Fortsättning på vinterbivacken

Luften var frisk och klar och månen gjorde allt för att jag skulle trivas när jag försökte hitta en bra plats att övernatta på.
Jag blev lite full i skratt där jag gick och kollade och vägde för och emot, ungefär som på en camping där man går och väljer sin tillfälliga boplats, skillnaden var att jag var ensam och att det var betydligt kallare.
Nåja, jag hittade en plats mitt på berget.
Det var jämt och bra, däremot fanns det inget som gav lä eller skydd men jag bedömde att det inte skulle behövas något skydd.
Jag plockade först fram dunjackan som jag drog på mig, snart spreds en skön värme i kroppen.
Sedan lade jag ut bivanoracken och på det la jag liggunderlaget som skulle pumpas upp. Det gick inte helt lätt eftersom den del jag pumpade med sjönk ner i snön.
Plötsligt hördes ett fasligt trumpetande nerifrån backen, det var 5 svanar eller gäss (jag blev så överraskad och så var det ganska mörkt så jag hade svårt att avgöra) som kom flygandes runt backen och upp mot månen där de blev fina silhuetter.
Underbart!
Så enkelt och så givande.
När allt var klart och på plats var det dags för lite minestronesoppa ur termosen.
Gott och värmande.
Nu var det dags att krypa till kojs.
PANG! Hördes det 30 meter bort, det lät som om man slår med en kraftig träpåk mot en trädstam.
Det brukar kunna låta så när träden fryser sönder och spricker, med det brukar de göra först när det blir ner mot -20 grader. Men jag hittade ingen annan förklaring så det var nog kölden trots allt, det small flera gånger under natten.

Jag sover inte räv, jag blundar bara för blixten.

Jag hade stoppat in en tunn sommarsäck i vintersovsäcken så jag var inte orolig för att jag skulle frysa.
Jag hade ull-underställ och microfleece ovanpå det, perfekt att sova i när det är kallt.
På fötterna hade jag ett par duntofflor som garanterade varma fötter under natten.
Efter lite trix hade jag ålat ner i min kokong.
Kissnödig.
Typiskt, det hade jag glömt förstås. Jag övertygade blåsan om att det skulle gå över samtidigt som tröttheten gjorde sig påmind.
Stjärnorna lyste sporadiskt och det såg ut som en molnslöja hade dragit in.
Jag somnade och sov gott i ett par timmar.
Kissnödig!!
Nu var det blåsan som övertygade mig. Klockan hade blivit 02.00 när jag tvingades upp ur värmen.
Månen hade glidit bakom några träd och var lite disig bakom en ljus slöja.
Efter uträttat ärende kröp jag ner igen och somnade.
När man sover i kyla är det viktigt att man inte kryper ner med ansiktet i sovsäcken eftersom det finns mycket fukt i utandningsluften, vilket gör att sovsäcken blir blöt och tappar värme förmågan.
Men det är frestande när kylan nyper en i näsan.
Mellan benen hade jag en plastflaska med varm blåbärssoppa som värmde kroppen, på huvudet hade jag en vindtät mössa och en varm ull-mössa utanpå, halsduken eller fusk-ollen var också av ull. På händerna hade jag tunna fingervantar.
Jag vaknade lite då och då av att jag hörde prasslande ljud men de kunde lika gärna komma från mig själv.
Jag hade en liten förhoppning om att se något djur under natten, men det blev bara svanarna, eller om det nu var gäss.
Nu väcktes jag av ett stilla snöfall som landade i ansiktet.
Jag vände mig på sidan och försökte skydda ansiktet utan att gömma det i sovsäcken.
Somnade igen och sov nog en timme till innan det var dags..
Kissnödig i gen!!
Nej, det kan inte vara sant, tänkte jag först men blåsan övertygade mig igen. Hm...
Snabbt ut i kylan och lika snabbt tillbaka.
Anledningen till att man blir mer kissnödig när det är kallt är att kroppen drar in blodet mer till centrum av kroppen, med resultatet att det blir mer tryck på blåsan.
Den varma blåbärssoppan frestade, men den skulle jag dricka på morgonen innan jag skulle gå hem, hade jag tänkt.
Då är den lagom ljummen och ger snabb energi för att bryta upp nattlägret och gå hem i kylan.
Klockan var nu 03.30 och blåbärssoppan smakade mycket gott.
Nu var jag inte det minsta trött längre.
Ska jag ligga kvar här ett par timmar till, tänkte jag, eller ska jag plocka i hop nattlägret och gå hem.
Jag kände mig nöjd med natten och beslöt därför att packa i hop och ge mig av hemåt.
På morgonen när barnen skulle till skolan visade termometern  -14 grader.
Om det var värt besväret?
Absolut! bara de trumpetande fåglarna som flög runt mig och avtecknade sig mot månen gjorde hela näräventyret meningsfullt, plus allt annat.