I går var Freja och jag ute och vandrade i skogen (ovanligt eller?;). Trots att vi faktiskt inte gjorde så mycket så får jag lov att säga ett den här dagen var den bästa på länge.
Freja har koll på Primusköket och Real Turmat. Jag brukar blanda i hennes mat i det jag lämnar och rör runt, det gillar hon. |
Freja fick gå lös nu och det gillade hon verkligen. Flera gånger blev hon busig och ville få med mig på hennes fnatt.
Freja gillar också det hon ser, tror jag :) |
Redan efter en timmes vandring i den Sörmländska vildmarken blev jag sugen på smörgås eller något annat gott, men den här gången hade jag inget att äta med mig, förutom en portion frystorkad mat från Real Turmat (fläsk med sötsur sås och ris). Riktigt god faktiskt!
När klockan blev efter elva var jag faktiskt riktigt hungrig och övervägde att värma på vatten till maten, men jag bestämde mig för att vandra vidare till en större sjö innan jag gjorde mat och tog ett längre uppehåll.
Tur att jag hade lite nötter och russin i min bushcraft- överlevnadsjacka. |
Efter att jag fått ett par nävar i mig så var det inga problem att gå den sista kilometern till lunchstället.
Väl framme där tog jag av mig barfota och bytte till en torr tröja, de (av svett) fuktiga kläderna hängde jag upp på tork på grenar.
Freja hittade mycket spännande i skogen. |
Det var så skönt att sitta barfota på renskinnet, det var lite "Ernst-känsla".
Freja lade sig direkt och sov.
Freja lade sig att sova direkt när vi tog paus. |
Om det finns något som heter sörmländsk vildmark så är det nog så här den ser ut. |
Det här är livet.
Det som blev över blandade jag ut med hundmat och bjöd Freja. |
Korparna vände och cirkulerade en stund på stället.
Maten smakade gott, riktigt gott faktiskt.
Allt var så stilla och tyst och det var skönt att vila fötter, kropp och öron.
Fint var det som sagt. |
Det var länge sedan jag använde gasolköket och åt frystorkat. Efter den här måltiden kommer det att bli oftare. |
Det var så pass varmt att Freja tog varje tillfälle till ett dopp. |
Att vandra i okänd och obanad terräng är både krävande och stimulerande.
Att vandra efter kompass och att nå fram till målet efter någon kilometer är också tillfredsställande.
Att vandra med hund och kanske synnerhet med Freja är otroligt givande.
Att lyssna på tystnaden är underskattat.
Förstår din lyckokänsla....
SvaraRaderaTack! Ja visst är det äkta lycka :)
Radera