Del 3, dag 5.

Ödehuset som visade sig vara ett spökhus.
Det vänliga paret som vi fick pumpen av berättade att huset/gården stod öde och vi kunde tälta där om vi ville.
Så vi tog en sväng runt ladugården för att titta, det knakade och prasslade i från uthusen. Tanken slog mig att det ser ut som ett riktigt spökhus och jag undrade varför de hade lämnat gården men jag sa inget om mina tankar till Erik. Han såg förövrigt ut att tänka samma sak.
Vi hittade ett jättefint ställe lite vid sidan om huset och nära en bod. Här fick det bli.
Det kändes otroligt skönt att resa tältet och göra i ordning mat.

Under tiden jag fixade lägret så gick Erik en runda på gården, han hade bland annat sett en gammal gunga i ett träd som han ville undersöka.
Tanken var att Erik skulle vara med mer i tältresning och matlagning, men eftersom dagarna på cykeln blev så långa så tyckte jag att det var viktigt för honom att få en stund för sig själv för att leka, pyssla och slippa mig.
Efter en stund kom han tillbaka alldeles svart i ögonen och jag förstod att det hänt något.
- Det lät så konstig från ladan och sedan såg det ut som någon rörde sig inne i huset, sa han.
Det är nog bara fåglar och fladdermöss som bor i ladan, svarade jag, samtidigt som jag undrade hur den här natten skulle bli.

Knotten började tränga på och Erik valde att sitta inne i tältet och äta. Den här middagen gick det ner mycket mat och en suverän efterrätt, en slags vaniljpudding med hallonbitar i. Så jäkla god!
Efter maten stack Erik ut fingret genom dragkedjan för att kolla om det var mycket knott.
Som tur var så hade jag tagit med två mygghuvor.
Vi tog på oss dem och gick och tittade på omgivningen innan det var läggdags.

Vi läste högt för varandra ur våra böcker under tiden som det knakade, skrapade, hasade, skramlade och bankade i husen.
-Det är bara en uggla, lugnade jag Erik.
Det sista jag hörde innan jag somnade var något som lät som när man tar av haspeln på en bod-dörr.

Erik sticker ut fingret för att känna om det är mycket knott.

En efterrätt som jag verkligen kan rekommendera, bara att tillföra kallt vatten och röra om så är den klar när man ätit varmrätten.

tur att vi hade mygghuvor med som även höll knotten borta.

Erik borstar tänderna med mygghuvan på.