Söndag morgon 8/6-08
Dagen vi mötte ishavet med full kraft!
Vaknade tidigt, det hade inte riktigt blivit ljust ute. Det blev det inte på hela förmiddagen heller för den delen.
Men det haglade intensivt på tältduken. Haglena kom som i skyar. Annars var det knäpptyst, en bedövande tystnad faktiskt.
Jag ville inte bli kvar på Mageröja kommande natt, (där själva Nordkaps-klippan finns) det skulle troligen bli för kalt.
Därför ville jag i vanlig ordning (enligt Linnea) komma iväg tidigt.

Jag gick ut och fixade frukost.
Värmde vatten till gröt eller mysli och kaffe/choklad.
Efter det värmde jag alltid vatten till termosen, så det gick snabbt att fika på förmiddagen.
Jag gjorde samma sak på lunchen, de rutinerna funkade jättebra.

På natten hade jag funderat på hur vi skulle klara fingrarna, det började bli riktigt kallt. Skulle det sen snöa eller regna också…
En lösning jag kom på var att köpa gummerade arbets-handskar på nästa mack. Om de nu hade sådana, annars blev det plan B.
(plan B-bestod i att fundera ut en ny plan)
Efter en kall morgon stod vi färdigpackade och redo för Nordkap.
Tanken slog mig när jag skulle starta hojen: tänk om den börjar tjura i kylan. Men den hoppade i gång fint.
Linnea längtade till Norge och nu hade vi inte många mil kvar till gränsen.
Det var ödsligt och kargt, men framför allt kallt. Det hade börjat falla både hagel och lite fjunig snö.
Haglen var inte som hemma, de var mer som en sorts snö kulor.
Efter några mil i blygrått landskap närmade vi oss sakta gränsen.
Vi hoppades att något skulle vara öppet så vi skulle kunna värma oss, men allt var stängt.
Men nu var vi i alla fall i Norge!
Genast blev naturen grönare, mer kuperad och trevligare. Fortfarande var allt stängt och öde, inte en människa syntes till.
I och för sig hade jag ingen aning om vad klockan var. Tiden kändes inte så viktig här. Förutom om man ville komma in och värma sig någon stans.
Läget började bli akut, till och med Linnea huttrade.
Men det fans inget att göra, det var bara att köra vidare.
Vi stannade flera gånger för att ruska om varandra för att få upp värmen. Det hjälpte väl lite.
Den här dagen blev det +6° som varmast.
Efter ett tag blev den typiska Norska naturen mer utslätad och mer lik den Finska igen. Regnet tilltog och vi körde över vita fjäll under grå himmel.
Nu hade vi drygt 7 mil kvar till Lakselv vid Ishavet, jag hoppades det skulle finnas handskar där och någonstans att värma oss.

Något hade ändrats i luften, det började lukta hav. Nog för att det regnade och vi började på att bli lite små blöta.
Men det luktade faktiskt saltmättat hav.
Då viste vi att det inte var långt kvar.
Mycket riktigt efter ett krön på fjället, såg vi Ishavet.
Visserligen bara en vik, men det var en mäktig syn.
Samtidigt lite skrämmande…

Det blev inte mycket bilder tagna på grund av kylan och regnet, men jag ska lägga ut några av de vi tog den här dagen.

Fortsättning från dagen följer med fler bilder också...



Tuffingen stel som en pinne!