tisdag 27 september 2016

Rapport från Bushcrafts första riksträff

Lyckad helg med föreningen Bushcraft Sverige
I helgen hade föreningen Bushcraft Sverige riksmöte för första gången och med tanke på hur bra och trevligt vi hade så var det inte sista gången.
Föreningen Bushcraft Sverige samlade många deltagare till riksträffen utanför Sparreholm.
Träffen hölls vid Brittmäss utanför Sparreholm där medlemmar och inbjudna föreläsare delade med sig av sin erfarenhet och kunskap. Det hölls workshop om smide, växter, svampar, kanot, täljning, nättillverkning, mm. Och utöver allt det så utbyttes en massa bra erfarenheter runt elden.
Hela stämningen runt träffen var väldigt familjär, kreativ och positiv just så som bushcraft ska vara. Tyvärr hade jag bara möjlighet att vara med på lördagen, men de flesta var där från fredag till söndag.
Den första som kom och hälsade mig välkommen var Thor Banke. Smeden Kristofer Åberg hade redan glödgat järnet och höll på att smida knivar. 
Lisa Fenton smider en kniv med hjälp av smeden Kristofer Åberg.
En bit bort visade Joakim Mårtensson deltagare att binda nät. Joakim Mårtenssons berättelse om hur det var att växa upp med afrikanska pygméer och deras kunskap om att tillverka redskap var mycket intressant.
Joakim Mårtenssons visade exempel på utrustning som de
afrikanska pygméerna hade tillverkat.
En fälla som pygméerna tillverkat
Afrikansk yxa.
Jag deltog i växt och svampvandringen med Johan Forsberg från Nordic Bushcraft och Aleks Tudzarovski från facebookgruppen Svamp-klapp. De här killarna har koll på det mesta som handlar om svamp och växter som går att äta eller använda på andra sätt.
Aleks Tudzarovski berättade om svampar och
Johan Forsberg om växter. Tack för alla bra tips vi fick.
Kanotexperten Josef Hegart delade med sig av sina kanotkunskaper och berättade om sin 60 dagar långa kanotäventyr genom Kanada.
När mörkret lagt sig runt den gemensamma lägerelden och alla var mätta, var det dags för världens enda PhD i bushcraft, Lisa Fenton från Storbritannien. Hon har gått som lärling i fyra år hos Ray Mears. Ska jag vara ärlig så tänkte jag att det kanske skulle bli ett för högtravande snack om bushcraft, men jag får lov att säga att det var enormt intressant att lyssna på Lisa Fenton. Hon gav bland annat en historisk tillbakablick över bushcraft och dess ursprung och huvudsakliga karakteristiska ämnen. Tack Lisa för ditt intressanta föredrag och jag vill verkligen ta del av din rapport när den är klar.
Det blev många trevliga samtal runt elden.
Preben visade mig hur han bakade bröd i sin stålmugg.
Full koncentration vid nätbinderiet.
Efter den här helgen är jag nu ännu mer intresserad av bushcraft och jag kommer fortsätta att förkovra mig i ämnet.
När jag åkte hem från träffen, fylld av ny kunskap och energi reflekterade jag över mina intryck. Bushcraft kan som bekant vara lite svårt att översätta till svenska, men om jag ska jämföra bushcraft med "vanligt friluftsliv" så kom jag fram till följande och det är inte hugget i sten jag kommer säkert förändra min uppfattning och det kan säkert skilja sig från person till person.

Här är några exempel på hur bushcraft fungerar för mig:
Bushcraft är att vara mer i nuet.
Bushcraft handlar om att använda naturmaterial och tillverka egen utrustning.
Bushcraft handlar om kunskap.
Bushcraft blandar olika genre inom friluftslivet.
Bushcraft aktiverar alla sinnen och får dig att må bra.
Bushcraft lämnar små eller inga spår i naturen.
Bushcraft är anspråkslöst och det finns ingen prestige bland utövarna.
Bushcraft är att kunna använda växter och djur.

Om du vill veta mer om förningen Bushcraft Sverige så kan du klicka på den här länken:

Länk till föreningen Bushcraft Sverige på Facebook:

Ser fram emot nästa träff!

fredag 23 september 2016

Näräventyr i sörmländsk vildmark

Team building i det fria...
..eller konsten att orientera med olika metoder (med och utan kompass), tillverka en kåsa/skopa av näver, bygga gemensamt nattläger, laga mat över eld, koppla ifrån och koppla av och sist men inte minst ta årets sista dopp.
Hela vildmarksgruppen, fv: Magnus, Joakim, Jörgen och Jonas.
Torsdag den 15 september, klockan 09.00. En dag jag verkligen sett framemot.
Jörgen, Magnus, Joakim och Jonas från Sweco hade anlitat mig för en gemensam vildmarksupplevelse i den sörmländska naturen.
Vi samlades hemma hos mig för att gå igenom packningen och komplettera den med gemensam mat, tarp, rep, renskinn till liggunderlag, sovsäck, karta och kompass samt eldstål och lite annat.
Nu var vi färdiga för avfärd.
Vi körde cirka en mil innan vi parkerade och lämnade bilarna.
Nu började äventyret.
Första uppgiften var att stänga av mobilen. Från och med nu skulle vi försöka ta vara på stunden och vara delaktiga i nuet.
Efter en kort promenad tog vi en paus för att justera ryggsäckar och dricka vatten, jag passade då på att hälsa alla välkomna och informera om vad vi skulle göra i grova drag under dygnet. Jag ville inte avslöja för mycket.
Nu skulle vi orientera till en liten skogstjärn (ca 100 meter i diameter) som låg en dryg timmes vandring genom skogen. Och för att kunna det måste man känna sig säker på karta och kompass, därför gick vi igenom grunderna i orientering med syftkompass för att fräscha upp kunskaperna.
När vi sedan gick vidare hittade vi en stormfälld björk och då passade vi på att göra var sin enkel näverkåsa.
Näverkåsa av björknäver från en fallen björk, efter original från vildmarksexperten Mikael Åkerman. Foto: Magnus Jakobsson.
Efter att vi ställt in kompassriktning gick vi individuellt genom skogen mot vårt mål, det blev så att Magnus och Jörgen drog iväg före oss andra som höll i hop.
På vägen genom skogen tipsade jag om bästa myggmedlet, visade vad man ska göra barkbröd av, berättade om vikten av att gå på säkerhet istället för att chansa i obanad skog och så hittade vi en intakt vildsvinsskalle och en massa älgspår.
Med hjälp av syftkompass och orienteringskunskaper kom vi fram till den lilla tjärnen efter en dryg timmes vandring genom skogen. Foto: Magnus Jakobsson.
Framme vid sjön rullade vi ut renskinnen och vilade medan fisk-potatis-morot och löksoppan blev klar. Eftersom vi lagade maten över gasolköket tog det lång tid innan den blev klar, men det gick ingen nöd på oss i solskenet, men vi var ordentligt hungriga när det var dags att äta.
Välsmakande fisksoppa tillagad på enklaste sätt med sjövatten. Foto: Magnus Jakobsson
Besticken tillverkades bland annat av pinnar, själva buljongen gick bra att dricka.
Efter maten var vi laddade med ny energi.
Nu skulle vi försöka att orientera utan kompass. Istället använde vi oss av tecken i naturen, solen och klockan. Det gick jättebra. Efter en dryg halvtimme var vi framme vid nästa lilla tjärn och vägen dit hade verkligen varit varierande.
Vildmarjsgänget. Foto: Jörgen Björnfot.
Nu var det inte långt kvar till lägerplatsen.
Vi såg gott om spår efter vildsvin, men annars så såg vi faktiskt inga djur förutom några korpar och andra fåglar.
Vid 17.00 tiden var vi framme vid en fin udde vid en större sjö. Här hade vi både kvälls och morgonsol. Helt perfekt.
Nu hjälpes vi åt att samla ved, göra i ordning en eldstad, sätta upp tarp och kolla var vi skulle ligga, när allt det var klart tog vi ett dopp i sjön. Vattnet var förvånansvärt varmt och det var riktigt skönt att skölja av sig svetten.
Magnus tog även ett morgondopp. Foto: Jörgen Björnfot.
 Jag visade hur man enkelt gör upp eld med tändstål och näver, därefter fick Joakim göra upp elden med ovanstående utrustning.
Snart sprakade brasan skönt och vi hade lagom fått i hop veden innan mörkret kom smygandes. Magnus började tälja på en sked. Att tälja framför elden är svårslaget när det gäller avkoppling.
Jag fixade med stenålderskosten, ja det var inte en renodlad stenålderskost, men tillagningen var genuin. I stället för rötter av ullig kardborre, maskros och hundloka så använde vi potatis och morot som vi ugnsbakade runt elden.
Chagan är på gång i kastrullen och rådjursköttet grillas sakta över elden. Foto Magnus Jakobsson.
 Rådjursköttet skar jag i tunna remsor och trädde upp på pinnar som stacks ner i marken på lagom avstånd från elden. Vissa köttbitar stektes på de upphettade stenarna nära elden. Freja fick lite senor och fett som jag skurit bort när jag rensade köttet.
Matlagning på det här viset tar tid, hela kvällen faktiskt. Man tar en potatis när den är klar och lika dant med köttet.
Kvalitetstid runt elden. Foto Magnus Jakobsson
Fullmånen steg upp över skogen på andra sidan sjön och speglade sig fantastiskt fin i vattnet. Under dagen hade vi hittat lite sprängticka, eller rättare sagt det var en stor sprängticka, men vi tog bara en liten del (1/10), lagom så att det räckte åt oss (om man tar max 1/4 så växer svampen ut igen, tar man bort hela så försvinner den).
Teet på sprängtickan (chaga) värmde och smakade gott på kvällen.
Det gick ingen större nöd på oss, ett lugn och en stillhet lade sig över oss och det var dags att krypa ner i sovsäckarna som låg på renskinnen.
Jag vaknade någon gång på natten av att Freja kom och kollade till oss då lyste månen på oss med full styrka.

Foto: Magnus Jakobsson
Vi vaknade tidigt på morgonen av att en hackspett markerade sitt revir genom att trumma i en torrfura vid vårt läger, sämre ljud har man vaknat av och så här låter det i vildmarken.
Frukosten bestod av kokkaffe, surdegsbröd, med råg, smör, ost och enrisrökt skinka.
Det smakade gott i morgonsolen!
Foto: Magnus Jakobsson
Efter frukosten testade vi att tända eld med kolstål och flinta. Det gick kanon!
Vi rev lägret och röjde alla spår och plockade bort stenarna som fungerat som eldstad. Efter att elden släkts med massor av vatten för att blöta marken ordentligt täckte vi över den med naturligt material. Ingen kunde se att vi hade varit här och inga spår syntes efter elden.
Nästa person som kommer hit ska kunna känna samma nyupptäckta känsla för platsen och inte se en massa spår efter mänsklig aktivitet.
Nu skulle vi vandra tillbaka och vi valde att följa naturens spår istället för att använd kompass, men för att inte irra runt så kollade vi upp våra planerade rutter med kompassen och de stämde helt rätt.
När vi tog en kort vattenpaus såg vi massor av korpar som seglade över något i skogen ett par hundra meter bort. Riktningen stämde bra med vår rutt, så vi vandrade på.
Det visade sig att korparna hade varit och mumsat på en vildsvins åtel och den åteln låg exakt där vi ville komma fram. Vi hade alltså vandrat ca 4 km under de här två dagarna var av 3 km utan kompass och bara orienterat oss av naturens tecken. Kul att se att det fungerar så bra!
Jag tog inte så många bilder eftersom jag ville vara mer delaktig i gruppen, men jag har fått låna deltagarnas bilder, tack för det!
Vi summerade dygnet i skogen och jag tror att det hade gett deltagarna mersmak och en insikt i att man inte behöver gå över ån efter vatten, vi har faktiskt fin vildmarkslik natur runt hörnet här på hemmaplan.
Att uppdatera orienteringskunskaperna gav en trygghet och ökar möjligheten till egna äventyr och upptäckter framöver.
Tack för att jag fick dela den här vildmarksupplevelsen med er och tack för att ni gjorde den så trevlig och minnesvärd.
Vi får se om vi gör något liknande i vinter ;)
//Micke
Jörgen Björnfot och jag i bakgrunden.
Magnus Jakobsson. Foto Jörgen Björnfot.
Joakim. Foto: Jörgen Björnfot.
Jonas. Foto Jörgen Björnfot.
Tack för en trevlig upplevelse tillsammans hälsar Micke. Foto: Jörgen Björnfot.

onsdag 21 september 2016

Potatislykta

Nu vet jag vad en potatislykta är
9-10 september tältade jag tillsammans med ungdomarna från naturskyddsföreningens grupp Schysst sommar och vinter.
Potatislyktan som Maad tillverkade av en potatis lite papper och matolja.
En glödande röd sol kikade fram genom en springa i det lätta molntäcket när vi lämnade bilarna för att vandra den korta biten ner till det blivande nattlägret.
Vi var totalt tio personer och vi hade även glädjen att ha med Carl-Axel Fall med. Han var reporter från Naturskyddsföreningens egen informationstidning och jag tror han fick ett par bra bilder och en glimt av hur trevligt vi har tillsammans. Carl-Axel åkte hem senare på kvällen.
Eftersom skoldag och inköp av mat hade gjort så att vi kom i väg ganska sent så hade vi inte lång tid på oss för att sätta upp tält och ställa i ordning nattlägret.

Vi hade tre stycken Urbergs 4-mannatält, modell Öland, med oss. Ingen av oss hade tidigare satt upp dessa och det var första gången som vi använde dem.
Men det gav sig ganska snabbt eftersom det fanns ett enkelt färgmönster att följa till tältstängerna. När tälten, liggunderlagen och sovsäckarna var på plats hade mörkret omslutit oss.
Jag, Omar och en kille till gick för att inspektera utedassen en bit bort.
Jag öppnade den ena dörren och där låg rester från ett getingbo, men jag såg inte till några getingar. Omar öppnade den andra dassdörren och jag hörde ett dovt surr, sedan skrek Omar "AJ!" och sprang iväg, vi sprang vi med.
Det visade sig att Omar blivit stucken på skulderbladet på ryggen och eftersom han aldrig blivit stucken tidigare så höll vi ett vakande öga på hur och om han skulle reagera.
Och det tog inte lång stund för än han fick en allergisk reaktion med utslag över hela kroppen och klåda. Då bestämde vi oss för att skjutsa in Omar till akuten, risken finns att man kan få andningssvårigheter och det vill man inte råka ut för.

Så helt plötsligt var vi bara sju personer kvar.
Elden var tänd och mat började tillagas.
Som vanligt bestod allt vi åt av ekologiskt och KRAV märkt mat och som vanligt smakade det mycket gott.
Några av deltagarna från Schysst sommar och vinter. Mohammad lagar mat över elden.
Jag hade en fotogenlampa med och några hade pannlampa med för att hitta i mörkret. Rätt som det var ställde Maad upp en liten lykta/ljus vid matlagningen som spred ett behagligt sken, det var en potatislykta.
Jag blev grymt imponerad av 15:åriga Madds lykta och han berättade att när det inte fanns el och ljusen var slut i Syrien, då tillverkade de sådana här.
Och så här gjorde han:
Först skar han bort en liten bit för att potatisen ska kunna stå stadigt och inte tippa.
Sedan gröpte han ur potatisen med en kniv och i mitten av urgröpningen gjorde han en extra liten grop.
Sedan stoppade han ner en bit papper i den lilla gropen i mitten Det går även med en bit tyg eller snöre istället för papper.
Till sist hällde han matolja i urgröpningen och tände pappersveken.
Lyktan brann drygt 30 minuter och då var det bara att sätta i ny veke och fylla i ny olja.
Jag tog inte så många bilder som ni ser bara för att ha all fokus på ungdomarna och vår gemensamma aktivitet. Men den här bilden tog jag på morgonen.
Vi passade på att titta lite på den fantastiska stjärnhimlen innan vi kröp in i tälten för att sova. Freja och jag låg i vindskyddet.
På morgonen åt vi gemensam frukost som smakade mycket bra i det fina vädret.
Omar fick kortisontabletter och sedan fick han åka hem. Det var synd att han missade den här träffen, men det var bra att det inte blev värre av getingsticket.
Länk till schysst sommar och vinter:
Länk till min krönika i Eskilstuna-Kuriren:

tisdag 6 september 2016

Bästa dagen på länge

Tystnaden gjorde dagen
I går var Freja och jag ute och vandrade i skogen (ovanligt eller?;). Trots att vi faktiskt inte gjorde så mycket så får jag lov att säga ett den här dagen var den bästa på länge.
Freja har koll på Primusköket och Real Turmat. Jag brukar blanda i hennes mat i det jag lämnar och rör runt, det gillar hon.
Jag hade planerat den här turen någon dag tidigare. Det är inte mer komplicerat än att titta på en karta över närområdet och bestämma sig för att vandra till någon eller några speciella platser i terrängen med hjälp av kompass.
Freja fick gå lös nu och det gillade hon verkligen. Flera gånger blev hon busig och ville få med mig på hennes fnatt.
Freja gillar också det hon ser, tror jag :)
Vi hade några små sjöar som vi skulle vandra till och vi hade aldrig varit här, ny mark för oss alltså.
Redan efter en timmes vandring i den Sörmländska vildmarken blev jag sugen på smörgås eller något annat gott, men den här gången hade jag inget att äta med mig, förutom en portion frystorkad mat från Real Turmat (fläsk med sötsur sås och ris). Riktigt god faktiskt!
När klockan blev efter elva var jag faktiskt riktigt hungrig och övervägde att värma på vatten till maten, men jag bestämde mig för att vandra vidare till en större sjö innan jag gjorde mat och tog ett längre uppehåll.
Tur att jag hade lite nötter och russin i min bushcraft- överlevnadsjacka.
Då kom jag att tänka på att jag hade min bästa överlevnads/bushcraftjacka på mig och i den fanns det en påse med luffargodis. Dagen är räddad.
Efter att jag fått ett par nävar i mig så var det inga problem att gå den sista kilometern till lunchstället.
Väl framme där tog jag av mig barfota och bytte till en torr tröja, de (av svett) fuktiga kläderna hängde jag upp på tork på grenar.
Freja hittade mycket spännande i skogen.
 Sedan fyllde jag på sjövatten i flaskan och lade i en klortablett efter som den ska dra i 30 minuter. Sedan kokade jag vatten till den frystorkade maten.
Det var så skönt att sitta barfota på renskinnet, det var lite "Ernst-känsla".
Freja lade sig direkt och sov.
Freja lade sig att sova direkt när vi tog paus.
Om det finns något som heter sörmländsk vildmark så är det nog så här den ser ut.
Solen värmde och det var sagolikt vackert och skönt, vattnet kokade upp och jag hällde i rätt mängd i förpackningen och rörde runt med en pinne.
Det här är livet.
Det som blev över blandade jag ut med hundmat och bjöd Freja.
 Jag hörde ett fågelläte över sjön och fick se tre havsörnar segla högt upp. Mäktigt. Strax efter kom två korpar på låg höjd över trädtopparna på andra sidan sjön. Plötsligt kom en liten falk flygandes mot korparna och gjorde någon slags utfall för att sedan vända ner bland träden igen.
Korparna vände och cirkulerade en stund på stället.
Maten smakade gott, riktigt gott faktiskt.
Allt var så stilla och tyst och det var skönt att vila fötter, kropp och öron.
Fint var det som sagt.
Trots eller tack vare enkelheten så var det här en otroligt fin stund i skogen och jag fylldes verkligen av positiv energi.

Det var länge sedan jag använde gasolköket och åt frystorkat. Efter den här måltiden kommer det att bli oftare.
Det var så pass varmt att Freja tog varje tillfälle till ett dopp.
Om jag ska försöka mig på att summera den här dagen så skulle det kunna bli något så här:
Att vandra i okänd och obanad terräng är både krävande och stimulerande.
Att vandra efter kompass och att nå fram till målet efter någon kilometer är också tillfredsställande.
Att vandra med hund och kanske synnerhet med Freja är otroligt givande.
Att lyssna på tystnaden är underskattat.

Liknande inlägg

liknande