Näräventyr: Näräventyr i sörmländsk vildmark

Team building i det fria...
..eller konsten att orientera med olika metoder (med och utan kompass), tillverka en kåsa/skopa av näver, bygga gemensamt nattläger, laga mat över eld, koppla ifrån och koppla av och sist men inte minst ta årets sista dopp.

Hela vildmarksgruppen, fv: Magnus, Joakim, Jörgen och Jonas.

Torsdag den 15 september, klockan 09.00. En dag jag verkligen sett framemot.
Jörgen, Magnus, Joakim och Jonas från Sweco hade anlitat mig för en gemensam vildmarksupplevelse i den sörmländska naturen.
Vi samlades hemma hos mig för att gå igenom packningen och komplettera den med gemensam mat, tarp, rep, renskinn till liggunderlag, sovsäck, karta och kompass samt eldstål och lite annat.
Nu var vi färdiga för avfärd.
Vi körde cirka en mil innan vi parkerade och lämnade bilarna.
Nu började äventyret.
Första uppgiften var att stänga av mobilen. Från och med nu skulle vi försöka ta vara på stunden och vara delaktiga i nuet.
Efter en kort promenad tog vi en paus för att justera ryggsäckar och dricka vatten, jag passade då på att hälsa alla välkomna och informera om vad vi skulle göra i grova drag under dygnet. Jag ville inte avslöja för mycket.
Nu skulle vi orientera till en liten skogstjärn (ca 100 meter i diameter) som låg en dryg timmes vandring genom skogen. Och för att kunna det måste man känna sig säker på karta och kompass, därför gick vi igenom grunderna i orientering med syftkompass för att fräscha upp kunskaperna.
När vi sedan gick vidare hittade vi en stormfälld björk och då passade vi på att göra var sin enkel näverkåsa.

Näverkåsa av björknäver från en fallen björk, efter original från vildmarksexperten Mikael Åkerman. Foto: Magnus Jakobsson.

Efter att vi ställt in kompassriktning gick vi individuellt genom skogen mot vårt mål, det blev så att Magnus och Jörgen drog iväg före oss andra som höll i hop.
På vägen genom skogen tipsade jag om bästa myggmedlet, visade vad man ska göra barkbröd av, berättade om vikten av att gå på säkerhet istället för att chansa i obanad skog och så hittade vi en intakt vildsvinsskalle och en massa älgspår.

Med hjälp av syftkompass och orienteringskunskaper kom vi fram till den lilla tjärnen efter en dryg timmes vandring genom skogen. Foto: Magnus Jakobsson.

Framme vid sjön rullade vi ut renskinnen och vilade medan fisk-potatis-morot och löksoppan blev klar. Eftersom vi lagade maten över gasolköket tog det lång tid innan den blev klar, men det gick ingen nöd på oss i solskenet, men vi var ordentligt hungriga när det var dags att äta.

Välsmakande fisksoppa tillagad på enklaste sätt med sjövatten. Foto: Magnus Jakobsson

Besticken tillverkades bland annat av pinnar, själva buljongen gick bra att dricka.
Efter maten var vi laddade med ny energi.
Nu skulle vi försöka att orientera utan kompass. Istället använde vi oss av tecken i naturen, solen och klockan. Det gick jättebra. Efter en dryg halvtimme var vi framme vid nästa lilla tjärn och vägen dit hade verkligen varit varierande.

Vildmarjsgänget. Foto: Jörgen Björnfot.

Nu var det inte långt kvar till lägerplatsen.
Vi såg gott om spår efter vildsvin, men annars så såg vi faktiskt inga djur förutom några korpar och andra fåglar.
Vid 17.00 tiden var vi framme vid en fin udde vid en större sjö. Här hade vi både kvälls och morgonsol. Helt perfekt.
Nu hjälpes vi åt att samla ved, göra i ordning en eldstad, sätta upp tarp och kolla var vi skulle ligga, när allt det var klart tog vi ett dopp i sjön. Vattnet var förvånansvärt varmt och det var riktigt skönt att skölja av sig svetten.

Magnus tog även ett morgondopp. Foto: Jörgen Björnfot.

Jag visade hur man enkelt gör upp eld med tändstål och näver, därefter fick Joakim göra upp elden med ovanstående utrustning.
Snart sprakade brasan skönt och vi hade lagom fått i hop veden innan mörkret kom smygandes. Magnus började tälja på en sked. Att tälja framför elden är svårslaget när det gäller avkoppling.
Jag fixade med stenålderskosten, ja det var inte en renodlad stenålderskost, men tillagningen var genuin. I stället för rötter av ullig kardborre, maskros och hundloka så använde vi potatis och morot som vi ugnsbakade runt elden.

Chagan är på gång i kastrullen och rådjursköttet grillas sakta över elden. Foto Magnus Jakobsson.

Rådjursköttet skar jag i tunna remsor och trädde upp på pinnar som stacks ner i marken på lagom avstånd från elden. Vissa köttbitar stektes på de upphettade stenarna nära elden. Freja fick lite senor och fett som jag skurit bort när jag rensade köttet.
Matlagning på det här viset tar tid, hela kvällen faktiskt. Man tar en potatis när den är klar och lika dant med köttet.

Kvalitetstid runt elden. Foto Magnus Jakobsson

Fullmånen steg upp över skogen på andra sidan sjön och speglade sig fantastiskt fin i vattnet. Under dagen hade vi hittat lite sprängticka, eller rättare sagt det var en stor sprängticka, men vi tog bara en liten del (1/10), lagom så att det räckte åt oss (om man tar max 1/4 så växer svampen ut igen, tar man bort hela så försvinner den).
Teet på sprängtickan (chaga) värmde och smakade gott på kvällen.
Det gick ingen större nöd på oss, ett lugn och en stillhet lade sig över oss och det var dags att krypa ner i sovsäckarna som låg på renskinnen.
Jag vaknade någon gång på natten av att Freja kom och kollade till oss då lyste månen på oss med full styrka.

Foto: Magnus Jakobsson

Vi vaknade tidigt på morgonen av att en hackspett markerade sitt revir genom att trumma i en torrfura vid vårt läger, sämre ljud har man vaknat av och så här låter det i vildmarken.
Frukosten bestod av kokkaffe, surdegsbröd, med råg, smör, ost och enrisrökt skinka.
Det smakade gott i morgonsolen!

Foto: Magnus Jakobsson

Efter frukosten testade vi att tända eld med kolstål och flinta. Det gick kanon!
Vi rev lägret och röjde alla spår och plockade bort stenarna som fungerat som eldstad. Efter att elden släkts med massor av vatten för att blöta marken ordentligt täckte vi över den med naturligt material. Ingen kunde se att vi hade varit här och inga spår syntes efter elden.
Nästa person som kommer hit ska kunna känna samma nyupptäckta känsla för platsen och inte se en massa spår efter mänsklig aktivitet.
Nu skulle vi vandra tillbaka och vi valde att följa naturens spår istället för att använd kompass, men för att inte irra runt så kollade vi upp våra planerade rutter med kompassen och de stämde helt rätt.
När vi tog en kort vattenpaus såg vi massor av korpar som seglade över något i skogen ett par hundra meter bort. Riktningen stämde bra med vår rutt, så vi vandrade på.
Det visade sig att korparna hade varit och mumsat på en vildsvins åtel och den åteln låg exakt där vi ville komma fram. Vi hade alltså vandrat ca 4 km under de här två dagarna var av 3 km utan kompass och bara orienterat oss av naturens tecken. Kul att se att det fungerar så bra!
Jag tog inte så många bilder eftersom jag ville vara mer delaktig i gruppen, men jag har fått låna deltagarnas bilder, tack för det!
Vi summerade dygnet i skogen och jag tror att det hade gett deltagarna mersmak och en insikt i att man inte behöver gå över ån efter vatten, vi har faktiskt fin vildmarkslik natur runt hörnet här på hemmaplan.
Att uppdatera orienteringskunskaperna gav en trygghet och ökar möjligheten till egna äventyr och upptäckter framöver.
Tack för att jag fick dela den här vildmarksupplevelsen med er och tack för att ni gjorde den så trevlig och minnesvärd.
Vi får se om vi gör något liknande i vinter ;)
//Micke