Bästa dagen på länge

Tystnaden gjorde dagen
I går var Freja och jag ute och vandrade i skogen (ovanligt eller?;). Trots att vi faktiskt inte gjorde så mycket så får jag lov att säga ett den här dagen var den bästa på länge.

Freja har koll på Primusköket och Real Turmat. Jag brukar blanda i hennes mat i det jag lämnar och rör runt, det gillar hon.

Jag hade planerat den här turen någon dag tidigare. Det är inte mer komplicerat än att titta på en karta över närområdet och bestämma sig för att vandra till någon eller några speciella platser i terrängen med hjälp av kompass.
Freja fick gå lös nu och det gillade hon verkligen. Flera gånger blev hon busig och ville få med mig på hennes fnatt.

Freja gillar också det hon ser, tror jag :)

Vi hade några små sjöar som vi skulle vandra till och vi hade aldrig varit här, ny mark för oss alltså.
Redan efter en timmes vandring i den Sörmländska vildmarken blev jag sugen på smörgås eller något annat gott, men den här gången hade jag inget att äta med mig, förutom en portion frystorkad mat från Real Turmat (fläsk med sötsur sås och ris). Riktigt god faktiskt!
När klockan blev efter elva var jag faktiskt riktigt hungrig och övervägde att värma på vatten till maten, men jag bestämde mig för att vandra vidare till en större sjö innan jag gjorde mat och tog ett längre uppehåll.

Tur att jag hade lite nötter och russin i min bushcraft- överlevnadsjacka.

Då kom jag att tänka på att jag hade min bästa överlevnads/bushcraftjacka på mig och i den fanns det en påse med luffargodis. Dagen är räddad.
Efter att jag fått ett par nävar i mig så var det inga problem att gå den sista kilometern till lunchstället.
Väl framme där tog jag av mig barfota och bytte till en torr tröja, de (av svett) fuktiga kläderna hängde jag upp på tork på grenar.

Freja hittade mycket spännande i skogen.

 Sedan fyllde jag på sjövatten i flaskan och lade i en klortablett efter som den ska dra i 30 minuter. Sedan kokade jag vatten till den frystorkade maten.
Det var så skönt att sitta barfota på renskinnet, det var lite "Ernst-känsla".
Freja lade sig direkt och sov.

Freja lade sig att sova direkt när vi tog paus.

Om det finns något som heter sörmländsk vildmark så är det nog så här den ser ut.

Solen värmde och det var sagolikt vackert och skönt, vattnet kokade upp och jag hällde i rätt mängd i förpackningen och rörde runt med en pinne.
Det här är livet.

Det som blev över blandade jag ut med hundmat och bjöd Freja.

 Jag hörde ett fågelläte över sjön och fick se tre havsörnar segla högt upp. Mäktigt. Strax efter kom två korpar på låg höjd över trädtopparna på andra sidan sjön. Plötsligt kom en liten falk flygandes mot korparna och gjorde någon slags utfall för att sedan vända ner bland träden igen.
Korparna vände och cirkulerade en stund på stället.
Maten smakade gott, riktigt gott faktiskt.
Allt var så stilla och tyst och det var skönt att vila fötter, kropp och öron.

Fint var det som sagt.

Trots eller tack vare enkelheten så var det här en otroligt fin stund i skogen och jag fylldes verkligen av positiv energi.

Det var länge sedan jag använde gasolköket och åt frystorkat. Efter den här måltiden kommer det att bli oftare.

Det var så pass varmt att Freja tog varje tillfälle till ett dopp.

Om jag ska försöka mig på att summera den här dagen så skulle det kunna bli något så här:
Att vandra i okänd och obanad terräng är både krävande och stimulerande.
Att vandra efter kompass och att nå fram till målet efter någon kilometer är också tillfredsställande.
Att vandra med hund och kanske synnerhet med Freja är otroligt givande.
Att lyssna på tystnaden är underskattat.

Vandra med karta och kompass

Bästa vandringen i obanad terräng

Efter en intensiv helg på jobbet var det underbart skönt att kliva ut i okänd natur och vandra med karta och kompass.

På hemvägen stannade vi till vid kolarkojan efter Sörmlandsleden söder om Svalboviken

Freja och jag fick några sköna timmar tillsammans i den sörmländska naturen och samtidigt fick jag inviga min nya ryggsäck -15 från Snigel.

Nya ryggsäcken funkade bra och passar mig fint. Nu ska vi se hur den funkar fullastad under en längre tripp.

Vi startade i närheten av Svalboviken och vandrade söderut genom skogen. Jag tog ut kompassriktning med hjälp av Ute-kartan och valde mål som stack ut geografiskt för att sedan ta nya riktningar och jag får lov att säga att man kan faktiskt ta sig fram långa sträckor genom skogen med god precision.

Det var lite spännande att gå in i tät granplantering strax efter att man passerat grisarnas gyttjebad som var full av färska spår, Freja tyckte nog att det luktade mycket gris här.

Fördelen med en sådan här vandring är att man lär sig orientera med karta och kompass och man lär sig att hålla rätt riktning, dessutom så hittar man så mycket spännande som man kanske inte skulle se om man följer en stig.
Eftersom jag testade nya ryggsäcken så missade jag att att packa ner första förband, klortabletter (till vattenrening) och gasolkök.

Visst kan det vara bra att ringa in elden med stenar, men det är inte särskilt fint att se sådana här spår i naturen. Det bästa är om man inte lämnar några spår över huvud taget.

Jag hade tankar på att göra en eld för att koka te och rena vatten, men skogen var för torr så jag hoppade över det därför fick jag även hushålla med vattnet.
Matsäcken bestod av blåbärsbullar, korvsmörgås och vatten, och Freja hade lite god ost, skinka och lite torrfoder med.

Vi korsade någon form av slaktplats eller i alla fall ett ställe där det dumpats slaktavfall. Det låg ett 25: tal skallar utspridda i skogen.

Men jag kunde dryga ut maten med blåbär, lingon och vildäpplen.
Efter ett par timmar började jag känna ett begynnande skavsår och jag som inte hade något plåster med, inte bra.

Tur att det fanns välsmakande blåbär att äta, snacka om att jag fick tillbaka energin.

Vildäpplen smakade också gott

När jag stannade för lite längre rast och lunch så tog jag av mig kängorna och hängde upp strumporna på tork. Jag hade två par tunna strumpor på fötterna och de torkade bra hängandes på en gren i solen.
Den dyblöta T-tröjan fick också hänga på tork.
Rasten varade i ca 45 minuter, lagom för att mina blöta fötter och persedlar skulle hinna torka. Jag hittade dessutom noppor nere vid hälen från innerfodret på kängorna, de tog jag bort.
Det var skönt att torka fötterna och att ta på sig torra strumpor och torr tröja.
Nu valde vi att följa Sörmlandsleden tillbaka till bilen och jag kände inte av skoskavet något mer.

Det är inte ofta man kliver ut ur en snårskog precis framför en spång. Kanske ska köpa en lott i dag.

Vet inte om det är en en käke från ett vildsvin eller en tamgris?

När vi kom hem var både Freja och jag nöjda med turen. Skönt väder, skön natur, skön ryggsäck och gott om blåbär och äpplen.

Test Urberg Tarp

Se det lilla i det stora, det är stort!

"Vill du följa med ut och vandra i skogen och övernatta fredag till lördag?"
Så löd frågan från min goda vän Jörgen Björnfot...
..och så här blev det:

På frågan om vad jag hade i pannan, var svaret alltså sprängticka eller chaga som det också heter.

Freja väntade otåligt vid dörren bredvid min packning tills Jörgen kom till oss på fredag eftermiddag.
Vi åkte cirka en mil söder om Eskilstuna, parkerade bilen och startade vårt näräventyr tillsammans. Jag visste inte riktigt vad Jörgen hade för förväntningar på helgen, men jag hade en plan. Snart nog började vi diskutera stora äventyr och resor som vandringar i Himalaya och liknande. Men vi konstaterade snart att vi faktiskt har det väldigt fint här på hemmaplan också.

Naturen var bitvis både dramatisk och av urskogskaraktär på vårt näräventyr.

Det gäller att se det lilla i det stora.
Och just när vi konstaterat det så såg jag en stor Sprängticka eller Chaga som svampen också heter, en bit upp på en björkstam.
Det blev till att hänga av sig ryggsäcken och klättra upp för stammen. Det är just det här jag menar med att se det lilla i det stora. I bland ser vi inte skogen för alla träden och vi går över ån efter vatten, för att använda några gamla passande ordspråk.
Sen bestämde vi oss för att gå ett par kilometer efter kompassriktning, mot en liten sjö som vi såg på kartan, den var ca 100 meter i diameter. Terrängen var varierande och bitvis lättnavigerad, men det förekom även tät snårskog. Men Jörgen navigerade bra och vi kom rätt på sjön.
Här tog vi en kaffestund på läsidan med hjälp av gasolköket.

Jörgen Björnfot prickade rätt på sjön med hjälp av kompassriktning.

Det doftade gott av skvattram och pors och nykokt kaffe. Det kändes inte bra att göra en eld i mossen, visserligen var det fuktigt, men det skadar inte att vara lite försiktig med elden. Därför begagnade vi gasolköken. Jag hade fortfarande med min vintergas från Primus.
Stärkta av kaffet gick vi vidare mot nya kompassriktningar. Faktum är att vi gick efter karta och kompass hela helgen och vi prickade rätt hela tiden, trots att vi ibland var mycket tveksamma till åt vilket håll kompassen visade.
Man ska tydligen alltid lita på kompassen efter att man dubbelkollat!

Vi satte upp tarparna på lite olika sätt.

Framåt 17.30 tiden var vi framme vid det tilltänkta lägret.
Vi startade med att sätta upp tarparna eftersom de hade varnat för ostadigt väder med både regn och snö. Jörgen hade en DD-tarp och jag testade Urberg nya tarp. Vi satte upp dem lite olika. Jag satte upp mitt Urberg Tarp som ett tält och Jörgen satte upp sitt på ett mer klassiskt sätt där han vek ner ena sidan mot vinden. Bådas uppsättningar blev bra och fungerade toppen. Med en tarp får man improvisera lite efter rådande omständigheter, det är bland annat det som jag gillar med tarpen. Du kan ha den som ett enkelt regnskydd, vindskydd eller som ett mer skyddande "tält". Tarpen är dessutom relativt lätt att bära.
Urberg Tarp är förberett med flera fästlinor i alla hörn, för min uppsättning användes endast två linor. Till förankring i marken använde jag kvistar från sly och som mittstolpe tog jag en torr gren som jag hittade i skogen. Innan vandringen bytte jag tarpens originalpåse mot en vattentät packpåse med kompressionsmöjlighet för att minska packvolymen.

Här ser ni ingången till min tarpuppsättning och mitt "gamla" liggunderlag av torrt granris.

Jörgen hade relativt ny ultralätt-utrustning som fungerade riktigt bra. Jag använde min utrustning av blandat kategori och ursprung.
Den bestod av sprillans nytt Urbergs Tarp, gammalt loppisfynd som ryggsäcken, tung gammal kraftig militärsovsäck och lite ultralätta delar till gasolkök till exempel. Jag gillar nämligen att blanda mellan de olika friluftskategorierna och plocka det bästa, pålitligaste, billigaste och lättaste utrustningen.
Vi konstaterade glatt att det skilde drygt tiotusen år på våra liggunderlag, i alla fall metoden.
Mitt liggunderlag bestod nämligen av torrt granris. Lättare än så blir det inte om man inte ska fylla sitt uppblåsbara liggunderlag med helium.

Stenåldersmatlagning, med potatis, morötter och bacon.

Efter att Jörgen tänt brasan med tändstål och näver så placerade jag ut mina tre potatisar som fick ligga och bakas intill elden. Baconet hängdes upp lagom nära elden och kaffepannan fylldes med friskt hjälmarvatten och en halv deciliter Sprängticka.
Mängden sprängticka i pannan räckte hela helgen och mer än så, det är väldigt drygt och man behöver bara fylla på vatten vart efter det tar slut, sedan kan pannan stå intill elden och du har på det viset hela tiden tillgång till gott och varmt sprängticka- chaga te.
Vi satt och pratade framför elden och hade trevligt till sena kvällen, medan fullmånen tittade fram och konkurrerade med stjärnorna.
I bland är livet gott att leva..
Länk till mer info om Urberg Tarp:

På förmiddagen lagade jag min ylletröja, med nylonförstäkt ullgarn.

Freja väntade otåligt på att komma ut i skogen

Jörgen hade med sig ett effektivt reningssystem med otroligt bra kapacitet.

Trotts orosmoln på väderkartan så fick vi en strålande eftermiddag och kväll...

...men på morgonen kom det en snöby, men det var inget som störde oss.

Närkontakt med vildsvin

Grymt sa grisen!
I går hade jag en ledig dag efter att jag jobbat hela helgen. Vad gör man då? Sticker ut i skogen med Freja? Trivs fiskar i vatten?

Vildsvinen kliar sig mot vissa träd och jag tror att det har med revirmarkering att göra också.

Eftersom jag är en nyfiken kartnörd så letade jag fram en intressant plats på kartan, en plats som jag inte varit på tidigare. Jag hoppades samtidigt att jag skulle hitta lite svamp också.
Freja hoppade kvickt in i bilen och mitt utrustningsbälte lade jag vid sidan om henne.
Efter en kort biltur hemifrån, ca fyra km, parkerade vi bilen och klev ur.
Jag tog ut en kompassriktning, som såg bra ut, det betydde att jag skulle korsa en liten grusväg om cirka en km.

Vi hittade en gammal övergiven bivack eller koja i skogen. Ganska snygg och funktionell.

Jag vet att hundar ska vara kopplade fram till den 20/8 (med vissa undantag) och vissa borde kanske vara kopplade hela tiden när man är ute i skogen. Men jag tycker Freja är duktig, hon har ingen jaktinstinkt och hon lyssnar på mig. Så därför fick hon gå löst.
Efter 50 meters vandring dök det upp en stor och fin kronhjort på vägen. Hjorten försvann som en blixt in i skogen och Freja rusade fram till platsen där hjorten stått, sedan kom hon tillbaka till mig. Snacka om att Freja fick smaka köttbullar av mig.

Det fanns otroligt mycket vildsvinsspår i skogen, riktiga autostrador. Jag vet inte riktigt hur vinden var den här dagen, men vi lyckades hela tiden ha vinden mot oss. Vilket i och för sig kan vara trevligt om man vill smyga på djur, men när skogen var full av vildsvin så kändes det inte lika kul. Jag försökte att undvika täta granplanteringar och sly, men ibland var jag tvungen att ta mig igenom sådana ställen.

Som ni ser så fanns det gott om spår efter dem, här är rena gyttjebadet.

Jag smakade på två för mig nya ätbara växter, nämligen blomman till prästkrage och bladen till kärleksörten. Jag har hört att man kan äta alla blommor, alltså själva blomman på alla växter. Om det är sant vet jag inte, men prästkrage vet jag att man kan äta. Den smakade helt ok. Kärleksörten kan jag verkligen rekommendera, bladen var knastriga och fyllda med söt, god smak. Lite som en ärtskida.
Vi tog en paus vid en nerblåst tall. Stammen var riktigt grov, en riktig jätte att sitta och vila på. Vi drack vatten, jag ur flaskan och Freja ur vattensamlingen nere vid rotvältan.
Då hoppade en råbock iväg samtidigt som den skällde på oss. Freja tittade nyfiket, men jag sa att den där ska vi inte bry oss om och Freja verkade acceptera det. Naturligtvis blev det köttbullar den här gången också.

Välsmakande kärleksört.

Snart är nyponen mogna.

Kul att se vilda djur när man är ute.
Jag funderade på om vi skulle springa på några grisar, jag skulle inte bli förvånad.
Nu var det dags att göra 180 grader på kompassen och leta oss tillbaka. Vi hade konstigt nog vinden mot oss när vi vänt. Mycket konstigt.
Jag fortsatte att undvika de tätaste snåren och jag hittade lite svamp, både kantareller och taggsvamp.
Jag passerade den korsande grusvägen även på tillbakavägen, men på den här platsen låg ett övergivet torp.

Jag tror att det här är en vildsvinsfälla.

Också lite benknotor..

Kompassen visade att jag skulle fortsätta bakom torpet och det gjorde vi.
Där var en upptrampad stig som jag följde, den visade sig leda till ett utedass. Dörren stod lite på glänt. Bakom dasset växte björkriset tätt. Jag tittade på kompassen och funderade på vart jag skulle gå.
Då hörde jag något som frustade bakom dasset, först trodde jag att det var Freja (hon brukar låta så när hon ser något skumt). Men så kom det ett karakteristiskt och mörkt "grymt" eller "nöff". Då förstod jag att det var ett vildsvin några meter framför mig.
Jag hörde hur den frustade och rörde sig, jag sökte mig till den öppna dassdörren, i händelse av att jag behövde ta skydd.
Då brakade det till bland buskarna och jag såg den mörkgrå grisen göra ett utfall mot mig, men två-tre meter från mig ändrade den riktning och vek av.
Freja kom fram bakom mig och undrade vad som stod på.
Jag sa försiktigt och med ett bultande hjärta: "Kom så går vi".
Vi vände tillbaka och framme vid torpet på vägen tog vi till höger och gick cirka 50 meter innan vi gick in i skogen igen.
Freja spanade in åt det hållet som grisen hade varit och jag är säker på att hon kände lukten av dem.
Vi hittade lite öppen mark att gå på och det kändes skönt.
Väl hemma hade vi både svamp och nya skogsminnen med oss.

Bushcraft på hemmaplan

Vilken underbar skogshelg med Erik och Freja

Vi eldade i en gammal eldstad i en skreva som var bredare än den ser ut och med botten fylld av lera. Det var alltså ingen risk för att skada berget.

Jag måste ha smittat ner Erik på något vis för han har också blivit mer intresserad av skogens ätliga växter och Bushcraft. Därför föreslog han att vi skulle tillbringa åtminstone en natt i skogen utan mat, tält och sovsäckar. Och ett sådant erbjudande tackar man inte nej till.

Sagt och gjort. Jag spanade in en lämplig plats på kartan och så förberedde vi oss.
Vi hade med oss: kniv, tändstål, något att koka vatten/mat i, varmtröja, jacka och så lyxade vi till det med var sitt renskinn att ligga på. Jag tog med en tarp också.
Freja fick naturligtvis följa med och till henne hade jag tagit med lite mat, jag menar hon ska ju inte behöva lida för att vi är lite knäppa.

Jag hade sett ut en liten sjö som låg ensligt i skogen och det såg ut att vara lite kuperad mark.
Tanken var att vi skulle bygga vår bivack, men eftersom vi inte hat tillgång till egen mark så ville vi göra tå litet avtryck som möjligt (den som har lite skog till förfogande får gärna höra av sig;). Därför var tanken att använda fallna träd och grenar från hyggen till bivackbygge. När vi kom fram till sjön så hittade vi några döda djur (i alla fall pälsrester) i sjökanten och det luktade inte så gott. Därför bestämde vi oss för att gå runt sjön till andra sidan där det inte var lika sankt och där låg eftermiddagssolen på.

Väl framme så hittade vi ett fantastiskt ställe ute på en udde.
Men här kunde vi inte bygga bivacken som vi tänkt, men istället satte jag upp tarpen. Torra grangrenar hittade vi i alla fall och en eldstad fanns mellan klipporna och det gick att elda utan risk för att skada berget.
Här fick det bli.

Erik fixade elden med tändstål och näver

Erik började genast att samla torra grankvistar till bädden (de ska inte vara gröna som de visar på tv eller som man kan läsa i böcker, för de innehåller för mycket fukt).
Han rullade ut renskinnet och myste gott.
Nu var det dags att fixa middag. Blåbär och omogna lingon fanns det gott om på nära håll, så det fick bli en "tallbarrsteblåbärochlingonsoppa"
Eftersom vattnet kunde vara förorenat så kokade vi det ordentligt, small bubbles, big troubles, big bubbles no toubles.

- Det här är nog min favoritsoppa, mycket godare en sådan man köper, konstaterade Erik efter några skedar.
Det var så fint vid sjön, helt vindstilla och varmt.

Freja hade kollen och låg några meter bort så hon kunde ha koll inåt skogen.
Vi hade ved för hela natten, mest för mysfaktor och trygghet, men även för värme och mot mygg.
Vi lade jackorna över benen och varmtröjan på överkroppen, sen somnade vi.

Erik provligger bädden. På natten hade han jackan över benen och varmtröjan på överkroppen.

Jag vaknade naturligtvis vid några tillfällen för att vända mig, lägga på ved, stoppa om Erik och så, men i det stora hela sov vi riktigt bra.
Tänk att livet kan vara så enkelt och så gott. Jag önskar att fler fick uppleva det här.

Näräventyr när det är som bäst

Första natten under hemmasydda tarpen

I lördags stack jag och några kompisar ut för att vandra och tälta.
Solen sken och det var riktigt skönt ute.
Jag valde att packa enligt bushcrafts 5 regler vilket innebar att jag hade lätt packning.
Det här hade jag med mig som grund i min packning.
Skärande utrustning: Kniv, såg och yxa
Utrustning för att göra eld: Kolad bomull, eldstål och flinta
Vattenbehållare: Vattenflaska och mugg i stål
Skydd: Hemsydd tarp
Rep: 20 meter lina

Utöver ovanstående så kompletterade jag packningen med lite smått och gott, typ:
mat, sovsäck och ett renskinn.

Så blev bilden ;)

Utrustningen bar jag i fickorna på min delvis egentillverkade jacka och på utrustningsbältet. Renskinnet och sovsäcken bar jag i en rulle på ryggen. När vi tog första rasten kom årets första myggor och surrade med oss. En kvinna på en fin häst hade hittat samma stigar som vi. Hon passerade och vi satt kvar och njöt i solen en stund.

Som sagt utsikten var det inget fel på.

När vi kom ner till hjälmarens strand låg vattnet stilla och lugnt, men det är aldrig fel att hitta lite lä för tältplatsen. Så vi gick vidare till en plats som jag kände till sedan tidigare.
Väl där så var det dags att fixa lite i lägret, med eldgrop och tält.
Jag satte upp tarpen som ett tält och jag hade torrt granris som grund mot den kalla och fuktiga marken, renskinnet fungerade bra som ligg/sittunderlag.

Snart sprakade elden skönt och spred ljus på våra tältdukar.
Jag stekte bacon som jag hängde över en pinne framför elden, det kompletterades med pulvermos. De andra (Micke, Eero, Viktoria och Amanda) råstekte potatis och kött på en smidig Muurika. Jag smakade och det var grymt gott.

Amanda håller i kameran

Jag passade på att kola lite bomullstyg i en liten plåtask med ett litet hål i som jag hade med mig.
På kvällen testade jag att få glöd på det kolade tyget med flinta och eldstål. Det gick jättebra och jag fick en fin glöd som gick lätt att föra över till annat tändmaterial. Det var jättekul att tända eld med flinta.

Jag bäddade med varmtröjan till Freja och hon kröp in och lade sig på den. där låg hon hela natten förutom vid tre tillfällen.
Första gången hon var ute och skällde så tror jag att det var rådjur i närheten. Andra gången kan det ha varit några vildsvin för jag hörde hur det dundrade i backen och en sprang bara några meter från min tarp.
Tredje gången var det en morgonpigg Eero som fick sig en riktig utskällning.

Efter midnatt började det regna och det kom nog en riktig skur, men jag höll mig torr under tarpen. Sedan började det blåsa och då var det skönt att vi valde att slå upp tälten i lä. Vågorna slog upp flera meter vid strandkanten.
I trevligt sällskap och i lika trevlig natur är det som gjort för att det ska bli just trevlig och så blev även detta näräventyr.