I dag var det dags för stor service på hojen.
Vi smörjde kedjan och kollade så allt satt fast. Allt var ok!
Skönt då var den servicen klar ;)
Faktum var att vi smörjde kedjan varje dag, men det var också det enda vi behövde göra på 458 mil.
På med tankväskan och övrig packning.
I tankväskan lade jag dagsransonen av mat varje dag. Lätt att komma åt, enkelt och smidigt.
Dagens första bild

Vi stånkade förbi de nyanlända turistbussarna med en behaglig känsla av att ha solen i ansiktet.
Vad som nu väntade viste vi inget.
Treriksröset i Kilpisjärvi var vårt nästa mål, och förhoppningsvis skulle vi tälta där redan i natt.
För att nästkommande dag ta båten över sjön och vandra de tre km till röset.
Det var vår plan.

Vi svängde västerut på E6 mot Alta, solen sken och det var riktigt fint väder hela dagen.
I Skaidi stannade vi för att tanka. Jag satt och drömde när vi sedan körde vidare, vaknade när vi nästan var vid Hammerfest.
Sex mil extra och en stor godispåse till Linnea, blev följderna för misstaget.
Vi skulle köra långt idag så det kändes verkligen onödigt.

När vi kom ner till Alta och fjorden, kom vi även tillbaka till sommaren.
Här var det säkert 15-20° varmt eller varmare, med svetten rinnande längs ryggen fick vi tvärstanna för att slita av oss regn/vindställen.
Vilken temperaturskillnad.
Hällristningarna lockade oss, och det passade bra med en längre rast.
Det var väl värt ett besök.
Tänk att människor ristade dessa figurer för upp till 8000 år sedan.
Strax efter istiden, fantastiskt.
Inne på museet hade de en stor karta över norden, med de stora handels städerna markerade under den här tiden, fans Björkö i Mälaren markerad.
Det var inte många städer på kartan men Birka, den lilla ön.
Vilken stor handelsplatts det var på den tiden.

När vi nu drog vidare följde vi kusten.
Skönt att det var varmt och grönt. En otrolig natur.
Emellanåt gick vägen upp till kylan och vintern på fjället, för att snart återvända mot kusten och Golfströmmen.
På ett ställe stannade vi för en bensträckare.
Det var en fantastisk utsikt.
Bland nyutslagna björkar kunde vi se höga snöklädda berg som påminde lite om Dolomiterna i Italien där de reste sig brant på andra sidan fjorden.
Nästan en overklig syn.
Vägen gick vidare mot dessa berg.
Efter en stund började vägen stiga. Jag insåg när jag växlade ner att vi faktiskt var på väg upp och över bergsmassivet.
Det var mycket spännande och hissnande.
Åter till vintern.

Det blev många tunnlar och fjordar, de kommande milen.
Den största och längsta fjorden var vid Birtavarre.
2,5 mil in i fjorden och lika långt tillbaka.
Vi såg bilar på andra sidan, endast några få km fågelvägen rakt över.
Eftermiddagssolen sken när vi åkte in och när vi vände utåt ur fjorden hamnade vi i total skugga bakom de 1200m höga bergen.
Det hade varit en lång dag, det kändes i kroppen.
Jag viste att det inte skulle vara så många mil kvar (ca10 mil) till Kilpisjärvi, efter den gigantiska fjorden vi nyss passerade.
Nu ville vi bara komma fram.




Norr i ryggen



Härlig natur och solen i ansiktet


Naturskönt


En dag så kör hon nog själv



Fina vägar


Se och njut...


Där över bergen gick vägen, helt otroligt!


Fiskaren och björnen, Linneas favorit.


Mycket att fotografera


Min favorit "Tangentbordet" eller vad det föreställer.


Utsikt från hällristningarna


Krösa...



Jag bad Linnea att slicka av skeden efter sig när hon ätit, så det inte blev så mycket att diska för mig.
- Vist det ska jag göra, lovade hon.
Gissa vilken sked hon ätit med...


Vi skulle bara över till andra sidan


Mås