tisdag 31 juli 2012

Glassogram till Erik

Erik fick ett tackkort för de pengar han samlat in under sin cykling till Skåne.

Årets Jämtländska Näräventyrare utsedda!!

Äventyraren och pilgrimen Anders Stävhag, Östersund har tillsammans med Jan Lundhag utsett "Årets Jämtländska Näräventyrare 2011" efter att ha blivit inspirerad av Näräventyrsbloggen.

Klippt ur Anders Stävhags blogg:

* Årets Jämtländska Näräventyrare 2011 tilldelas Levina Ringdahl
Motivering: Trots sin unga ålder har Levina visat en sann genuin äventyrsanda genom att vandra i de Jämtländska fjällen och samtidigt visat stort intresse för dess historia! I Levina ser vi en förebild då hon sätter dåtiden i relation med sin samtid och påvisar detta genom sina äventyr!

* Årets Jämtländska lokala Näräventyrare 2011 tilldelas Maria-Gillet
Motivering: För sina enastående insatser i att iordningställa och vandra på de pilgrimslederna i länet har de visat att friluftsliv och historia kan vävas ihop i en sann äventyrsanda!

* Årets Jämtländska unga Näräventyrare 2011 tilldelas NSF Scoutkår Östersund
Motivering: För sin årliga återkommande lokala aktivitet har de visat att ett kojbyggarläger kan vara ett spännande och lärorikt äventyr i gemenskapens anda för barn i åldersgruppen 8-12 år!


Läs mer om Jämtlands näräventyrare och Anders Stävhags äventyr:
- Anders Stävhag Adventures -: Årets Jämtländska Näräventyrare utsedda!!

måndag 30 juli 2012

Tält på kroken

Mycket konstigt har man fått på kroken, men det här tar nog priset.
Först trodde jag att gammelgäddan satt på kroken men så kände jag att den satt i botten, eller?
Efter en stund kände jag att det gav med sig, långsamt. Stora bubblor steg till ytan. Vad kunde det vara, en stor gren?
Det som sakta kom upp var ett rest tält!
Nu ska jag se om jag kan få upp ett par campingstolar också=D

tisdag 24 juli 2012

Dag 6

Tidigt på morgonen smattrade de första dropparna mot tältduken, de var av den envisa sorten och de följde med oss halv dagen. Vi var inte helt nöjda med det sällskapet.
För att slippa späda ut frukosten med regn tog jag mig friheten att öppna bod-dörren eftersom det bara var en haspel som höll dörren stängd.
Erik håller på att ta på sig i boden där grävlingen bodde
Där inne fanns allehanda bråte men tillräckligt stor yta för oss att få lite skydd på.
Erik var själv där inne när jag packade i hop utrustningen, jag hörde hur det pep och lät konstigt från boden, som en morkulla ungefär.
Erik ropade inifrån mörkret med darr på rösten.
-Pappa det är något här!
-Det är bara en morkulla lugnande jag.
Sedan hördes ett gallskrik! Och Erik kom utspringande i regnet med stora svarta ögon och tårar på kinden.
-Det är en stor grävling, skrek han!
Kläder och mat låg kvar där inne och det var med viss tvekan jag gick in igen.
Vi tog pannlampan och lyste men vi såg inget levande, så vi rafsade i hop grejerna och drog i väg. Vid korsningen satt två brevlådor. Vi skrev ett tackbrev för pumpen som vi satte fast med lite silvertape.
Hela förmiddagen var kall och grå, regnet dominerade.
Vid några hus stannade vi för att tigga vatten. De var mycket vänliga och nyfikna på vika vi var.
-Det händer att cyklister knackar på här för att tigga vatten, men det har mest varit tyskar, sa mannen i familjen. När vi berättade att vi cyklat från Eskilstuna och att Erik var på väg till farmor i Skåne så fick de stora ögon och öron.
Nu visste vi att det skulle bli mycket skog några mil, så det var skönt att ha fulla vattendepåer.
Regnet var ihärdigt men vi försökte att hålla humöret uppe, men när jag kände hur vattnet började rinna innanför "regnstället" så tyckte jag att det var dags för ett tak att söka skydd under, det var dessutom hög tid för lunch.
Efter ytterligare någon kilometer stod det en jaktkoja vid sidan av vägen, sådana brukar vara olåsta.
Vi stannade och mycket riktigt den var olåst.
Vi gick in.
Det kan tyckas omoraliskt på gränsen till inbrott att ta sig in i bodar på det här viset. Men jaktkojor brukar vara öppna för folk att söka skydd i, lite som fjällstationerna i Norrland. Sedan lämnade vi boden finare än när vi kom och den var verkligen till stor glädje och nytta för oss.
 Det gick inte att ta miste på att det var en jaktstuga, riktigt mysig dessutom. Jag körde igång gasolköket på golvet vid vedkaminen, det gjorde susen och snart spreds en go värme och det blev genast hemtrevligt. Tänk vad lite värme kan göra.
Kläderna hängde vi upp på tork, sedan fixade vi mat.
På golvet låg både näbbmöss och en död fladdermus, men vi trivdes. När vi satt där och kände hur värmen började komma tillbaka i kroppen så tittade solen fram och smattret på taket blev mindre ihärdigt.
Efter en timma var det dags att lämna kojan i det skick den var när vi sökte skydd i den, bortsett från att det nu saknades möss, döda getingar och några tomhylsor (mössen och getingarna hade vi sopat ut).
Sedan kom vi ner till en by med en camping med tillhörande glasskylt. Dags för kaffe och glass!
Det smakade gott och personalen blev nyfikna på oss, så vi fick berätta.
Erik köpte lite godis, marshmallows och 4 bugg.
När vi åter igen satte oss på cyklarna hade Erik stoppat i sig alla tuggummin på en gång, smart!
-Kan man grilla marshmallows på gasolköket? frågade han mig mellan tuggorna.
-Jo, det går nog svarade jag, och så cyklade vi vidare.
Jag frågade en man på campingen om det var långt till den Småländska gränsen?
-300 meter efter den vägen, svarade mannen och pekade i vår riktning.
Erik och jag började skoja och snacka småländska.
På eftermiddagen passerade vi halva sträckan, 27,5 mil, med stor glädje. Nu var Erik mer beslutsam om att cykla hela vägen.
För egen del ville jag fira med att bo på vandrarhem i Mariannelund.
Men se det ville inte Erik, han ville bo i tältet och så fick det bli.
Men vi festade med varsin pizza från Pizzeria Milano i Mariannelund. Pizzabagarna hade en skön brytning på småländska och vi blev härligt mätta.
Mätta och nöjda, cyklade vi vidare mot nattlägret.
 Eftersom Erik inte ville ta in på vandrarhem så var det bara att cykla vidare för att komma ur samhället.
Till slut hittade vi ett fint ställe (vid en sjö naturligtvis:).
Upp med tält och in med utrustningen. Erik testade sin överlevnads-ask och plockade fram metrev och krok. Han ville fiska.
Jag täljde till ett spö och trädde på en mask, sedan var han sysselsatt ett tag.
Men det var dåligt fiske, så när han kom upp till tältet så var maten klar. Till efterrätt ville han grilla marshmallows.
Naturligtvis!
Då förstod jag varför han prompt ville tälta, det var ju därför att han ville grilla marshmallows på Primusköket!
Och det gick kanon.
Knotten gjorde utomhusvistelsen till en plåga, så vi drog oss snart tillbaka in i tältet och då kom regnet igen.
Det åskade och regnade riktigt ordentligt, jag fick lite teckning på mobilen och via YR kunde jag läsa att det skulle komma 16 mm regn under natten. Då var längtade jag till en riktig säng, under ett riktigt tak.
Kondensen i tältet droppade ner när de stora regndropparna landade på duken. Tältet klarar regnet men allt blev blött på grund av kondensen.
Jag gick upp på natten och drog över Tarpen också, för säkerhets skull, sedan torkade jag kondensen med disktrasa och vred ur utanför tältet.
Det blev inte mycket sömn den natten.
Vädret var riktigt tjurigt men det sket vi i.
Fikarast.
Mot Småland!




Vi hade det riktigt mysig i stugan

Gasolköket fixade god värme i jaktstugan.
Erik hittade några tomhylsor.

Här hade det tydligen varit en stor skogsbrand för något år sedan.

Vi inväntade mörka moln som passerade Mariannelund, det är ju dumt att cykla rätt in i ovädret.
Skönt att röra på sig. Att klättra i träd var perfekt när vi tog en rast.
Ännu en kapsyl till samlingen.

Ser ni sångsvanarna nere på ängen? Jasså inte!
Tältplats vid sjön så klart.
Erik testar överlevnads-asken.
Kvällens höjdpunkt, grillad marshmallows!

Gyllenhielmska vandringsleden

Hittade ett reportage som jag gjort från Gyllenhielmska vandringsleden utanför Eskilstuna.
Publicerat i Eskilstuna Kuriren 24/7-2012

måndag 23 juli 2012

Lysmask

På väg hem från jobbet hittade jag en lysmask, jag tycker de är fräna.

måndag 16 juli 2012

En tur på äventyrshojen

Erik o jag körde östra Hjälmaren runt och stannade för en glass i hjälmaresund. Första turen med packväskorna gick perfekt. Nu är hojen preparerad för resan till Färöarna i augusti, skönt.

Utrustning & samanfattning

Sammanställning av utrustningen
Här tänkte jag berätta om vilken utrustning vi hade på cykeläventyret 2012 och hur vi tyckte att den fungerade.

Cyklarna:
Erik hade en Crescent 26" MTB med 24 växlar och liten ram samt skivbromsar. Förutom att han tappade trampen så har cykeln fungerat jättebra och den har verkligen passat hans storlek. Under resan fick Erik verkligen användning för alla växlar. Cykeln kompletterades med hastighetsmätare, två flaskställ, stänkskärmar, lås samt pakethållare bak. Trippmätaren på Eriks hastighetsmätare fungerade bra som morot.

Min cykel var en Scott 28" hybrid med 24 växlar drygt 6 år gammal och som har rullat ett antal 100 mil. Normalt så använder jag den till pendlar hoj till och från jobbet, sommar som vinter. Den modifierades med väskfästen på framgaffeln och jag hade funderingar på att lämna in den på service innan avfärd men gjorde bedömningen att den nog skulle hålla. Däremot så bytte jag däck och slangar, för de var både lagade och hårt slitna. Nu kunde jag ha 6 bar i däcken och det var nog tur med tanke på den tunga packningen.

Sadelskydd:
Vi hade båda sadelskydd av fårskin som vi normalt brukar använda på vintern för att få det lite mjukare.

Cykelväskor:
Cykelväskor av märket Crescent hade vi fått av Cykelcenter för att vi sedan skulle sälja dem till förmån för Världens barn.
Eftersom vi behöver cykelväskor framöver så köpte jag vattentäta cykelväskor på Biltema och använde dem istället, på det viset kan vi nu även sälja de vi fick i nyskick.
Väskorna fungerade bra och höll packningen torr, de var riktigt prisvärda.
Eriks cykel utrustades med ett par framhjulsväskor som monterades bakpå hans pakethållare. De blev lagom stora. På styret hade jag en vattentät Vaude som fungerade kanon och som även hade genomskinlig ficka för kartan.



Solfångare och batteripack:
En grej som jag tidigare inte haft med mig på mina äventyr var solfångaren och batteripacket av märket Bunton. En sak är helt klar! Det här är något som garanterat kommer användas flitigt av mig på mina kommande utflykter.
Solfångaren Brunton Solaris 4 USB, laddade upp Bruntons batteripack Inspire på en solig dag, men det krävdes faktiskt sol för att batteriet skulle laddas. Jag testade även att ladda mobilen direkt genom solfångaren och det gick bra om det var jämn klar sol, visserligen kom det upp meddelande om att laddningen inte var kompatibel med mobilen. Batteripacket var också fulladdat redan från starten vilket betydde att jag kunde ladda min iPhone tre gånger.
Eftersom jag inte läst bruksanvisningen innan vi gav oss iväg, så försökte jag ladda batteriet på fel sätt vilket jag snopet fick erfara på kvällen då både batteripacket och mobilen var urladdad. Lite klantigt. Förövrigt ger jag den här utrustningen mycket gott betyg, en utrustning som jag saknat länge.

Tält / tarp:
För att hålla ner vikten i min packning har jag sedan några år använt mig av ett Hilleberg Raid, som är en kompromiss mellan ett tarp och tält.
Tältet är mycket lätt endast 1,2 kg med allt. Jag är mycket nöjd med Raid, men det är som sagt en kompromiss och eftersom det saknar innertält så blir man lätt fuktig av kondens särskilt om det regnar kraftigt. Sedan har jag ett problem eftersom jag är relativt lång 1.86 m och det är att man får tältduken hängande framför ansiktet. Är man ensam kan man ligga lite diagonalt och det blir mer plats för packning då. När det regnar och är dåligt väder kan det vara avgörande att ha bra absid och utrymmen som går att använda till förvaring och matlagning.
Nu ska jag spara i hop pengar till ett Hilleberg Nallo 2 GT, eller liknande kvalitetstält.
Vi hade också med ett tarp Hilleberg Tarp UL 10, men det ville vi inte använda eftersom det ofta var så mycket knott. En natt när det regnade ihållande drog jag tarpet över tältet, det var nog onödigt eftersom tältet höll mot väta bra men det kändes lite tryggare.




Kök:
Vi använde brännare och kokkärl från Primus. Brännaren var en OmniLite Ti, på 239 gram. Brännaren var otroligt effektiv särskilt med vindskyddet monterat, vattnet kokade snabbare än jag hann förbereda maten. Brännaren kändes rejäl och stabil trotts att den var så lätt, jag saknade dock en fast tändare.
Kastrullen var en 2,1 liters EtaPower Pots, och stekpannan var en, LiTech. Fördelen med ett effektivt kök är att det går åt mindre bränsle och det går snabbt att tillaga maten.
Tyvärr kan man uppleva att ett bra kök kostar mycket pengar, men om man ska använda det flera år så blir det lättare att motivera, ett bra kök blir som en god vän man kan lita på.
På grund av knottinvasion så valde vi att göra kvälls- och frukostgröten inne i tältet.



Kamera / mobil:
Jag tog de flesta bilderna med min iPhone 4 eftersom jag då kunde lägga ut dem på bloggen och så. Men jag tog också några bilder med min Pentax W90, som jag använder när det blir riktigt dåligt väder.
Bild med iPhone:
Den här bilden är tagen med lilla objektivet, men den är bra att ha om man är linslus.

Bild med Pentax W90:
Bilden är tagen i skymningen med tusen störande knott, därför är den lite oskarp.



Mat & vatten:
Vi hade frystorkad mat med oss för tio dagar. Men när vi passerade mataffärer så köpte vi färsk mat som vi tillagade och vi köpte med oss en liter mjölk som räckte en dag. När vi cyklade förbi en pizzeria eller liknande så käkade vi där, på det viset fick vi lite mat över när vi kom fram.
Erik åt "Eriks vildmarksgröt" på morgonen och på kvällen (hur jag gör den kan ni läsa under taggen Vildmarksrecept), själv åt jag "dyr" frystorkad mysli. Något som verkligen var gott, enligt min smak, var frystorkade efterrätter som jag fixade efter middagen de kan jag rekommendera.
Så det var mycket ätbart med på cykeln. Frukost, mellis, lunch, mellis, middag, efterrätt, samt kvällsmat. Erik hade 2x0,8 liter vatten på cykeln, det hade jag också plus en camelback som rymde 3 liter bak på packningen samt en extra vattenflaska på 1,5 liter i en framhjulsväska. Eftersom vi var ute på små vägar och inte stannade och fyllde på hela tiden så fick vi lite dåligt med vatten tre gånger men tack vare att vi slog läger i närheten av vatten så kunde vi koka sjövatten till mat och dryck.
Pasta Carbonara är Eriks favorit.


Egentillverkade matransoner komplett för två personer i tio dagar.


Kylväska:
Jag hittade en liten kylväska vid kassan på Jula. Den rymmer cirka 2-3 liter och fungerade perfekt, jag förstår dock inte vitsen med att göra den helt svart. Jag skulle nog tänka mig att den höll kylan bättre om den var vit eller reflekterande.

Karta och navigering:
Vi använde urklippta och inplastade sidor från en gammal vägatlas i skala 1:250 000 det blev tre blad med karta på båda sidorna. Eftersom kartan hade dålig upplösning och vi cyklade på små vägar så frågade vi ofta efter vägen och det upplevde jag inte som något problem, tvärs om.
På två ställen tog jag hjälp av GPS:n på mobilen, på första stället fanns inte vägen som vi var på med men jag kunde konstatera att vi var på rätt ställe och den andra gången var vi helt vilse i skogen men vi kom fram till slut.

Glasögon:
Vi använde solglasögon hela tiden när vi cyklade, dels som skydd mot solen men mest som skydd mot insekter.

Sovsäckar: 
Vi använde små kompakta Snugpak Travelpak Lite, 850g med en comfort temp på +7° och extrem temp +2°. Erik och jag, i alla fall jag är en riktig fryslort och jag frös alla nätter, då sov vi ändå i underställ och hade förstärkt säcken med en jacka över.
Den här typen av säckar är nog bara att rekommendera när det är riktigt varmt, eftersom vi var tvungna att lägga jackorna över så blev vi sårbara om de var blöta. Nästa gång blir det en varmare säck, vilken vet jag inte än.
Sedan kan jag nämna att kompressionsremmen till säcken gick sönder första gången jag använde den samt att dragkedjan är för vek, den kommer nog inte hålla så länge. Men det är klart man får vad man betalar för, jag gav 400:- för båda på Vildmarksmässan förra året.

Liggunderlag:
Jag använde en 5 år gammal Exped SynMat7 med pyspunka. Erik hade en Thermarest ProLite. Jag gillade Thermarest ProLite eftersom den var lättare, smidigare och enklare att blåsa upp.

Verktyg o reservdelar:
Jag är aldrig utan min Leatherman Wave, den använder jag dagligen sedan jag köpte den 1998 (innan dess hade jag en Gerber). Med Leatherman Wave har jag skruvat i hop IKEA-möbler, räddat en kråka som trasslat in sig i fiskelina och fastnat i en TV-anten uppe på ett trevåninghus, lagat bilen, motorcykeln och cykeln, fixat enklare elinstallationer, klipt håret på både Erik och mig, plockat ut stickor samt avlivat ett påkört får i Norge, mm, mm, mm.
Utöver det verktyget så hade jag ett litet kompakt multi-cykelverktyg med kedjebrytare.
Cykelpumpen gick ju som bekant sönder och laglapparna var en bra sort som var färdigklistrade.
Färdiglimmade laglappar med slippapper, fungerade kanon.

Saker som gick sönder och inte fungerade:
Förutom pedalen på Eriks cykel så var det nog bara cykelpumpen som så retligt gick sönder och sedan hade jag lite pyspunka på mitt liggunderlag Exped SynMat 7.
Trasiga pumpen.

Motivation:
Något som vi fick fokusera mycket på var att ha roligt och hitta ny motivation efter vägen.
Hastighetsmätaren som Erik hade fått i födelsedagspresent av kompisen Filip var till stor hjälp.
Vi tävlade om vem som först såg jakttorn och kom upp till 10 torn, sista dagen gissade vi på hur många torn vi skulle se (Erik vann, tror vi sammanlagt såg över 100 torn).
Vi gjorde egna berättelser genom att säga ett ord var och sedan turas om.
De stora återkommande målen var varje 100 km, halva vägen 275 km samt givetvis att komma ner till farmor och Kjell i Skåne.
Sedan hade Farmor och Kjell lovat Erik ett "pris" om han cyklade halva vägen och ett "pris" om han cyklade hela vägen.

Personlig förberedelse/träning:
Erik och jag har inte tränat något extra, han har cyklat 2 km till skolan varje dag alltså 4 km/dag. Jag cyklar till mitt jobb och det blir 12 km/dag, annars är vi nog faktiskt riktiga soffnötare som gillar att sitta framför TV:n.

Kläder:
För att starta längst in så hade vi ullkalsingar och en långärmad underställströja. Erik hade jeans och jag hade ett par softshellbyxor och sedan hade vi en T-tröja över.
Vi hade ett ombyte med oss och tvättade kläderna efter vägen.
På fötterna hade vi ullsockor och vanliga promenadskor.
Vi hade inga handskar (hade varit skönt när det regnade o var kallt och för att hålla knotten borta). Erik hade keps som skyddade mot solen, jag saknade mössa men hade huva på både regnjackan och en tröja.
Mina regnkläder var dåliga (och det visste jag) men jag hade inte riktigt råd med nya och jag tänkte slita lite till på dem innan de går till soporna. Erik hade nya täta regnkläder och tyvärr så blir man ju svettig i dem, men man håller sig trots allt varm.
Vi hade ett underställ som vi sov i och som vi kunde använda om vi blev blöta eller om det blev grisakallt.
Vi körde hela tiden med reflexvästar.

Så här mycket har vi hittills samlat in:
Att samla in pengar var som sagt inte det primära utan blev mer som en bonus och hittills har vi fått in 1000:- till ett barnhem i SriLanka.

Sammanfattning:
Ett sådant här äventyr är svårt att sammanfatta men jag ska göra ett försök.
Vi skulle egentligen kunnat cykla 560 km i närområdet hemma, men det är en del av charmen med ett äventyr att komma ut på nya vägar och se ett annat landskap, det var nog lättare att motivera oss också och kul att faktiskt ha cyklat till Skåne.
Vi har fått gemensamma minnen som vi kommer bära med oss resten av livet och Erik är numera fast övertygad om att "inget är omöjligt".
Om jag skulle få frågan och möjligheten att göra om samma sak igen, så skulle jag göra det i morgon om det gick.

Har ni fler frågor:
Om äventyret så kan ni ställa dem här nere i kommentarer...

söndag 15 juli 2012

Del 3, dag 5.

Ödehuset som visade sig vara ett spökhus.
Det vänliga paret som vi fick pumpen av berättade att huset/gården stod öde och vi kunde tälta där om vi ville.
Så vi tog en sväng runt ladugården för att titta, det knakade och prasslade i från uthusen. Tanken slog mig att det ser ut som ett riktigt spökhus och jag undrade varför de hade lämnat gården men jag sa inget om mina tankar till Erik. Han såg förövrigt ut att tänka samma sak.
Vi hittade ett jättefint ställe lite vid sidan om huset och nära en bod. Här fick det bli.
Det kändes otroligt skönt att resa tältet och göra i ordning mat.

Under tiden jag fixade lägret så gick Erik en runda på gården, han hade bland annat sett en gammal gunga i ett träd som han ville undersöka.
Tanken var att Erik skulle vara med mer i tältresning och matlagning, men eftersom dagarna på cykeln blev så långa så tyckte jag att det var viktigt för honom att få en stund för sig själv för att leka, pyssla och slippa mig.
Efter en stund kom han tillbaka alldeles svart i ögonen och jag förstod att det hänt något.
- Det lät så konstig från ladan och sedan såg det ut som någon rörde sig inne i huset, sa han.
Det är nog bara fåglar och fladdermöss som bor i ladan, svarade jag, samtidigt som jag undrade hur den här natten skulle bli.

Knotten började tränga på och Erik valde att sitta inne i tältet och äta. Den här middagen gick det ner mycket mat och en suverän efterrätt, en slags vaniljpudding med hallonbitar i. Så jäkla god!
Efter maten stack Erik ut fingret genom dragkedjan för att kolla om det var mycket knott.
Som tur var så hade jag tagit med två mygghuvor.
Vi tog på oss dem och gick och tittade på omgivningen innan det var läggdags.

Vi läste högt för varandra ur våra böcker under tiden som det knakade, skrapade, hasade, skramlade och bankade i husen.
-Det är bara en uggla, lugnade jag Erik.
Det sista jag hörde innan jag somnade var något som lät som när man tar av haspeln på en bod-dörr.
Erik sticker ut fingret för att känna om det är mycket knott.
En efterrätt som jag verkligen kan rekommendera, bara att tillföra kallt vatten och röra om så är den klar när man ätit varmrätten.

tur att vi hade mygghuvor med som även höll knotten borta.

Erik borstar tänderna med mygghuvan på.

lördag 14 juli 2012

Del 2, dag 5.

När nöden är som störst finns kanske hjälpen några kilometer bort, eller?
Vi var som sagt pigga efter badet och ville avverka någon mil till innan vi slog läger för natten.
Grusvägen slingrade in i grönskan och vi passerade några hus men det var otroligt mycket skog, vi tittade på kartan och såg en möjlig lägerplats vid en sjö en bit fram.
En trasig cykelpump satte verkligen käppar i hjulet för oss.

Vi satsade mot sjön och fortsatte att trampa på, men vi kom överens om att om vi hittade ett bra ställe innan så skulle vi stanna där.
Vi trivdes stort och njöt av den fina naturen som omfamnade oss. Efter att vi passerade en gård som såg ut att stå tom (jag funderade på om vi skulle tälta bakom logen) men vi fortsatte upp för den kommande backen som aldrig ville ta slut.

Klockan närmade sig 19.00 och det var hög tid att avsluta dagen, vi började på att bli hungriga också.
Då vinglar plötsligt Erik till och jag ser att han har punktering på framhjulet.
Hm.
En kort fundering och vi bestämmer oss för att laga däcket och sedan cykla vidare eftersom platsen vi stod på var en brant slänt med tät skog.
Bort med däcket och slangen och i med ny, fram med pumpen och knak! Pumpen gick sönder.
Den trasiga pumpen...
Hm, nr2.
Inte bra. Jag gjorde en närmare titt på möjligheten att sätta upp tältet men hittade inget bra ställe. Vi tog lite choklad och vatten. Knotten kom och Erik sökte skydd under min jacka. Vi bestämde att jag skulle ta med Eriks däck ner till, vad jag trodde ett ödehus för att i alla fall försöka få tag på en pump men först skulle jag testa att cykla uppför en bit för att se om det fanns liv där.
Erik satt kvar i diket.
Känslan av att lämna honom där var inte helt bra, men jag såg heller ingen risk med det.
När jag hade kommit upp en bit till så var det enda liv jag såg en älg som gick och betade en bit inne i skogen. Då vände jag.
När jag kom ner till Erik så satte jag honom bak på min cykel och lämnade grejerna kvar. Jag tror att han skulle ha blivit lite ängslig om älgen hade klivit ut på vägen framför honom om han suttit kvar själv i skogen.
Vi susade ner för den långa backen och fram till gården och mycket riktigt, den var öde.

Hm, nr3.
Intill huset fanns en korsning och en skylt där det stod Vik- "någonting" 2. Ja vi provar väl att cykla dit då. Det fans liksom inget alternativ.
Efter någon km så såg vi ett par utanför ett litet torp, skönt, nu gällde det bara att de hade en pump också.
- Hej! Ursäkta att vi stör, men det är så att Erik här, har fått punktering och vår pump har gått sönder. Ni har möjligen inte en cykelpump som vi skulle kunna få låna?
- Jo visst! Jag ska se var den är, sa mannen, och gick in i boden.
Under tiden mannen letade efter pumpen kom damen fram och pratade. De var mycket trevliga och blev nyfikna på vårt äventyr.
- Här! Sa mannen och höll upp en alldeles ny och fin pump från Biltema, den kan ni låna.
Vi tackade så mycket och jag tog en bild av mannen som räddade oss från bekymret.

Nu var det bara att cykla upp för backen igen, men det gick otroligt lätt. Kanske en kombination av glädje och ökad kondition.
På tillbakavägen kom jag på att jag skulle ha frågat om jag kunde fått köpa pumpen, på det viset hade jag ju sluppit att cykla till baka med den och vi hade inte varit utan de kommande dagarna.
När jag nämde mina tankar för Erik som satt på pakethållaren där bak så svarade han direkt och överygande.
- Nej pappa! De var snälla att låna ut pumpen och de bor långt ute i skogen och kanske behöver den.
Vi resonerade lite, men han hade bra argument.

Vips! Så var däcket på plats och vi vände för att återlämna den fina pumpen.
Framme hos paret vid torpet parkerade vi cyklarna vid soptunnan och gick den branta sluttningen ner till stugan.
Samtidigt som jag tänkte tanken att "jag ska i alla fall fråga om vi får köpa pumpen" så kom jag på att plånboken låg kvar i väskan på styret. Så då får det bli som Erik ville.
Jag lämnade tillbaka pumpen och tackade så mycket för lånet.
- Behåll den, svarade mannen, ni får den, annars står ni ju utan pump om det händer i gen.
Ja, vad ska man säga? TACK!
Det var så att jag hade lust att krama om dem, men de såg nog att vi blev glada ändå. Tack!
Jag kramade Erik istället och solen lämnade långa skuggor efter oss när vi lämnade torpet.
Den här dagen blev tydligen lång så jag fortsätter senare med del 3.
Ödehuset som mycket riktigt stod tomt
Ofrivillig paus
Hjälten som vi fick pumpen av, någon som vet vem det är? Skulle vilja tacka dem lite extra!
Så nu mera har jag en jättefin pump
På ett litet kick var däcket fyllt och vi kunde cykla mot nattlägret.

fredag 13 juli 2012

Snacka om klätterställe

Låg höghöjdsbana på tomten

Nu är Eriks klättertorn kompletterad med olika möjligheter att ta sig runt på, bland annat så får han gå armgång på ett järnrör, ta sig fram genom att använda sig av några ringar som hänger ner från ett rep och så vidare.
Erik stortrivs men först tyckte han att den var för svår men jag lät han hållas och jag tror han växte med att han klarade av banan utan min hjälp.
Här är han på väg över med hjälp av ringarna, inte helt enkelt.

Logotype

Vad tror ni?
Jag fixade en logo till min blogg och företeelsen "näräventyr" jag menar att ett bra koncept behöver ett bra varumärke, eller var det tvärs om?
Skämt åsido, det är inte så allvarligt, mest på skoj bara men jag tycker den blev ganska bra.
Skulle vilja ha till lite repor och så men det får jag fixa sedan.

torsdag 12 juli 2012

Dag 5, fredag 15/juni, 4,4 mil.

Vi startade 09.40 efter en välbehövlig sovmorgon.
Vi satt trots allt på cyklarna 8-12 timmar om dagen, eller vi var i alla fall ute och cyklade så många timmar om dagen. Så det var skönt att ta det lite lugnt också, särskilt eftersom Erik hade haft lite ont i vaden dagen innan.
Den här bilden Erik o en moppehuligan skickade jag till Eriks farmor och mamma och skrev, "Erik är i goda händer"
Erik hade drömt om att hela hans rum var fyllt med lego hemma och han kände en stark hemlängtan när han vaknade.
Vi ringde hem till mamma och till farmor i Skåne och berättade att vi kanske skulle bryta. Men vi bestämde oss för att börja med att avverka 200 km och kanske till och med halva vägen 275 km innan vi bröt äventyret.

Vid Ulrika stannade vi och åt lunch, makaroner och stekt fläskkarré, (naturligtvis lagat på gasolköket) det smakade mums och Erik fick kall mjölk.
När vi satt utanför affären och åt kom det en gubbe (över 40 år) på en övertrimmad moppe och parkerade. Han hade ett asfult vurpollon på huvudet och vi tyckte han såg lite skum ut.
Efter några minuter kom en annan ännu mer suspekt person på moped och sedan droppade det in en hel drös kufar.
Erik o jag döpte gänget till moppehuliganerna. Erik fick stora öron och han fördubblade sitt ordförråd med fula ord under en kort stund.
Det visade sig naturligtvis att de inte var farliga, utan bara stora glada pojkar som skulle på moppeträff i skogarna utanför Malexander.
Jag fick lite tips om vilken väg vi skulle ta innan de for vidare och efter att den blåvita tvåtaktsröken skingrat sig drog också vi vidare söderut.

Strax vek vägen vi skulle följa av till höger, den gick brant uppför och var nysladdad. Erik o jag torkade svett från pannan, gruset sög musten ur oss.
Om vi kom in till mitten av vägen eller lite på sidan så skar framhjulet ner 1 dm och det blev framhjulssladd och tvärnit, ganska obehagligt.
Men efter en mil blev det bättre och inga bilar på flera timmar helt otroligt.

Vid en fyrvägskorsning var vi tvungna att fråga om vägen på ett mysigt kafé i en gammal lanthandel. Fördelen med att orientera sig efter en karta med inte allt för bra upplösning är att man får fråga människor om vägen det blir ofta nya trevliga möten och sedan hittar man sådana här mysiga överraskningar.
Som Erik sa flera gånger. "Vad trevliga och snälla alla är". Jag instämmer.

Efter en glass blev det bad med tillhörande tvätt vid den närbelägna sjön. Det var riktigt skönt att tvätta svetten av sig.
Jag var lite orolig för att min blånagel på stortån skulle krångla och nu när man fick av sig strumporna såg man att det inte var någon vacker syn. Men det fungerade bra och nageln satt kvar hela resan.
Hade vi vetat vad som skulle hända på kvällen efter badet så hade vi stannat kvar där men det kan man ju aldrig veta.
Om vad som hände på kvällen ska jag berätta i nästa inlägg. Slut på del 1 av dag 5.
Frukostvattnet kokade så fort med mitt kök att jag aldrig han förbereda frukosten ;)
Det var inte bara vi som var lite stela och trötta på morgonen, trollsländan lät sig inspekteras.
På morgonen hittade Erik den här stora vattenskorpionen.
En brokig skara matgäster och vi med gasolköket på bordet.
Moppehuliganer av bästa sorten
Efter Ulrika blev det tuff cykling på nysladdade grusvägar som var ganska backiga.
Affären Svalsjö med Pers mekaniska kabinett.
Vi blev väl mottagna av Anna och Per Helldorff som jag träffat tidigare då de ställde ut på Ebelingmuseet Torshälla, Erik hade som vanligt lite svårt att välja glass. Anna hjälpte oss att fylla på vatten i flaskorna. Tack för besöket det var en trevlig upplevelse.
Nu var det eftermiddag och vi hade funderingar på att slå läger här vid sjön men vi var fortfarande pigga och ville vidare.


Liknande inlägg

liknande