Del 2, dag 5.

När nöden är som störst finns kanske hjälpen några kilometer bort, eller?
Vi var som sagt pigga efter badet och ville avverka någon mil till innan vi slog läger för natten.
Grusvägen slingrade in i grönskan och vi passerade några hus men det var otroligt mycket skog, vi tittade på kartan och såg en möjlig lägerplats vid en sjö en bit fram.

En trasig cykelpump satte verkligen käppar i hjulet för oss.

Vi satsade mot sjön och fortsatte att trampa på, men vi kom överens om att om vi hittade ett bra ställe innan så skulle vi stanna där.
Vi trivdes stort och njöt av den fina naturen som omfamnade oss. Efter att vi passerade en gård som såg ut att stå tom (jag funderade på om vi skulle tälta bakom logen) men vi fortsatte upp för den kommande backen som aldrig ville ta slut.

Klockan närmade sig 19.00 och det var hög tid att avsluta dagen, vi började på att bli hungriga också.
Då vinglar plötsligt Erik till och jag ser att han har punktering på framhjulet.
Hm.
En kort fundering och vi bestämmer oss för att laga däcket och sedan cykla vidare eftersom platsen vi stod på var en brant slänt med tät skog.
Bort med däcket och slangen och i med ny, fram med pumpen och knak! Pumpen gick sönder.

Den trasiga pumpen...

Hm, nr2.
Inte bra. Jag gjorde en närmare titt på möjligheten att sätta upp tältet men hittade inget bra ställe. Vi tog lite choklad och vatten. Knotten kom och Erik sökte skydd under min jacka. Vi bestämde att jag skulle ta med Eriks däck ner till, vad jag trodde ett ödehus för att i alla fall försöka få tag på en pump men först skulle jag testa att cykla uppför en bit för att se om det fanns liv där.
Erik satt kvar i diket.
Känslan av att lämna honom där var inte helt bra, men jag såg heller ingen risk med det.
När jag hade kommit upp en bit till så var det enda liv jag såg en älg som gick och betade en bit inne i skogen. Då vände jag.
När jag kom ner till Erik så satte jag honom bak på min cykel och lämnade grejerna kvar. Jag tror att han skulle ha blivit lite ängslig om älgen hade klivit ut på vägen framför honom om han suttit kvar själv i skogen.
Vi susade ner för den långa backen och fram till gården och mycket riktigt, den var öde.

Hm, nr3.
Intill huset fanns en korsning och en skylt där det stod Vik- "någonting" 2. Ja vi provar väl att cykla dit då. Det fans liksom inget alternativ.
Efter någon km så såg vi ett par utanför ett litet torp, skönt, nu gällde det bara att de hade en pump också.
- Hej! Ursäkta att vi stör, men det är så att Erik här, har fått punktering och vår pump har gått sönder. Ni har möjligen inte en cykelpump som vi skulle kunna få låna?
- Jo visst! Jag ska se var den är, sa mannen, och gick in i boden.
Under tiden mannen letade efter pumpen kom damen fram och pratade. De var mycket trevliga och blev nyfikna på vårt äventyr.
- Här! Sa mannen och höll upp en alldeles ny och fin pump från Biltema, den kan ni låna.
Vi tackade så mycket och jag tog en bild av mannen som räddade oss från bekymret.

Nu var det bara att cykla upp för backen igen, men det gick otroligt lätt. Kanske en kombination av glädje och ökad kondition.
På tillbakavägen kom jag på att jag skulle ha frågat om jag kunde fått köpa pumpen, på det viset hade jag ju sluppit att cykla till baka med den och vi hade inte varit utan de kommande dagarna.
När jag nämde mina tankar för Erik som satt på pakethållaren där bak så svarade han direkt och överygande.
- Nej pappa! De var snälla att låna ut pumpen och de bor långt ute i skogen och kanske behöver den.
Vi resonerade lite, men han hade bra argument.

Vips! Så var däcket på plats och vi vände för att återlämna den fina pumpen.
Framme hos paret vid torpet parkerade vi cyklarna vid soptunnan och gick den branta sluttningen ner till stugan.
Samtidigt som jag tänkte tanken att "jag ska i alla fall fråga om vi får köpa pumpen" så kom jag på att plånboken låg kvar i väskan på styret. Så då får det bli som Erik ville.
Jag lämnade tillbaka pumpen och tackade så mycket för lånet.
- Behåll den, svarade mannen, ni får den, annars står ni ju utan pump om det händer i gen.
Ja, vad ska man säga? TACK!
Det var så att jag hade lust att krama om dem, men de såg nog att vi blev glada ändå. Tack!
Jag kramade Erik istället och solen lämnade långa skuggor efter oss när vi lämnade torpet.
Den här dagen blev tydligen lång så jag fortsätter senare med del 3.

Ödehuset som mycket riktigt stod tomt

Ofrivillig paus

Hjälten som vi fick pumpen av, någon som vet vem det är? Skulle vilja tacka dem lite extra!

Så nu mera har jag en jättefin pump

På ett litet kick var däcket fyllt och vi kunde cykla mot nattlägret.