onsdag 25 augusti 2010

Tykarpsgrottan





I Somras gjorde vi ett besök nere i Tykarpsgrottan som ligger mellan Kristianstad och Hässleholm.
Grottan, eller gruvan som den egentligen är, har använts till flera filminspelningar.
Ex: i filmen Ronjarövardotter, när hon är nere i källarvalven, Barda har spelat i scener här och mycket mer.
Eftersom de troligtvis ska stänga Tykarpsgrottan för besökare, passade vi på att besöka den medan den ännu är öppen.
Det var intressant och lite spännande att kliva ner i mörkret med endast stearinljus som hjälp.
Ett myller av gångar gjorde att vi var tvungna att använda en guide. Tur! För annars hade vi nog varit kvar ännu.
Vi såg inga fladdermöss, men hittade en kalksten, typ, droppsten.
Så vill ni göra ett besök i Tykarpsgrottan, passa på nu för sedan kan det vara försent.

Vill du veta mer: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tykarpsgrottan

Micke

tisdag 24 augusti 2010

Drömmen om en egen pilbåge.

Nästa dag besökte vi Karsborgsfästning en makalös byggnad.












Gick en guidad tur som tog 1.45 tim och var riktad till barn med äventyrliga

inslag som kanonskott och sådant som små och stora pojkar gillar. Perfekt för oss!

















I väntan på guiden hittade Erik en pilbåge i en affär och en sådan ville han naturligtvis ha.
Den kostade bara 45 kr och var förmodligen skit.
Men i Eriks ögon var den en ren dröm.
Jag försökte med argument som att den skulle gå sönder i packningen.
Sen tänkte jag som så att det är klart grabben ska ha en pilbåge, men inget skit.
Så jag föreslog att vi skulle köpa en ”riktig” pilbåge när vi kom hem. Det accepterade han.
Efter den spännande turen runt fästningen var det åter igen dags att fara vidare.
Men Erik tvekade lite.
Så jag frågade om han ville åka vidare, men han längtade hem svarade han.
Ok, men vi kan åka någon annan stans försökte jag, lite förvånad över hans plötsliga önskan om att åka hem. Men nej. Hemlängtan hade blivit för stor så vi vände hemåt.





I Askersund käkade vi även den här gången.
När vi satt där började Erik fråga om vilken pilbåge han skulle få när vi kom hem och då förstod jag varför det plötsligt blivit så brått hem.
Nåja vi hade det bra och fick en fin minisemester ihop på hojen.
På hemvägen var vi lika vilse men det gjorde inget.





Bockstensmannen kan vänta, men om en 8 åring längtar efter en egen pilbåge då finns det inget som heter vänta.

Hur gick det då med pilbågen?
Jag kretade faktiskt till en själv av hassel, lina av lin och pilar av farmors blompinnar med fenor tillverkade av silvertape.
Blev Erik nöjd?
Bättre pilbåge kan man inte ha, enligt honom och sommarens bästa bad gjorde vi tillsammans på vår motorcykelresa.


Drömmen om en egen pilbåge.


Till slut hittade vi en camping innan Karlsborg och svängde av.
Där hade strömmen också gått. Vi åkte in på campingen och kollade var vi skulle slå upp tältet.





Hittade en fin plats nära sjön. Vi parkerade hojen och gick tillbaka till receptionen för att köpa lite godis och korv.





En dam tittade storögt på oss från sin husvagn när vi gick förbi i ösregnet. Vi såg tydligen lite komiska ut för hon kunde inte låta bli att dra på smilbanden.
Jag tyckte inte det var ett dugg kul.
Strömmen kom tillbaka och vi kunde gå in i TV-rummet och avvakta regnet.
Både regn och blixtar stod som spön i backen, men vi hade det mysigt.
Efter två timmar i TV-rummet viste vi precis hur man spränger gamla hotell och stora skorstenar enligt Discovery.
Men vi skulle sätta upp tältet.
På vägen tillbaka stod samma dam som flinat åt oss tidigare och betraktade sitt förtält där allt flöt i en stor lerpöl.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Tältet restes på en ganska torr plats, men i princip så flöt hela campingen.
Erik ville naturligtvis bada och jag fixade maten.





En farbror kom över och frågade om han kunde hjälpa till med att torka våra kläder.
Mycket vänligt.
Vi stod och snackade lite och det visade sig att han naturligtvis var en gammal knutte.





Alltid trevligt med folk som vet hur kul det är att åka hoj.
Tillslut lyckades jag få upp Erik ur badet och vi kunde äta.
Senare på kvällen när vi krypigt ner i våra sovsäckar ringde vi hem till mamma för att säga god natt.
Erik förklarade för mamma att ”vi har det toppen” jag kunde bara instämma.
Jag tror att vi skrattade oss till söms i tältet efter att vi berättat belmanhistorier för varandra.


Drömmen om en egen pilbåge


Som ni vet så slutar ju allt när det är som roligast, så också det här ovädret.
Vi bestämde oss för att fara vidare, Erik o jag kom överens om att det här badet skulle vi aldrig glömma.
Vi frågade oss vidare ner mot Askersund. Där var det dags för hamburgare, gott.





När vi satt och åt var det färdigt för lite mer regn, vi sökte skydd i ”Snäckbåten” i avvaktan på uppehåll.
Där fanns det mycket kul att titta på för en stensamlande 8 åring (de har massa snäckor och fina stenar där).





Tillslut kom vi därifrån och regnet var sedan länge borta.
Nu körde jag lite fel igen. Det berodde inte på kartan den här gången utan han som läste den.
Men på det här viset fick vi se lite av Tivedens naturreservat.
Snart var det dags för skyfall nummer tre.
Himlen var kolsvart framför oss och jag missbedömde avståndet och körde in i regnet innan vi hade fått på oss regnkläder.





Innan jag fått på en ledlös unge med alldeles för stora kängor sitt regnställ, så var det min tur.





Då var jag redan blöt, regnet hällde ner. Klantigt! Hade jag bara stannat någon minut innan så hade vi klarat oss bra.
Men men…
Efter slingriga vägar kom vi fram till ett litet samhälle, där stannade vi till vid en mack för att, just det, fråga efter vägen.
Strömmen hade gått efter ett åsknedslag men det hade slutat att regna.
-Rakt fram sedan är det bara att följa skyltarna, förklarade de på macken.
Bara två mil kvar, skönt.
Vid en ICA skulle vi proviantera men de hade stängt pga blixten slagit ut kassorna.
Så vi for vidare.
Nu var det dags igen för skyfall och hagel, satan vad det regnade och åskade.
Under allt smatter på hjälmen försökte jag fundera hur farligt det är att köra motorcykel när det åskar, i bilar är man ju säker men troligen inte på hojen.
Sen tänkte jag att om jag stannar så regnar det lika förbannat det fanns inget att söka skydd under och blixten kan ju träffa oss där med.
Så vi puttrade på lite försiktigt.
Då lystes plötsligt himlen upp till vänster om oss samtidigt som en fruktansvärd smäll dånade i våra öron.
Blixten slog ner bara några tiotal meter från oss.
Då kände man sig liten.
Hagel studsade mot oss och de var stora som tummnaglar.

Drömmen om en egen pilbåge

Erik, min son 8 år, och jag bestämde oss för att åka ner och hälsa på en gammal man i Varberg nämligen bockstensmannen.
Men vi kom aldrig så långt, faktiskt bara halvvägs.




13 juli packades hojen med tält och andra bra att ha prylar.
Det var riktigt varmt ca 30 grader och vi bestämde att stanna och bada om vi hittade någon sjö efter vägen.
Planen var att åka till Varberg för att besöka bockstensmannen, men först övernatta vid Karsborg och passa på och titta på fästningen där.
Vi körde från Eskilstuna mot Vingåker.
Därifrån försökte vi hitta småvägar ner mot Askersund.





Kartan jag hade på tankväskan visade inte de vägar som vi hittade och vi var vilse flera gånger.





Stannade och frågade efter vägen så fort vi såg något lämpligt offer.
Vi badade i svett, men det var inte riktigt så vi hade tänkt oss.
Så nu stod bad högst på prioriteringslistan om vi nu hade någon sådan.





Hur som helst kändes det viktigare med ett bad än att hitta rätt.
Samtidigt hade jag sett mörka moln som tornade upp sig framför oss.
Vi skulle tydligen bli blöta hur som helst.
Vi kom in i en liten by vid en sjö (fråga mig inte var det var för jag har inte en aning) men där växte det bara vass runt sjön så vi körde vidare.
Efter några hundra meter fick jag se en liten skyllt där det stod BAD.
Vi svängde av direkt.
Det var fullt med folk på stranden och solen gick i moln samtidigt som vi parkerade hojen.
Vi krängde av oss kläderna när de första stänken kom.
Folk började på att packa ihop, de förstod vad som komma skulle.
Regnet tilltog och vi bestämde oss för att skyndsamt flytta in kläderna under tak i badhytten.
Nu var det panik bland föräldrar på stranden som sprang med campingstolar under ena armen och ungar under andra, samtidigt som de skrek till de andra familjemedlemmarna att söka skydd.
Vi tittade på eländet och skrattade lite åt oss där vi stod i kallingarna, redo för ett bad.





Erik tjöt av glädje när han sprang ner mot vattnet under ett hällande regn.
Nu var vi helt plötsligt ensamma på stranden.
Skönt tyckte Erik.
Men satan vad det regnade!





Efter en stund gick det naturligtvis över i hagel och då fick vi nog och sprang upp för att söka skydd i badhytten.





Vinden blåste rakt in så vi fick flytta in kläderna till hörnet.

onsdag 18 augusti 2010

Tack Äventyrsklubben!


Först vill jag/vi tacka Hasse och Cladam för allt arbete ni lagt på ungdomarna inför den stora utmaningen.
Det märktes väl att de lärt sig mycket under de två åren som de varit med i Äventyrsklubben.
De hade verkligen rätta viljan och ingen tanke på att ge upp.
Och tänk vad roligt vi har haft, tack!

Kort rapport från Sylarna











Vi reste från ett +30 gradigt Eskilstuna till ett +5 gradigt Åre/Storulvån/Sylarna.
Vi var laddade när vi gav oss iväg mot Sylarnas fjällstation med full packning.
Vi (Linnea, Micke, Susanne och Erik) valde att starta en dag tidigare än Elinor, Micke, och Hasse.
Vi vandrade i 7 timmar under 30 mm regn och ca +5 grader, familjen imponerade stort. Vilken vilja och envishet det fanns. Framför allt hade vi roligt och höll humöret högt.
Som Linnea skrev i gästboken på Sylarna: ”Man dör inte av utmatning däremot av att man ger upp”.
Vi gav inte upp!
Klockan 22.30 såg vi fjällstationen svagt genom dimman. Skööönt!

Torsdag 1/7








Allt var blött. Kläder, skor, sovsäckar, ja allt var blött. Vi fyllde torkskåpen till brädden.
På eftermiddagen kom Elinor, Micke och Hasse och våra kläder hade torkat tillräckligt för att vi kunde gå och möta dem.
De hade haft en tuff vandring i det dåliga vädret, men de gav inte upp.
Slog upp tältet och somnade gott. Vaknade på natten av kyla, frosten färgade tälten och fjällen vita.

Liknande inlägg

liknande