fredag 4 december 2015

Eget skofett

Eget skofett smörjer bäst
Den översta eller högra kängan är smörjd med mitt egentillverkade skofett
Under kursen "Jakt och fiske med gamla metoder" gjorde vi eget skofett. Nu smörjer jag mina Redwing kängor med fettet och det fungerar jättebra, det luktar gott också.
Bästa effekten får man om man fetter in kängorna när de är lite fuktiga och kom i håg att gu aldrig ska torka läderkängor över 40 grader, för då stelnar skinnet.
Pepparkaksburken hade vi fyllt med björknäver.

Så här gjorde vi smörjan:
Vi gjorde "Ryssolja" av björknäver. Det är samma process som att göra vanlig tjära men med björknäver.
Sedan smälte vi ister och när det och ryssoljan hade svalnat så blandade vi ihop det med en äggula. En äggula till ca en halv liter totalt.
Sedan hällde vi upp dem på mindre burkar och lät det stelna.
Klart!
Så här mycket Ryssolja blev det.
Smord och osmord känga

Vandring på Sörmlandsleden

Hälleforsnäs till Harpsund fram och tillbaka på Sörmlandsleden
Johnny o jag vid infarten till Harpsund

Här om dagen gick jag, Johnny och Freja fram och tillbaka från Hälleforsnäs till Harpsund. På natten hade det kommit lite lite snö, men annars var det ordentligt blött i skogen.
Vi parkerade bilen där leden korsar vägen till Harpsund.
Freja var glad att få springa i den lilla snön som fanns, men hon höll sig nära oss hela tiden. Lunchen tillagades över eld vid vindskyddet vid Hedsjön och det smakade naturligtvis bra.
Man får räkna med cirka 4-5 timmars vandring med raster för att gå den här sträckan. Men naturen är fin och varierande. Närmare Harpsund fanns det ingen snö och solen värmde skönt.
På tillbakavägen kokade vi kaffe över gasolköket. Det värmde och smakade gott.
Efter den här dagen på Sörmlandsleden mådde jag riktigt bra, fylld av energi.
Vi gick på Sörmlandsleden etapp 23:2
Länk till Sörmlandsleden 

Mot slutet av dagen började Freja bli nöjd och hon passade på att vila när hon kunde.
Kaffet smakar gott även om det är kokat över gasolköket ;P Eftersom det var lite minus i luften så använde jag vintergasen och min favoritbrännare från Primus: Express Spider.
Isen låg på hela sjön
Johnny utmanar ödet i närheten av Harpsundsvägen.

tisdag 3 november 2015

Stengärdet Naturreservat Klapperstensfält

Nära till fint naturreservat
Du vet, när man är sugen på att sticka ut i skogen, till någon ny plats som du inte besökt tidigare. Och så kommer man på ett ställe som man vill besöka. Sådant tycker jag är kul.
Trolsk gammelskog vid Stengärdets Naturreservat

Så var det för oss här om dagen och då kom jag på att det ska finnas ett klapperstensfält här i närheten. På länsstyrelsens hemsida hittade jag även flera fina förslag på kommande utflykter (kolla själv på länken här nere).
Tyvärr är det lite dåligt med bilder på själva klapperstensfältet eftersom mobilen inte ville ta fler bilder, men Susanne tog någon, så det kanske kommer en.
Platsen vi var besökte Stengärdets Naturreservat efter väg 56, mellan Alberga och Kungsör.
Det finns parkering efter stora vägen med informationstavla och starten på en ca: två kilometer lång och fin stig i reservatet.
Vi valde att gå moturs, alltså så tog vi till höger (eller rakt fram) där stigen delade på sig. Efter en liten stund kom vi fram till vindskydd och grillplats. Därefter omslöts vi av en riktigt gammal skog med trolska små vattenhål.
Lite varm mat och gofika smakar gott efteråt.
Själva klapperstensfältet är faktiskt ganska imponerande. Det är resterna efter att platsen tidigare varit en strandlinje. Här är miljön extra känslig och man bör hålla sig till den uppmärkta stigen.
Stengärdets naturreservat är helt klart värt ett besök. Om du går medurs, så kan du fika efter att du passerat klapperstenarna och den gamla storskogen.
Lycka till!

Fakta och länkar:
Länsstyrelsen
Kungsörs kommun
Utflyktstips Västmanland (PDF)
Karta















måndag 19 oktober 2015

Haglöfs Kebne

Jag måste presentera min "nya" fina ryggsäck!
Det är en Haglöfs Kebne med ram. Den är rymlig, har två sidofickor och en på utsidan av ryggen samt en under locket.

Visst, den är inte den lättaste säcken jag äger och den saknar höftbälte, men vilken charm och patina den har. Jag köpte den på en loppis i Sundsvall för 150 kronor, normalt så tycker jag att man ska pruta på loppisar men det får finnas vissa gränser.
Den är förvånansvärt skön att bära (beror kanske på mina förväntningar). Jag bär den till och från jobbet packad för några nätter i skogen och det går alldeles utmärkt.
Höjden hade varit om man hade fått den av någon äldre släkting, men jag är nöjd med de fina märkena som följde med och att säcken får leva vidare i skogen.
Snacka om kvalitet som kan gå i arv för det syns att den är välanvänd, men det är inte något som är trasigt allt fungerar som det ska.
Jag har mejlat Haglöfs om lite historik om säcken och hoppas kunna komplettera med lite mer fakta.




Nyponsoppa

Koka färsk nyponsoppa över öppen eld
Nu är nyponen som finast, första frosten har lockat fram lite extra sötma i de orangea bären. De växer vilt och går bra att plocka och tillaga i skogen. De är fulla av C-vitamin och piggar upp i hösten. 
Så här gjorde jag min nyponsoppa av färska nypon:
Bra att ha myggnätet med sig i fickan, passar perfekt till att plocka svamp eller bär i skogen.

Jag plockade cirka två fulla nävar av de finaste bären, jag struntade i de svarta och de som inte såg bra ut. De svarta är ofta maskätna. De går givetvis också att använda, men man får ta bort så mycket av det maskätna att det inte är värt det (beroende på tillgång och situation förstås).
Sedan tog jag bort båda ändarna på nyponen och delade på dem på mitten för att skrapa ur fröna. Det var faktiskt ett ganska tidsödande jobb. Vissa säger att man kan ha fröna kvar när man kokar nyponsoppan för att fröna flyter upp. Jag är tveksam, därför rensade jag bären innan kokningen.
Jag kan tipsa om att finhacka bären innan de kokas färska för då blir det mindre bitar i soppan. Men det är ju en smaksak.

Jag fyllde på lite drygt dubbla mängden med sjövatten och ställde burken över elden. Sedan fick det koka i hop sig en stund. Det gick ganska fort, kanske 15 minuter. Sedan kokade jag soppan längre för att se om bären kokade sönder mer, men det gjorde de alltså inte. Så 10-15 minuter räcker. Jag rörde om då och då för att mosa bären. Det är lätt att det bränns i botten om det är för varmt, så var lite försiktig med värmen.
För att söta lite extra rekommenderar jag att hacka i lite äpple, en matsked honung, eller lite socker.

En mugg nyponsoppa kan innehålla lika mycket C-vitamin som 35-40 apelsiner. Nypon går också utmärkt att torka, då är det även lättare att mala bären så att det inte blir skal och bärklumpar..
Smaklig spis!

tisdag 6 oktober 2015

Näräventyr

Djurmöten i Björnmossen och på Myskbergen
Jag var ledig i måndags efter att jag jobbat helg. Vädret var kanon och då kändes det extra skönt att komma ut med Freja i skogen.

Jag tog ut kompassriktning till en ungefär punkt i skogen som jag ville besöka. Vandringen i naturen var otroligt skön. Frisk, sval luft och bara vinden som susade i trädtopparna. Det gäller att passa på att besöka skogen nu innan älgjakten kör igång. För sedan får jägarna hållas några veckor innan jag åter går ut i storskogen.
Rätt som det var, när jag stannade upp för att titta på kartan, så lättade en stor tjädertupp från trädet ovanför mig. De är riktigt mäktiga på nära håll.
Väl framme så tände jag en liten eld för att koka kaffe på.
Freja förstod genast vad som var på gång. Hon lade sig till ro i blåbärsriset. Jag hade lite problem att tända med tändstålet. Förmodligen så var björknävern fuktig eftersom jag tog en bit från en björk som fallit omkull och som var ganska rutten.
Kaffet smakade mycket bra. Jag får plats med kaffepannan, kåsa och kaffe i jackfickan. Freja fick naturligtvis en del av smörgåsen.
På tillbakavägen såg vi två rådjur och en ekorre.
Förutom att Freja hade rullat sig i något som i alla fall jag inte tyckte luktade gott, så var det en riktigt skön stund i närområdet.






onsdag 30 september 2015

Jakt och fiske med gamla metoder

Fiskenätet fångade mitt intresse
I slutet på september gick jag en kurs i "Jakt och fiske med gamla metoder". Platsen var Skuleskogarna strax söder om Örnsköldsvik.
Frv: Ola, Erik, kursledaren Mikael, Simon och jag (Freja ville inte vara med på bild).

Det här var det bästa jag gjort sedan jag gick överlevnadskursen i somras.
Vi träffades vid 17.00 tiden på torsdagen. Platsen var vid kursledaren Mikael Åkermans stuga ute i skogen, regnet strilade ner. Vi gick till ett ställe där Mikael hade satt upp en stor tipi. Snart brann en värmande brasa och snacket var i full gång. Det var här i och runt tipin som vi skulle hålla till under helgen.
Jag hade hamnat bland en exklusiv skara. Förutom kursledaren själv och all kunskap som han hade så var även Erik och Ola med, båda instruktörer från Svenska Överlevnadssällskapet. Samt Simon som var en erfaren vildmarksmänniska. Simon hade rest från Prag i Tjeckien för att bland annat delta i kursen.
Första momentet var att tillverka en fingertjock och 1,20 meter lång spårpinne.
Jag gillar att spåra men det här var en helt ny erfarenhet och kunskap för mig. Spårpinnen kommer jag garanterat använda mig av vid spårning framöver.
Mikael visar tekniken med spårpinnen och spårning i mörker
Första lyckade kvällen på kursen följdes av ytterligare två intensiva dagar med massor av ny kunskap för mig.
Förutom själva kursen så är det är otroligt givande att träffa likasinnade som mer än gärna delar med sig av lång erfarenhet inom friluftsliv, bushcraft, överlevnad, växtkunskap, mat, eld, kläder, skärande egg, mm.
En liten del av det jag tillverkade under kursen
Jag hade tänkt bo under tarpen, men när Mikael erbjöd sin tipi (som var tom på natten) så valde Freja och jag att sova där. Det var otroligt skönt klimat i tipin.
Min kunskapsbank cashade in bra tips hela tiden och vi fick göra många grejer själv. Att det var så relativt enkelt att garva ett skinn själv var en ny erfarenhet för mig.
Kursen avslutades på söndagen och jag njöt av varje sekund. Gå en kurs! Jag rekommenderar det verkligen att gå en kurs i något ämne som du är intresserad av. Får du sedan en lika bra kursledare som Mikael Åkerman, ja då är det bara att gratulera.

Mikael visar olika verktyg för att skrapa skinnen med
Här är en teknik..
Freja hälsar Mikael och Erik välkomna med en riktig utskällning
Vi byggde en slagfälla
Det underlättar om man är fler som hjälps åt
Mikael finjusterar gillerstickan
I början var Freja lite tveksam till tipin, men sedan stortrivdes hon.
Freja var mycket skeptisk till älghuvudet som vi tog hand om och använde under kursen
Det blev många intressanta diskussioner under helgen
Mikael visar proportionerna och metoden för att garva (i det här fallet) fårskinn
Här är det ryssolja på gång till skofettet som vi tillverkade
Jag hjälper till att flå älghuvudet
Kursledaren Mikael Åkerman visar en teori på hur man enkelt skulle kunna göra en mössa. Säga vad man vill, men när man är tillsammans med Mikael så händer det alltid spännande och ovanliga saker. Älghuvudet hade förövrigt kasserats av ett intilliggande jaktlag. Vi flådde huvudet, tog hand om skinnet och torkade/konserverade tungan och mycket annat kött som fanns kvar. Total utnyttjande av resursen. Jodå Freja fick en del hon med ;)

Om du är intresserad av att gå någon liknande kurs så ska du hålla utkik på Mikael Åkermans hemsida eller kontakta honom direkt. Klicka här för att komma till Mikaels hemsida

tisdag 1 september 2015

Stenåldersbröd

Bröd med sista förbrukningsdatum för 10 000 år sedan
I helgen hann jag klippa gräs, ösa ut en stor grushög på framsidan av huset tillsammans med Susanne och gjort en massa annat på måstegöraslistan.
Men det bästa jag gjorde var att sätta upp min Polska Lavuu poncho, tända en liten brasa och laga mat över elden.
Att jag sedan låg på renskinnet och såg fullmånen spegla sig i sjön på natten, det var heller inget fel.

Brödet tillagades på följande vis:
10% frön, linfrö, pumpafrön, sesamfrön och lite annat som jag hittade i skafferiet.
90% hasselnötter, mandel och lite valnötter.
Totalt ca 5 dl frön och nötter
4 ägg (från egna höns vilken lyx;)
1 dl matolja
1 matsked honung
1 tesked salt

Blanda ägg, olja, honung och salt i en skål och tillsätt frön och nötter.
Olja grytan eller kastrullen och forma en "snygg" bullform i kastrullen.
Lägg ordentligt med göd på locket och värm grytan (ugnen) över glöden på behörigt (lagom) avstånd i cirka 1 timme.

Till ugn använde jag min Petromax ft6 gryta som jag köpte av den lokala outdoorebutiken MestUte i Eskilstuna. Jag tror att de hade tagit hem grytan med tanke på mig och sådant uppskattas.
Tänk på att det går att smaksätta brödet som man vill, med timjan, lingon eller liknande.
Lycka till.

måndag 31 augusti 2015

Meningenmedlivet.nu

Sörens drömäventyr pågår nu!
Följ Sörens äventyr, 50 dagar i den Svenska vildmarken.
Sören har gjort många spektakulära och mångfasetterade äventyr med brett syfte.
Just nu befinner han sig i den Svenska vildmarken för att leva av det som finns i naturen. Han jagar, fiskar och samlar växter och bär.
Han bor i tält och delar äventyret med sin trogna kompis, schäferhunden Daxa.
Missa inte detta äventyr som pågår just nu!
Klicka på länken här nere.

Länk till Sörens blogg:

tisdag 18 augusti 2015

Närkontakt med vildsvin

Grymt sa grisen!
I går hade jag en ledig dag efter att jag jobbat hela helgen. Vad gör man då? Sticker ut i skogen med Freja? Trivs fiskar i vatten?
Vildsvinen kliar sig mot vissa träd och jag tror att det har med revirmarkering att göra också.

Eftersom jag är en nyfiken kartnörd så letade jag fram en intressant plats på kartan, en plats som jag inte varit på tidigare. Jag hoppades samtidigt att jag skulle hitta lite svamp också.
Freja hoppade kvickt in i bilen och mitt utrustningsbälte lade jag vid sidan om henne.
Efter en kort biltur hemifrån, ca fyra km, parkerade vi bilen och klev ur.
Jag tog ut en kompassriktning, som såg bra ut, det betydde att jag skulle korsa en liten grusväg om cirka en km.
Vi hittade en gammal övergiven bivack eller koja i skogen. Ganska snygg och funktionell.

Jag vet att hundar ska vara kopplade fram till den 20/8 (med vissa undantag) och vissa borde kanske vara kopplade hela tiden när man är ute i skogen. Men jag tycker Freja är duktig, hon har ingen jaktinstinkt och hon lyssnar på mig. Så därför fick hon gå löst.
Efter 50 meters vandring dök det upp en stor och fin kronhjort på vägen. Hjorten försvann som en blixt in i skogen och Freja rusade fram till platsen där hjorten stått, sedan kom hon tillbaka till mig. Snacka om att Freja fick smaka köttbullar av mig.
Det fanns otroligt mycket vildsvinsspår i skogen, riktiga autostrador. Jag vet inte riktigt hur vinden var den här dagen, men vi lyckades hela tiden ha vinden mot oss. Vilket i och för sig kan vara trevligt om man vill smyga på djur, men när skogen var full av vildsvin så kändes det inte lika kul. Jag försökte att undvika täta granplanteringar och sly, men ibland var jag tvungen att ta mig igenom sådana ställen.
Som ni ser så fanns det gott om spår efter dem, här är rena gyttjebadet.

Jag smakade på två för mig nya ätbara växter, nämligen blomman till prästkrage och bladen till kärleksörten. Jag har hört att man kan äta alla blommor, alltså själva blomman på alla växter. Om det är sant vet jag inte, men prästkrage vet jag att man kan äta. Den smakade helt ok. Kärleksörten kan jag verkligen rekommendera, bladen var knastriga och fyllda med söt, god smak. Lite som en ärtskida.
Vi tog en paus vid en nerblåst tall. Stammen var riktigt grov, en riktig jätte att sitta och vila på. Vi drack vatten, jag ur flaskan och Freja ur vattensamlingen nere vid rotvältan.
Då hoppade en råbock iväg samtidigt som den skällde på oss. Freja tittade nyfiket, men jag sa att den där ska vi inte bry oss om och Freja verkade acceptera det. Naturligtvis blev det köttbullar den här gången också.
Välsmakande kärleksört.

Snart är nyponen mogna.

Kul att se vilda djur när man är ute.
Jag funderade på om vi skulle springa på några grisar, jag skulle inte bli förvånad.
Nu var det dags att göra 180 grader på kompassen och leta oss tillbaka. Vi hade konstigt nog vinden mot oss när vi vänt. Mycket konstigt.
Jag fortsatte att undvika de tätaste snåren och jag hittade lite svamp, både kantareller och taggsvamp.
Jag passerade den korsande grusvägen även på tillbakavägen, men på den här platsen låg ett övergivet torp.
Jag tror att det här är en vildsvinsfälla.

Också lite benknotor..

Kompassen visade att jag skulle fortsätta bakom torpet och det gjorde vi.
Där var en upptrampad stig som jag följde, den visade sig leda till ett utedass. Dörren stod lite på glänt. Bakom dasset växte björkriset tätt. Jag tittade på kompassen och funderade på vart jag skulle gå.
Då hörde jag något som frustade bakom dasset, först trodde jag att det var Freja (hon brukar låta så när hon ser något skumt). Men så kom det ett karakteristiskt och mörkt "grymt" eller "nöff". Då förstod jag att det var ett vildsvin några meter framför mig.
Jag hörde hur den frustade och rörde sig, jag sökte mig till den öppna dassdörren, i händelse av att jag behövde ta skydd.
Då brakade det till bland buskarna och jag såg den mörkgrå grisen göra ett utfall mot mig, men två-tre meter från mig ändrade den riktning och vek av.
Freja kom fram bakom mig och undrade vad som stod på.
Jag sa försiktigt och med ett bultande hjärta: "Kom så går vi".
Vi vände tillbaka och framme vid torpet på vägen tog vi till höger och gick cirka 50 meter innan vi gick in i skogen igen.
Freja spanade in åt det hållet som grisen hade varit och jag är säker på att hon kände lukten av dem.
Vi hittade lite öppen mark att gå på och det kändes skönt.
Väl hemma hade vi både svamp och nya skogsminnen med oss.

Liknande inlägg

liknande