Galdhöpiggen

Vandring upp till Galdhöpiggen
Dag, 9

Familjen samlad på toppen av Skandinaviens högsta berg Galdhöpiggen, 2 469 meter över havet.

Vi samlades vid Raubergstulen Turisthytte klockan 09.30 där guiderna delade ut selar och höll en kort information. Efter det åkte vi upp till Juvasshytta där vi parkerade bilarna vid Galdhöpiggen sommarskidsenter.
Det blåste riktigt hårt och regnskurarna avlöste varandra och toppen var väl gömd i de tunga, grå molnen.
Vi hade svårt att klä oss eftersom det blåste så hårt och regnade. vi visste inte heller hur tungt det skulle bli att vandra. Risken var stor att vi hade för varmt på oss och då skulle vi svettas och bli kalla.
Efter femtio meter fick jag migrän och jag funderade på hur det skulle gå. Jag bestämde mig för att det inte skulle påverka mig eller den kommande vandringen upp till Galdhöpiggen. Efter en timma var migränen nästan borta och det gick bra.
Vi var långt i från ensamma.
Det var hundratals människor som vandrade i två led uppför.
När vi kom fram till glaciären tog vi 10 minuters rast, sedan satte vi på oss selarna och kopplade i hop oss i ett långt replag. Det var folk i alla åldrar och många äldre med en imponerande kondition. Norrmännen är vana vandrare, den saken är klar.
Samtidigt som vi tog de första stegen ut på glaciären började solen skina mer, men toppen låg fortfarande gömd i dimma.
Vandringen var en blandning av att köa och stressa i ett köpcenter bland mycket folk och att befinna sig i en storslagen natur.
När vi passerat glaciären kopplade vi loss oss från repet och kunde gå i "egen" takt den sista biten.
Nu hade molnen över toppen försvunnit och vi kunde se den klart och tydligt. Vi var lite osmarta och hade gasolköket med oss för att göra riktig mat på toppen, men tiden var så pass kort där uppe att det blev stressigt. Vi skulle bara ha tagit med oss smörgåsar eller liknande.
Vi hann i alla fall äta, ta några bilder på toppen.
Vandringen ner gick bra.
På eftermiddagen åkte vi ner till Lom där vi träffade Farmor och Kjell, de fixade god mat, kött o potatis med gräddsås. Behöver jag säga att vi åt så vi höll på att spricka:)
Den natten sov vi gott.

Utsikt från toppen

Snacka om tvåfilig vandringsled

Det blåste kallt vid starten

På tillbakavägen såg jag flera moln som såg it som UFO:n

Det var kul att träffa Farmor och Kjell i Lom

Tankar och tips:
Förra gången när vi avbröt vandringen upp mot toppen, (vi var där med Äventyrsklubben 2011) då gick vi från Spiterstulen som ligger cirka 1 104 m ö.h. Jämfört med Juvasshytta på 1 841 m ö.h. Fördelen med att ta den längre vandringen från Spiterstulen är att man kan gå i egen takt, man slipper gå i replag över de farliga glaciärerna och att det faktiskt är lite lättare terräng. Men som sagt det är cirka 800 höjdmeter längre från Spiterstulen.