet.
Hur vi skulle åka för att komma dit viste vi inte, vi prioriterade småvägar.
Problemet var att de flesta småvägar blev återvändsvägar, men vi hittade några som löpte efter havet i vår riktning.
Smala och fina. Visserligen asfalt men ändock.
Vi körde genom små fiskehamnar och byar som var så pittoreska att det kändes overkligt.
Svårt att beskriva.
Vi kom fram till någon form av Havsmuseum med akvarium.
Där stannade vi en stund.
Det var i ärlighetens namn inte så mycket att se (tyckte jag) Linnea däremot hon stortrivdes.
Det var i alla fall skönt med en bensträckare.

Idag skulle vi försöka komma till Moskenes längst ut på Lofoten för att ta färja till Bodö.
Vi visste inte exakt om och när färjorna gick, men det skulle nog lösa sig.

Vi körde vidare på småvägar.
Stannade många gånger, bara för att titta eller glo.
Vid en vit strand (det fanns hur många som helst) stannade vi för att fotografera.
Linnea gick på stranden och, ja ni vet, letade sten.
Jag bara njöt.
Det var så fint, mina jämförelser gick till Hawaii (jag har aldrig varit där, men ändå)
När Linnea kom tillbaka med fickorna fulla, satte vi oss på en sten och bara suckade.
-Det här skulle Mamma och Erik se, sa hon.
Och fortsatte, det är bara palmerna och värmen som fattas annars är det som på Hawaii.
Jag kunde bara hålla med.
Efter lite micklande med kameran för att föreviga oss på hojen, så for vi vidare.

I Leknes tankade vi.
Passade på att fråga om vägen till Borg.
Det visade sig att vi behövde köra tillbaka 1,5 mil på stora vägen för att komma dit.
Efter en kort överläggning med Linnea, kom vi fram till att vi inte skulle köra dit den här gången.
Tre mil totalt låter inte mycket men när man kör 48 mil om dagen så är det inte självklart att köra de extra milen.

Vi var inte särskilt nedslagna av det.
Nu fanns det ännu en anledning att återkomma hit. Förhoppningsvis med hela familjen.


Härliga dalar...
Följande 4 bilder har Linnea tagit under färd, där bakpå.


Jag undrade vad hon fotograferade, nu vet jag.
Hon ser inte missnöjd ut.


Snacka om blå himmel.


Där skulle man bo!


Gröna berg...


Vädret växlade ganska snabbt här med.
Men vi klarade oss från regn. Den här dagen var faktiskt den finaste sedan först och andra resdagen.


Linnea trivdes som fisken i vatten


Somliga är födda med naturlig utstrålning, tyvärr inte alla.


Sälskap


Linnea är som ni ser en duktig fotograf. Helskön bild!


Då ska vi se! Här, nej... här är vi.. eller...


...är vi verkligen i Norge?


Ingen trängsel på stranden



Fortsättning följer…