torsdag 31 oktober 2013

Utmaningen 2013

Nu är det bara två månader kvar på utmaningen
Det börjar bli lite pirrigt. Ska jag lyckas med min utmaning att spara 500 kilo koldioxid under 2013 genom att välja bort bilen?
Nu går vi ju också mot kallare tider och det största hindret för mig är en massa snö på cykelbanorna, tack och lov så är de ofta plogade på morgonen.
Ett annat problem är cykeln fryser i hop, men då får man ta in den över natten.

Så här blev det den här månaden:

Oktober
Erik           11,4 mil = 27,4 kg Co2
Susanne    28,8 mil = 69,1 kg Co2
Micke       29,4 mil = 70,6 kg Co2

Skattjakt med äventyrsklubben

I kväll ska vi ut i skogen och följa de lysande ögonen.
Om skatten och reflexerna finns kvar så kommer jag att tipsa er om en "mörkerskattjakt" här i närheten.
Mer info kommer...

onsdag 30 oktober 2013

Fågel

Vad är det här för en sort?
 I går såg jag en skymt av den här i Eskilstunaån, i dag lyckades jag ta en bild, men vad är det för sort?

Nu har jag fått svar:
Det är en rörhöna.


tisdag 29 oktober 2013

Räddaren i nöden

Containermannen som fick alla att skratta
Linnea lyckades få en bild på Containermannen :)
När motgångarna blir för många och allt känns tungt, då gäller det att tänka positivt och skratta åt eländet.
När vi var tvungna att avbryta vår vandring mot trolltungan var det på grund av flera orsaker, men vi blev alla ledsna och besvikna. Då, tack vare att jag tog på mig min bivanorak vändes vårt negativa tänk till skratt.
Vandringen tillbaka blev därför riktigt rolig och trolltungan finns ju kvar.

torsdag 24 oktober 2013

Mot Trolltungan

Fortsättning dag 6.
Containermannen räddade situationen
Det sög i vaderna, notera den brantare stigningen längre upp.
Jag kan inte säga att jag var helt övertygad om att det var ett korrekt beslut att vandra till Trolltungan.
Det som talade för att vi skulle göra ett försök var att: vi ville komma till Trolltungan och se hur det ser ut, vi ville vandra och vi hade ju semester och var där för bland annat den anledningen.
Det som talade mot oss var: att vi var dåligt förberedda (vi packade ryggsäckarna snabbt innan vi gick), motivationen var lite blandad Erik ville inte gå medan Linnea hade Trolltungan som sitt mål.
Efter krönet längst upp så fortsätter linbanan en bit till.
Nu var vi i alla fall på väg och vi valde trappan vid linbanan.
Erik var jätteduktig, först ville han inte gå och absolut inte på trappan, men han försökte och gjorde det jättebra. Jag tror faktiskt att han övervann lite av sin höjdrädsla och växte med uppgiften.
Vandringen på linbanan:
Om jag ska beskriva vandringen upp till Trolltungan via linbanan så kan jag säga att först var det cirka 100 meter ganska flack stigning, därefter blev det ungefär lika brant som en normal trappa. Trappa är egentligen fel att säga det är mer reglar eller plankor som är fastspikade på tvären och man vandrar 2 till 4 meter ovanför marken.
Det finns en vajer att hålla i.
Under vandringen blev vi riktigt varma och svettiga, men vi stannade och tog lite mellis och drack mycket vatten.
Trappan tar cirka 45 minuter att gå, stigen tar upp emot det dubbla.
När man gått cirka 35 minuter blir det riktigt brant och stegen är mycket sämre där, det känns nästan som att klättra på en stege. Nu närmar man sig krönet och lurar sig själv, det är nämligen så att efter krönet planar linbanan ut sig, men fortsätter uppför en bit till.
Slutsatsen är att nästa gång kommer vi också gå upp via linbanan.
Här har vi vandrat 1/3 av linbanan. Här ser ni även hur stegen såg ut där de var som bäst.
Väl uppe på fast mark hade vädret blivit lite sämre och vindar drog med sig regnstänk i luften.
Det var mycket folk som hade samma mål som vi.
Erik fick ont i vristen och vi trodde att han hade fått skavsår eftersom han beskrev smärtan som ett sådant. Vi satte på ett plåster och gick vidare.
Linnea och Erik

Efter stund klagade han åter. Eftersom vi hade pressat honom (ja det kändes faktiskt så) att vandra ända upp hit så fick Erik bestämma om vi skulle fortsätta. Det ville han och vi vandrade vidare.
Nu var klockan snart 13.00 och det började bli dags för mat.
Vi såg en stor stenbumling några hundra meter framför oss där vi kunde söka lite lä för att värma lite mat.
Längre än så här kom vi inte den här gången, efter maten vände vi åter.

Vägen dit tog lång tid att gå. Nu hade Erik så pass ont i foten att jag förstod att vi inte skulle kunna ta oss fram till Trolltungan. Men innan jag sade något åt vi frystorkad mat under tiden tilltog regnet.
Till slut sa jag att vi var tvungna att avbryta vandringen och vända tillbaka. Alla blev besvikna även Erik men mest Linnea. För henne betydde det att hon inte skulle nå målet som han hade med hela resan. Jag kände mig mycket illa till mods och kände mig som en riktig svikare. Men som det såg ut nu så hade vi inga andra val, Erik kunde inte gå vidare.

Linnea förstod varför vi var tvungna att vända, men hon kunde inte låta bli att bli ledsen.
Men då kom "Containermannen" och gjorde så att vi alla skrattade så vi höll på att pissa på oss:)
Jag drog på mig bivanoracken över hela mig och ryggan för att få skydd mot regn och blåst och vips hade jag förvandlats till superhjälten "Containermannen". Susanne började skratta hejdlöst varpå Linnea och Erik ser min utstyrsel och börjar skratta så de vrider sig.
Snacka om att gå från gråt till skratt på en sekund. Tydligen såg jag lite lustig ut i mitt regnskydd och det bjöd jag gärna på för att lätta upp den tunga situationen som var nyss.
Bitvis öppnade sig skogen och bjöd på fin utsikt på tillbakavägen.
Containermannen tog täten tillbaka och vi skrattade nästan hela vägen tillbaka till bilen.
Nu valde vi att gå stigen nerför, den var lång, blöt, slingrande och bitvis mycket brant.
När vi kom ner till bilen tog vi en titt på dammen och körde vidare norrut, upp till Kinsarvik.
Vandringen börjar vid Skjeggedal, det blå strecket är linbanan, det röda är vandringsleden. Trolltungan ligger till höger på kartan efter markeringen av hyttan.
Med färsk lax i stekpannan avrundade vi dagen med flaggan i topp, trots motgångar. Här tältar vi på Kinsarviks camping.
Ps: ska försöka få ett bilbevis på Containermannen från Susanne som hon tog med sin mobilkamera.

#trolltungan

onsdag 23 oktober 2013

#cyklatilljobbet

Läskig händelse på hemvägen
I går när jag cyklade hem från jobbet hände något lite läskigt.
Båda fästena till framskärmen gick sönder
Den sista biten hem går på en liten stig och när jag hade kommit cirka 20 meter in på stigen så rasslade det till i framhjulet och jag kände att något lossnade.
Jag stannade och upptäckte att framskärmen lossnat. Troligen var det något (kanske en liten kvist) som fastnat i framhjulet och slitit loss fästet till framskärmen. Tur att inte något kom in i ekrarna och att det inte gick så fort.
Problemet var lätt fixat med ett par buntband.
Inget ska stoppa min utmaning att spara 500 kilo koldioxid i år genom att gå eller cykla till jobbet.

onsdag 16 oktober 2013

Min reseberättelse i nytt format på Smyril Line

Kolla vad snyggt det blev, som en hel tidning:)
Klicka på länken och gå ner till gruppbilden och klicka på den blå länken i texten:
Smyril Line - Din MC gratis med til Færøerne

Här är en länk direkt till e-tidningen:
http://www.e-pages.dk/smyrilline/99/

tisdag 15 oktober 2013

Trolltungan

Mot Trolltungan!   ...eller?
Dag 6
Ja ni kanske kommer i håg vad de sa när jag frågade om hur vädret skulle bli?
"I dag blir det regn,      ..men i morgon blir det sol"
Samma svar den här gången:(
Utsikt från tältet vid campingen i Odda.

Eftersom vandringen upp till Trolltungan är mer än dubbelt så lång som till Kjeragbolten (och den vandringen hade vi ju i färskt minne) så började vi omförhandla med familjen.
Var det värt att vandra i iskallt regn i kanske upp till två dagar?
Fanns det annat att uppleva på närmare håll?
Nej och ja.
Linnea var svårast att övertyga hon hade haft Trolltungan som sitt stora mål, men hon förstod att det inte var värt mödan.
Jag mins inte om de här husen tillhörde Odda eller Tyssedal, jag tror det är Odda.

Vi bestämde oss för att åka norrut, men vi skulle svänga förbi Ringedalsvatnet där man utgår i från när man ska till Trolltungan. Bara för att se hur det ser ut till nästa gång då vi gör ett nytt försök.
Vädret blev stadigare än de lovat och på den smala slingrande vägen upp till Ringedalsvatnet säger Susanne.
-Jag kan tänka mig att göra ett försök att gå till Trolltungan.
Linnea blev jätteglad och tog det som ett positivt besked. Erik ville inte gå och jag var mycket tveksam, men man vill ju inte vara en bromsklots.
Spontan ompackning av våra ryggsäckar

Så till slut stod vi där på parkeringen och försökte packa våra ryggsäckar.
Fortsättning följer...

måndag 14 oktober 2013

Kloka ord

Närvarande näräventyr
Susanne och Erik förstod verkligen vad näräventyr kan betyda.
Erik är en närvarande näräventyrare
I helgen var Susanne och Erik ute och cyklade, Erik visade vägen och de följde små stigar. Dagen var fantastisk och hösten visade sig på det allra finaste sättet. Skogen var som gyllene guldsalar och marken var full av guldpengar.
- Vet du vad Erik? Det här är inte bara ett näräventyr, det är ett närvarande äventyr, sa Susanne och Erik höll med.
Det är ju faktiskt så, för att det ska bli ett riktigt näräventyr så gäller det att man är närvarande också. Lev i nuet, resan är målet.

onsdag 9 oktober 2013

Dag 5

En dag i ett regnigt Odda
På morgonen var himlen grå och det hade regnat hela natten. I dag hade vi en lång vandring framför oss upp till Trolltunga och med tanke på att våra kläder inte riktigt höll mot vätan så hade var vi mins sagt lite tveksamma.
Odda centrum.

Vi gick och kollade i receptionen.
-Tyvärr, svarade tjejen, i dag ser det ut att vara ostadigt med mycket regn, men i morgon blir det fint.
Säkert:/
Vi hade en kort överläggning, vi hade ju en dag tillgodo eftersom vi hoppade över predikstolen. Därför beslutade vi oss för att göra Odda den här dagen och hoppas på bättre väder nästa dag.
Odda var en liten mysig stad nere vid fjorden. Här låg ett gammalt nedlagt järnbruk som präglat staden i alla år.
Vi köpte en galonjacka till Erik på rea och fikade lite. Hela tiden regnade det intensivt och vi var glada över vårt val.
När vi köpte pizza fick Erik välja öl åt mig eftersom han samlar på kapsyler. Det visade sig att ölen var på drygt 7% så när vi återvände till tältet satt jag på passagerarsätet.
Vi fyllde på med mycket kolhydrater inför morgondagens tuffa vandring till Trolltungan.

Vi var på något slags experimenthus för barn (och vuxna;)

Erik söker skydd under paraplyet
Fina vyer över Odda
Norsk bruksanvisning till spisen

tisdag 8 oktober 2013

Pressmeddelande 7 okt. 2013

Ny festival: Stockholm Outdoor
Stockholm Outdoor blir Skandinaviens största utomhusfestival för sport, outdoor, musik, foto och film med premiär vid Sjöhistoriska muséet på Gärdet/Djurgården nationaldagshelgen 6-7 juni 2014. Inspirationen till Stockholm Outdoor kommer från de stora sport-, musik- och äventyrsfestivalerna i bland annat USA.

 ”Vi ser ett oerhört stort intresse för träning och utomhusaktiviteter just nu och Stockholm med allt vatten och kungliga stadsnationalparken är en perfekt arena för denna nya satsning”, säger David Klint, en av arrangörerna.

Festivalens fokus är aktiviteter som får människor att uppleva och värdera naturen: löpning, cykling, paddling, klättring, vandring. Genom intressanta föreläsningar, testa på-aktiviteter, tävlingar, träningstips, kostråd, clinics, foto- och filmsko­lor vill arrangörerna inspirera till hälsosammare livsstil och mer nyfikenhet till Sveriges natur.

”Med Stockholm Outdoor vill vi också visa nya sporter och aktiviteter som slackline, stand up paddleboard och obstacle race”, säger arrangören Glenn Mattsing. ”Sen vill vi ta träning och outdoor lite närmare musik-, foto- och konstvärlden genom att mixa detta till något nytt”.

Arrangemanget är gratis och öppet för alla. Speciella föreläsningar och clinics kommer att kosta pengar och kunna bokas både på sajten (http://stockholmoutdoor.se) och på plats. Festivalen riktar sig till alla med ett intresse för hälsa och utomhusaktiviteter.

”Tänk när barnen kommer tillbaka på eftermiddagen och berättar att de har lärt sig att paddla kajak”, säger arrangören Lena Bergman. ”Under tiden har föräldrarna testat nya cyklar, lärt sig laga nyttig mat och lyssnat på en föreläsning tillsammans. Det är en bra dag”.




Arrangörer

Glenn Mattsing, VD för Go Outside Media Sweden AB, chefredaktör för tidningen Outside och arrangör av Kajakdagarna som 2014 blir en del av Stockholm Outdoor.

Lena Bergman, grundare av Winter Show med tidigare erfarenheter från Stockholmsmässans arrangemang som Vildmarksmässan.

David Klint, grundare av Sveriges största obstacle race, Tough Viking och VD för event- och reklambyrån Le Pacte.


Adress: Stockholm Outdoor, Armfeltsgatan 18, 115 34 Stockholm

 #stockholmoutdoor

söndag 6 oktober 2013

Dag 4

Ny dag nya planer!
Drömboende i Norge

Gårdagens vandring till kjeragbolten blev både blöt och kall och väderutsikterna såg inte så bra ut. Därför hade vi ett lite familjeråd om hur vi skulle göra med den planerade turen till predikstolen.
Erik och jag hade varit på predikstolen tidigare, Susanne och Linnea var inte motiverade så vi bestämde oss för att åka upp till Odda för att satsa energi på den riktigt tuffa vandringen till Trolltungan.
Sagt och gjort vi körde upp till Odda och fick en fin bilresa på vägen.
Vädret var lite ostadigt under dagen och på kvällen efter att vi slagit upp tältet så gick vi till campingreceptionen och frågade hur vädret skulle bli nästa dag?
- Det ser ut att bli bra väder i morgon, svarade den svenska tjejen som jobbade på campingen.
Kanon tänkte vi och förberedde oss så gott vi kunde.
En liten fors som vi stannade till vid
Vi tältade vid Norges största sten som ligger på campingen i Odda.

fredag 4 oktober 2013

Dag 3

In i dimman
Vi startade tidigt på morgonen och vädret såg relativt lovande ut för vi hann i alla fall plocka ner tältet innan det kom några regnstänk. Första dagen i juli.

Vandringen till kjeragbolten var verkligen varierande, visserligen fanns det ingen skog men berget var riktigt kuperat och vädret överraskande.
Regnet kom smygande och blåsten tilltog. Efter en stund tog vi på oss regnkläderna som vi hade med oss och då slutade det förstås att regna.
Rekommenderad tid att vandra fram och tillbaka till kjeragbolten var 6 timmar och under vår vandring fick vi i alla fall en skymt av Lysebotn innan dimman omslöt oss med tilltagande regn och blåst.
Jag och Erik var stigfinnare
Bitvis var det lite svårt att hitta ledmarkeringen, men vi hjälptes åt så det gick bra.
Under hela vår vandring ut till kjeragbolten mötte vi folk med stora skrubbsår på benen och smutsiga kläder som om de ramlat och hasat på berget.
Efter ett tag förstod vi varför.
Det var ganska brant bitvis och berget var mycket halt, men vi klarade oss.
När vi närmade oss målet var vi totalt omslutna av en kompakt dimma och det var riktigt lurigt att hitta rätt.
Det är ingen stor yta att stå/sitta på med tanke på att det är flera hundra meter ner. Ser ni bergväggen till höger i bild den pekar rakt mot mitt bröst och bakom mig är det stup rakt ner. Den här dagen var jag glad för att det var dimma.

Linnea på kjeragbolten


Väl framme var det både skönt och lite synd att vi inte såg djupet ner till Lysefjorden.
Jag hade inga planer på att kliva ut på kjeragbolten, men min dotter Linnea hon var helt övertygad om att hon skulle ut. Och så blev det.
Jag vet inte vem som var mest nervös hon eller jag eller kanske mamma Susanne?
Jag tog några bilder och sedan gick vi tillbaka. Vi stannade och fixade mat på gasolköket, det smakade gott med varm mat.

Uteservering på snödriva;)
Linnea och Erik fick lite skydd där de satt och åt i min Hilleberg bivanorak.
Det regnade och var ganska kallt.
Nu gick vandringen lättare med ny energi och vi var snart tillbaka till bilen. Eftersom färjan från Lysebotn inte gick när det passade oss så körde vi vidare mot Stavanger och upp mot Pedikstolen eller Preikestolen som den heter på norska.

Vi övernattade på den närmsta och onödigt dyra campingen på väg upp (jag rekommenderar andra campingar i stället, helst i skogen förstås:)
Nästa dag skulle vi alltså försöka ta oss till Predikstolen.






Som sagt det gick lite lättare på hemvägen



onsdag 2 oktober 2013

Utmaningen 2013

Bara 3 månader kvar på utmaningen
Jag tänkte säga att det går sakta framåt, men faktum är att tiden har gått jättesnabbt. Frågan är om jag kommer att spara drygt 200 kilo koldioxid under den tid som är kvar på året, för det är så mycket kvar innan jag kommer upp till 500 kg.

Nu är det dags att summera september och så här blev det:

September
Erik         10,4 mil = 24,9 kg Co2
Susanne  26,5 mil = 63,6 kg Co2
Micke     25,6 mil = 61,4 kg Co2

Om du vill läsa hur det gått de andra månaderna under 2013, då kan du klicka på fliken "Utmaningen 2013" uppe till vänster.

Liknande inlägg

liknande