Vilken natt...

Först höll jag på att bli påsprungen av ett rådjur när jag cyklade till övernattningsstället, den kom farandes i full fart från vänster och girade i sista sekunden själv han jag inte reagera för än allt var över.
Så här ska det vara tänkte jag samtidigt som pulsen körde sitt eget trumsolo.
Eftersom det var så månljust så kunde jag släcka pannlampan och gå sista biten i månljuset, skönt.
Jag måste tipsa om en sak!
Så här får du extra nytta och glädje av Eskilstuna Kuriren.
Eftersom det är lätt att bli svettig på ryggen när man har ryggsäck så tog jag tunnare kläder som andas (trotts den relativa kylan) och kompletterade med en tidningssida fram på bröstet. Perfekt!
Vindtätt = håller värmen.
För det är faktiskt så att när man klär sig mot kyla så måste man också se till att man inte blir svettig.
Om jag har någon favoritsida som värmer extra?
Kanske den med ett bra bildreportage från något äventyr =D

Inte den bästa bilden jag tagit, men en liten vink om min vinterbivack.

Tillbaka till vinterbivacken.
På väg upp till mitt övernattningsställe såg jag några riktigt stora spår i snön (jag kommer visa dem senare här på bloggen) och eftersom jag hade dubbla luvor så hade jag svårt att lyssna, vilket störde mig.
Att vara lite mörkrädd är helt normalt, jag menar att det var faktiskt inte länge sedan vi människor var bytesdjur och det är från den tiden som vi har spår av vår mörkrädsla kvar.
Så det är bara att lita till förnuftet och inse att om det mot förmodan var en varg som gått där innan mig så skulle den förmodligen springa all världens väg när den kände lukten av mig.
Men det var lite störande att spåren gick in i skogen precis i den riktningen som jag tänkt.
Fortsättning följer...