Introduktion till spårning

I lördags var vi på rätt spår.
Tack för att ni deltog och gjorde lördagens spåraktivitet så bra.

Det var ett härligt entusiastiskt gäng som träffades i Skjulsta för att spåra i lördags. Förutsättningarna var ganska bra. Det hade snöat tidigare i veckan och sedan hade det töat fryst på igen, vilket gjorde att det blev hård skare på snön, men å andra sidan fanns tidigare spår kvar.
Vi hittade 7 olika spår från vilda djur, vi såg även spår från tamkatt och hund.
Några deltagare från Schysst som tillhör Naturskyddsföreningen kom och bidrog till en trevlig stund.
Intresset från deltagarna var stort och ett önskemål om att träffas igen i vår när snön är borta framfördes.
Det är visserligen lite lurigt att hitta klöv- och tassavtryck på barmark, men å andra sidan kan man hitta många andra spår som döljs under snön.
Vi avslutade med en liten brasa och korvgrillning.
Den dom är nyfiken på att följa med på någon aktivitet framöver, kan gå in på länken här nedan som går till min hemsida Naturkraft Eskilstuna och titta om det finns något som passar. Aktiviteterna uppdateras fortlöpande.
Länk: https://www.naturkrafteskilstuna.se/boka-online

Äventyrligt år 2018

Ett stort kliv framåt mot mer näräventyr
Året som har gått har bjudit på glädje och sorg, vidareutveckling och äventyr.

Jag och Freja tackar för i år och laddar inför ett fullmatat 2019

Ja det här året har det hänt massor. Jag har arrangerat och genomfört drygt 20 kurser i buschraft, överlevnad och stressterapi. Det har med andra ord varit fullt upp, trots att det kanske inte syns så mycket här på hemsidan.
Anledningen är att när jag håller kurser så är deltagaren, ämnet och naturen i fokus, så det blir inte så mycket bilder tagna. Och jag strävar efter mindre aktivitet på sociala medier därför skriver jag inte så mycket om mina aktiviteter.
En sak måste jag i alla fall säga om mina kurser och deltagare:

Tack!
Tack alla deltagare som varit med på någon av mina (i bland knasiga) kurser. Det är ni som gjort dem så bra och det är tack vare allt som ni ger mig i form av inspiration och kunskap som jag vill hålla på med den typen av kurser och verksamhet.

Bild från naturreservatens dag i Eskilstuna. Där jag pratade om bushcraft och gjorde friktionseld.

Som ni kanske noterat har jag startat ett företag "Naturkraft Eskilstuna" och en hemsida med samma namn länk: www.naturkrafteskilstuna.se
Där har jag varit mer aktiv än här på Näräventyr, men det betyder inte att jag gör färre näräventyr. Jag vill nog säga att jag gör fler näräventyr nu än någonsin. Det är bara att de har blivit en naturlig del av mitt liv, ett vanligt inslag i min vardag. Och det är fantastiskt kul att jag fått in äventyret så mycket i min vardag att det blivit en naturlig del i mitt liv, en livsstil. Och mer kan det komma att bli.
Till våren kan det också vara stora förändringar på gång, men om det kommer ni få läsa framöver.
Snart är det även dags att utse Årets Näräventyrare 2018, mer om det nästa år.
Kanske är det så att ni bör gå in på Naturkraft Eskilstuna för att se vad som är på gång. Där finns många aktiviteter som ni kan vara med på. Vissa är gratis och andra kostar pengar.
Tack för det här året, vi syns 2019.

Ecoli bakterier i fjällvatten

Hur säkert är det att dricka fjällvatten?
Inte alls, skulle man kanske svara.
Läs mer på länken
Klicka här:

Bushcraftfestivalen 2017

Årets Bushcraftfestival blir kanon!
Programmet för årets event blir bara bättre och bättre. Läs mer om festivalen på länken här nedan, men framför allt om du har möjligheten så passa på att besöka festivalen nästa helg 25-27 augusti.
Länk:

Växtkurs

En toppenkurs om växter

Instruktören Mattias Norberg tipsade om alla tänkbara sätt som man kan använda växten kaveldun till.

I månadsskiftet juni juli gick jag en växtkurs med Mattias Norberg som är instruktör på Svenska Överlevnadssällskapet.
Kursen hölls utanför Sjöbo i Skåne och vädret kunde ha varit bättre.
Men kursen var toppen.
Torsdagen började med teori, sedan rullade dagarna på med växt exkursion i det fria och praktisk tillämpning.

Mattias Norberg kollar när Torbjörn Selin steker spjutmålla

Den obligatoriska samlingen runt elden på kvällen.

Vi fick lära oss det mesta om ätbara växter, vilka som är lämpliga att göra rep av, hur man kan använda vissa växter till medicinskt bruk och så vidare.
Anteckningsblocket blev nästan fullt av alla noteringar, nu ska jag renskriva allt och föra över det till min bok Nordisk flora.
Näst sista dagen tillagade vi växterna och gjorde en kokgrop för att tillreda olika rötter under natten. Min favorit var spjutmålla stekt i olja med lite havssalt, rå eller kokt saltnarv, fröställning (hon och hanblomma) från kaveldun.
Om du funderar på att gå en växtkurs med Mattias, så kan jag bara säga, gör det!

Johan Forsberg kollar in vidjan som Mattias gjort

Freja var också med på kursen.

Vi var 12 deltagare på växtkursen

Vädret var inte det bästa, men det var kursen

Rötterna som legat i kokgropen hela natten.

Insamlat kaveldun.

Saltnarve

Det gick bra att skrapa av ytterbarken från säljen på knivsryggen.

Morakniv Adventure

Morakniv Adventure utbildar, inspirerar och
förenar

Freja inspekterar fällan som Dave Cantebury har gillrat under Morakniv Adventure.

Vi kliver in i i fabriken som tillverkar kniven som finns över hela världen och i många länder är den ett begrepp. Företaget ligger i Mora och kniven jag berättar om är givetvis Morakniven.

Mitt första minne av en morakniv är från när jag bara var några år och morfar som bodde i Piteå täljde en båt till mig. Morakniven hängde alltid i morfars bälte, lika självklart som han bar rutig skjorta, blåbyxor och drack kokkaffe på fat.

Täljkonstnären Jögge "Surolle" Sundvist berättar allt man bör veta om att skärpa en kniv.

Här har vi samlats runt Beth Moen som inspirerar- och vägleder oss i näverslöjd.

Första gången jag fick låna en kniv var några år senare då morfar lånade ut sin välslipade morakniv till mig när jag skulle tälja en barkbåt.
Första gången jag skar mig på en morakniv var när jag täljde nyligen nämnda barkbåt.
Första gången jag fick en egen kniv så var det naturligtvis en morakniv, från morfars verktygslåda i kökslådan längst ner till vänster om vedlåren.
Det var nog inte den vassaste kniven jag haft och det fanns gott om färgfläckar efter falu-rödfärg på bladet och fästet till slidan var trasigt, men det lagades. Och med den skapades massor av barkbåtar den sommaren.
Jag var bara sex år, men nästan som morfar. Jag hade kniven i bältet, blåbyxor och rutig skjorta och jag drack till och med kaffe om det var mycket mjölk i.

Freja passar på att inspektera ett av tälten på kvällspromenaden.

Johan Skullman med sin fantastiskt fina hund.

Lägerplatsen var helt perfekt.

Under Morakniv Adventure fans det många tillfällen till avkoppling och nya möten.

Tillbaka till nutid och knivfabriken i Mora.
Fabriken är modern, riktigt modern med robotar och allt, men mycket görs för hand fortfarande. Vi är en brokig skara äventyrssugna och friluftsintresserade som visas runt i produktionen. Vissa av oss kan nog beskrivas som knivnördar.

Jag kanske ska berätta att jag haft turen att få följa med på Morakniv Adventure som arrangerades för första gången 18-25 maj (biljetterna tog slut på en dag). Elva nationer representerades bland ett 70-tal besökare.
Här fanns världskändisar som Dave Canterbury, författare, megakändis, överlevnads- och bushcraftinstruktör från USA. Johan Skullman överlevnadsexpert, inspiratör och utrustningsguru, med lång erfarenhet och bakgrund inom försvaret. Samt de två knivkonstnärerna (alltså det de skapar med en kniv) Jögge "Surolle" Sundvist och Beth Moen.
Under veckoslutet bjöd de på sig själva, delade med sig av sin långa erfarenhet och kunskap. Vi fylldes av energi och inspiration, åt och drack gott och hade det så jättebra.
På kvällarna satt vi runt elden och snackade, täljde och mådde bra. Jag passade på att göra friktionseld på kvällen.

På tal om morfar. När vi gick rundvandringen på fabriken var det en kille som berättade att han sommarjobbat på fabriken när han var yngre. Nu bodde han i USA sedan många år tillbaks, men återvänt hem till Mora för att delta i Morakniv Adventure. Han hette Robin Kadfalk och hans morfars far (om jag fattat rätt) Krång-Johan Eriksson startade KJ Erikssons Knivfabrik 1912 som sedan köpte upp Frosts Knivfabrik som i dag heter Morakniv AB. Snacka om familjeföretag med lång historia. Robin var jättetrevlig och det kändes ärofyllt att ha fått träffa en ättling till någon som skapat världens mest spridda kniv och kanske till och med världens bästa kniv.
 
Dave Cantebury gillade min hund Freja han sa att hon var "awesome" och det var trevligt att höra. När jag plockade fram min gamla analoga kamera, laddad med svartvit film tyckte han också att det var awesome.
Jag får nog instämma. Den här helgen med Morakniv Adventure var awesome!

Att få möta Dave Cantebury och vägledas i att göra eld och gillra fällor var riktigt kul.

Dave Cantebury visar hur man snabbt får eld och kokar vatten.

Beth Moen klyver upp slöjdmaterial.

Utsikten var det inget fel på.

En av Dave Canteburys fällor

Dave Canteburys fina väska.

Beth Moens täljknivar

Vårat lag på väg mot kunskap.

Orientering.

Vår lägerplats, min tarp är strax till vänster.

Täljfrossa.

Eldfrossa.

Dave Cantebury har allas uppmärksamhet.

Jag har aldrig kokat vatten så snabbt, efter tips från Dave Cantebury.

Johan Skullman tittar förbi Linus och mig i vårt läger, för att småsnacka lite.

Rutinerade täljare visade hur man gör på studiebesöket på fabriken.

Många olika nationer var representerade under Morakniv Adventure

Skullman lärde oss massor om nödvändig utrustning och hur den ska packas.

Linus och Jonas Vildmark på väg mot en äventyrlig dag.

Här ska gruppen koka vatten på tid.

Jögge "Surolle" Sundvist lär oss om knivbryning.

Fodral till min täljkniv tillverkat av björknäver och granrot.

Det blev två skapelser.

Det blev många fina fodral.

Jonas Landolsi som driver Jonas Vildmark, Freja och jag.

Tack alla som gjorde Morakniv Adventure till ett så bra arrangemang. Vi syns nästa år :)

Plus och minus Morakniv Adventure:
+ alla trevliga människor
+ naturen runt basecamp
+ instruktörernas engagemang i att dela med sig av sin kunskap
+ mat och dryck
+ underhållningen

- tomglas och skräp som lämnades runt lägerelden
- näver som togs från levande björkar
- en massa svarta kolhögar lämnade efter eld

#morakniv
#moraknivadventure
#bushcraft

Morakniv Adventure

Freja och jag på nya näräventyr

I slutet av veckan drar Freja och jag ut på äventyr med Morakniv Adventure, det ska bli jättekul att träffa alla likasinnade och frossa i knivar, lägereld, bushcraft, skog och gemenskap.

Här kan ni läsa mer om evenemanget: Klicka här!

Eskilstuna_Bushcraftknife

Hålet i skaftet används när man gör friktionseld.

Nu väntar jag på version nummer två av prototypen av Eskilstuna Bushcraftknife.
Jag har lämnat in min ögonsten (ja den första prototypen har faktiskt blivit min favoritkniv) till Janne på Knivsmedjan i Eskilstuna och till lädergurun Johan på Handelshuset tre ekar för att de ska ta fram prototyp nummer två.
Egentligen är det inget att förändra, bara småsaker. Men vi ska få rätt härdning, bra skaft och en praktisk och bra slida.
Jag har använt kniven (nästan dagligen) sedan i mars när jag tog med mig den på överlevnadsutbildningen och sedan har den hängt med. En kniv som är framtagen för hand och är gjord för att fungera som en brukskniv/bushcraftkniv är lätt att fästa sig vid och det har jag verkligen gjort.
Jag har nog aldrig känt så mycket för en kniv som jag gör för den här. Varför undrar ni säkert och jag med?
Jag tror att det är många faktorer som gör att jag trivs så bra med den.
Den är designad så att den ska fungera till alla typer av ändamål som kan dyka upp i skogen. (Sen är det ju jag som designat den och det känns otroligt kul och hedrande).
Just nu har jag svårt att tänka mig att jag kommer gilla nummer två lika mycket, men eftersom jag ska testa den en tid framöver så kommer jag i alla fall ge den en chans.
Det första jag ska göra blir att testa att göra friktionseld för det gick ju bra med den första kniven.