Fredag den 6 juni Sveriges nationaldag. Vi träffar Tomten och ser en skymt av stora kniven.

Efter en snabb frukost drog vi vidare upp till Oulu.
Regnet hängde i luften och temperaturen låg på +15°.
Vi stannade för att fika och ta på oss regnkläder, lite förebyggande och för värmen.
Då kom det upp en biker och parkerade vid oss.
Vi började snacka och han förklarade att den här delen av Finland är den absolut tråkigaste.
Ingen nyhet för oss.
De tusen sjöarnas land?
Vi hade bara sett skymten av två vattendrag, hittills.
Vägarna var raka och landskapet platt.
Tomte far höll vad han lovade, han kom till oss i Julas.

Nu hade vi bara 22 mil kvar till Rovaniemi och Tomten.
Trotts att det är en turistfälla med stort T. Så tyckte vi att det var värt ett besök.
Till själva Tomten var det kö.
Någon japansk turist fotograferades med långskägg. Man fick inte ta bilder själv, det skötte de och det var ”gratis”.
Men!
Att lösa ut bilderna däremot kostade. Frivilligt, vist.
Men har man åkt hoj upp till Tomten eller rest från Japan, så vist f_n köper man bilderna då.
Vi skrev några vykort och jag ville vidare, till naturen och friheten.
Klockan blev lite över fem innan vi kom iväg.

Ganska hungriga var vi, men fast bestämda att hitta en camping eller liknande att tälta på så vi kunde duscha.
Kartan vi använde genom Finland var i skala 1:500 000 så det var svårt att säga exakt var man var.
Det fanns en symbol för camping framför oss.
Jag svängde av vägen för att titta på kartan och för att sträcka på benen.
Jag kände direkt att det var ett misstag.
Där pågick någon form av svensexa.
I ett grovhugget bord satt stora kniven och korven låg intill.
”Festligheterna” hade nog pågått sedan tidig förmiddag, av tomburkarna att döma.
Skit samma tänkte jag.
De kan inte vara så farliga den ena hade ju hjärtformade glasögon som satt på sned.
Jag klev av hojen och gick fram för att fråga om de viste någon camping i närheten.
Killen som jag pratade med (troligen den enda som var i stånd att tala) hade bott i Uddevalla och var givetvis hur trevlig som helst.
Men någon camping kände han inte till.
Efter att Linnea och jag poserat för ett foto med brudgummen, han med glasögonen, åkte vi vidare.
Efter några mil såg vi skylten vi sökt ”Camping”.
Vi var de enda gästerna så när som på några renar som passerade betandes.
Det var skönt att duscha och vi kunde ladda mobiler och kameran.
Var vi exakt var, vet jag inte men på natten var det frost.

Micke


Grötfrukost:
Jag körde havregrynen i mixern hemma, sedan var det bara att hälla på varmt vatten så var gröten klar.
Linneas favorit mat på resan.


Jag lyckades förvånansvärt bra, eller?



Tråkigaste stället i hela Finland, enligt bikern.


Temperaturen sjönk hela tiden.


Polcirkeln, en turistfälla och för oss ett delmål





Bara 68 mil kvar...


Brandbil mot ren


De klarade sig



Äntligen...


Sveriges nationaldag firades med... frystorkat.


Det gäller att utnyttja solens sista strålar.


Campingen


Anslagstavlan...