fredag 29 februari 2008

Linnea ska med

Om min pappa frågat mig när jag var 12 år om jag hade velat följa med honom på MC till Nordkap.
Så hade svaret och äventyret varit givet. Ett minne för livet att dela på.
Jag har två barn en tjej, Linnea som är 12 och en kille, Erik på 6 år.
Självklart skulle Linnea få chansen att hänga på, Erik var ännu för liten. (8 år är nog lagom)
När jag hörde med sambon, vad hon tyckte om mina planer så svarade hon att hon tänkt samma tanke. Kul med intelligenta och förstående kvinnor.
Det gäller att förankra knasiga idéer.
(Linnea och jag körde en vecka i Norge på en XR650 när hon var 9 år. Så hon har ju lite rutin. Rapport finns på forumet)
Jag frågade Linnea om hon hade någon önskan om MC-destination. Hon tog fram kartboken och började peka på Baltikum.
Spännande.
Vad tror du om en resa hit upp?
Frågade jag och pekade på Nordkaps klippan.
JAA! VA KUL! Svarade hon.
Vet du hur långt det är dit? Frågade jag.
Nej.
Det är över 200 mil dit upp, förklarade jag.
Det är väl inget, svarade hon och fortsatte,
när åker vi…

måndag 18 februari 2008

Hundra procent äventyr!

I ett vintrigt Sälen far vi ut med tre slädar, en guide och massor av hundar. Det enda som hörs förutom barnens glada kvitter, är tassarna mot snön och släden som kränger.
Naturupplevelse Det är bara hundarnas tassar som hörs när vi glider fram i skogen.

Efter en kort introduktion av Anna Mönch på Peakpoints Sled Dog Adventure bär det av.
Det är svårare än man anar att styra en hundsläde, inte alls bara att följa med som jag först trodde. Men att vara delaktig gör det hela ännu roligare och snart får man in snitsen.
Efter en timme är vi framme vid en kåta på fjället, vår guide Anna Mönch gör snabbt upp en eld och vi slår oss ned på renfällarna. Nu smakar det bra med varm choklad och renklämma.
Anna berättar att hundarna klarar att springa tjugo mil på ett dygn och att varje hund orkar dra hundra kilo. Så vår lilla tripp är ingenting för dem. Skönt att veta, jag tyckte faktiskt lite synd om dem. Men det går ingen nöd på dem. Det märks tydligt att de gillar att dra. När vi ska iväg blir hundarna ivriga, de hoppar och skäller. Det syns verkligen att de älskar det här. Så fort släden är i rörelse blir hundarna tysta och vi far vidare på fjället.
Det är svårt att beskriva känslan att glida fram i samspel med hundarna – jag fylls av glädje och lycka.
Om ni har möjlighet att pröva hundspann under jullovet eller sportlovet, ta den chansen. Det här blev toppen på vår vintervecka.


Klart för avfärd Susanne, Linnea och Erik i spänd förväntan.


Rasen siberian husky är en bra draghund Erik tyckte mest om Douglas.
Känner sina hundar Anna Mönch, guide och hundförare.


Rast och vila Efter halva turen bjöds vi på varm choklad och renklämma.

Värmande brasa Det var skönt att sitta på renfällen och värma sig vid elden.


Så här blev det i Eskilstuna Kuriren
Mer info om Peakpoints:

fredag 15 februari 2008

Kvällskörning

Kom hem för en timme sen efter en skön MTB-tur med hjälp av pannlampa. Lite annorlunda att cykla i mörkret, riktigt roligt.
Skönt att slippa se Tony Rickardsson i tights.

Micke

Mörkerkörning

Kom hem för en timme sen efter en skön MTB-tur med hjälp av pannlampa. Lite annorlunda att cykla i mörkret, riktigt roligt.
Skönt att slippa se Tony Rickardsson i tights.

http://forum.soe.se/attachment.php?attachmentid=25239&d=1203109277

tisdag 12 februari 2008

Förstadiet till resan

Ibland får man idéer snabbare än en gris blinkar. Så var det runt Jul för ett år sedan.
Jag fick en tanke som jag inte blev av med.
Jag ville åka till Nordkap i Norge.
Resan skulle gå via Finland och hem över Norge. En lagom lång resa.

Jag insåg snart att jag var tvungen att göra den här resan, vet inte varför men vissa saker måste man bara göra.
Så det var bara att berätta galenskaperna för min bättre hälft hemma.
Inga problem!
(Hon tyckte nog att det var skönt med lite lugn och ro.)

Förberedelserna och planering är ju halva resan.
Jag började läsa reseberättelser och kolla kartor och tänkte åka på min KTM 640 LC4 -05.
Den behövde bara modifieras lite med 18l tank och mjukare sadel (sköönt), och lite annat.

Nu kunde inget stoppa mig…

måndag 11 februari 2008

2/5

Jag var ute och "tjuv-tränade" i dag.
Jag kände mig pigg och motiverad och i ett strålande vårväder cyklade jag ner till Bälgviken via grusvägar.
Därifrån var det Sörmlandsleden som gällde. Kul!
Det gick kanonbra och det var ganska torrt på stigarna, men när jag cyklat två timmar började benen stumma och krafterna tryta.
Dax för macka och kaffe. Fåglarna kvittrade och solen sken, riktigt skönt.
Efter vilan och energiintaget gav jag mig iväg igen, men det gick tungt. Mycket tungt.
Hur ska det här gå i vår tänkte jag sträckan som jag cyklade i dag var bara 2/5 av hela turen via Svalboviken.
Jag behöver mycket mer träning om jag ska orka mer än det dubbla.
Men en skön dag blev det. Närmare bestämt tre svettiga timmar fyra goda ostmackor och en halvliter kaffe.

Micke

Liknande inlägg

liknande