Till slut fick jag nog av värmen och klev upp för att packa.
Kläderna var naturligtvis inte torra, det hade man ju kunna räknat ut.
Himlen var mörk och blygrå när vi styrde mot Trysil och det regnade naturligtvis ihärdigt redan från start.
Linnea var lite missnöjd över att vi redan skulle köra hem, själv var jag tämligen nöjd.
Nu längtade jag efter min bättre hälft och Erik samt en varm dusch och den egna sängen.

Vädrets makter visade sig riktigt på styva linan, det formligen öste ner, som att köra genom en dusch.
Vi hade kläder som höll det våta från kroppen ganska bra men det var svårt att se och den bara huden på ansiktet torterades flitigt av de stora dropparna.
Avståndet till Trysil var längre än vi trodde, det kändes som vi aldrig kom fram.
Väl där tankade vi, tog lite fika och fyllde vattendunken med färskt vatten.
Ingen rast ingen ro bara att köra vidare.

Nästa paus blev på Trollbacken på Hundfjället i Sälen.
Här kände Linnea igen sig från tidigare vintersemestrar.
- Nu är vi snart hemma jublade hon. Och vist var det sant.
Färden gick vidare och hungern drog upp tempot. Nere i Malungsbo (eller vad det heter där de säljer skinn) stannade vi för att äta.
De tog inte betalkort och jag hade bara Norska pengar kvar, lagom för en portion.
Den fick Linnea.
Efter en kort lunch gasade vi vidare.

Nästa stopp var i Malung där vi tankade, då var klockan mitt på dagen. Hela macken var full med skinnvästar men vi fick plats.
Jag hade inte fått i många liter för än det kom fram några och frågade om vi kört långt?
Njaa.. idag har vi bara hunnit med 25-30 mil, men vi ska hem till Eskilstuna innan kvällen, svarade jag.
Men annars så har vi varit upp till Nordkap en sväng, till lade jag.
-Varför frågar du det och vart ska ni själva, frågade jag tillbaka.
-Det syns på packningen svarade västen och vi ska tre mil till en träff fortsatte han.
Lycka till! Svarade jag samtidigt som jag gick in för att betala.
Tänk vad olika vi är och vilken tur att det är så. Amen!

Framme vid Malingarna var det dags för mig att få lite mat.
Vi hade någon portion frystorkat som vi ratat under hela resan.
Men nu var jag så hungrig att allt gick ner.
Malingarna är ett slags sjösystem i en härlig natur väl värd en paus.
Vädret skiftade nu över mot mer regn än sol. Skurarna var dramatiska och piskade ansiktet rött.
Mellan Kedjebo och Färna stannade vi för att pilla bort det ena dubbelglaset på brillorna.
Det hade samlats så mycket vatten mellan glasen att det gick vågor på vägen.
Efter modifieringen gick det mycket bättre att se var vi var.

Sista milen innan Eskilstuna somnade Linnea bakpå. Jag var också trött när vi kom hem efter dagens 62 mil (totalt 458mil) i blandat väder.
Vilken njutning att duscha varmt och länge. Härligt att vara hemma.
Nästa dag skulle vi åka 52 mil och hämta lillebror Erik i Skåne, men då tog vi bilen.

Vi tog en sväng upp i trollbacken för att hälsa på korparna



Vattenpaus... snart är vi hemma!


Lite dåligt med snö kvar


Skönt att duscha och sätta på sig torra kläder...


Äntligen hemma.
Trotts allt är det alltid skönt att komma hem.


Det här var vårt äventyr i tio dagar och över 458 mil.
Linnea och jag talar ofta om händelser från resan som vi mins tillsammans med stor glädje.
Det var helt fantastiskt trotts vädret.
Jag ser fram mot att göra en liknande resa med Erik när han blir lite större.
Ska även försöka göra en sammanställning över resan och utrustningen.

Tack för att ni hängt med i berättelsen!