Närkontakt med vildsvin

Grymt sa grisen!
I går hade jag en ledig dag efter att jag jobbat hela helgen. Vad gör man då? Sticker ut i skogen med Freja? Trivs fiskar i vatten?

Vildsvinen kliar sig mot vissa träd och jag tror att det har med revirmarkering att göra också.

Eftersom jag är en nyfiken kartnörd så letade jag fram en intressant plats på kartan, en plats som jag inte varit på tidigare. Jag hoppades samtidigt att jag skulle hitta lite svamp också.
Freja hoppade kvickt in i bilen och mitt utrustningsbälte lade jag vid sidan om henne.
Efter en kort biltur hemifrån, ca fyra km, parkerade vi bilen och klev ur.
Jag tog ut en kompassriktning, som såg bra ut, det betydde att jag skulle korsa en liten grusväg om cirka en km.

Vi hittade en gammal övergiven bivack eller koja i skogen. Ganska snygg och funktionell.

Jag vet att hundar ska vara kopplade fram till den 20/8 (med vissa undantag) och vissa borde kanske vara kopplade hela tiden när man är ute i skogen. Men jag tycker Freja är duktig, hon har ingen jaktinstinkt och hon lyssnar på mig. Så därför fick hon gå löst.
Efter 50 meters vandring dök det upp en stor och fin kronhjort på vägen. Hjorten försvann som en blixt in i skogen och Freja rusade fram till platsen där hjorten stått, sedan kom hon tillbaka till mig. Snacka om att Freja fick smaka köttbullar av mig.

Det fanns otroligt mycket vildsvinsspår i skogen, riktiga autostrador. Jag vet inte riktigt hur vinden var den här dagen, men vi lyckades hela tiden ha vinden mot oss. Vilket i och för sig kan vara trevligt om man vill smyga på djur, men när skogen var full av vildsvin så kändes det inte lika kul. Jag försökte att undvika täta granplanteringar och sly, men ibland var jag tvungen att ta mig igenom sådana ställen.

Som ni ser så fanns det gott om spår efter dem, här är rena gyttjebadet.

Jag smakade på två för mig nya ätbara växter, nämligen blomman till prästkrage och bladen till kärleksörten. Jag har hört att man kan äta alla blommor, alltså själva blomman på alla växter. Om det är sant vet jag inte, men prästkrage vet jag att man kan äta. Den smakade helt ok. Kärleksörten kan jag verkligen rekommendera, bladen var knastriga och fyllda med söt, god smak. Lite som en ärtskida.
Vi tog en paus vid en nerblåst tall. Stammen var riktigt grov, en riktig jätte att sitta och vila på. Vi drack vatten, jag ur flaskan och Freja ur vattensamlingen nere vid rotvältan.
Då hoppade en råbock iväg samtidigt som den skällde på oss. Freja tittade nyfiket, men jag sa att den där ska vi inte bry oss om och Freja verkade acceptera det. Naturligtvis blev det köttbullar den här gången också.

Välsmakande kärleksört.

Snart är nyponen mogna.

Kul att se vilda djur när man är ute.
Jag funderade på om vi skulle springa på några grisar, jag skulle inte bli förvånad.
Nu var det dags att göra 180 grader på kompassen och leta oss tillbaka. Vi hade konstigt nog vinden mot oss när vi vänt. Mycket konstigt.
Jag fortsatte att undvika de tätaste snåren och jag hittade lite svamp, både kantareller och taggsvamp.
Jag passerade den korsande grusvägen även på tillbakavägen, men på den här platsen låg ett övergivet torp.

Jag tror att det här är en vildsvinsfälla.

Också lite benknotor..

Kompassen visade att jag skulle fortsätta bakom torpet och det gjorde vi.
Där var en upptrampad stig som jag följde, den visade sig leda till ett utedass. Dörren stod lite på glänt. Bakom dasset växte björkriset tätt. Jag tittade på kompassen och funderade på vart jag skulle gå.
Då hörde jag något som frustade bakom dasset, först trodde jag att det var Freja (hon brukar låta så när hon ser något skumt). Men så kom det ett karakteristiskt och mörkt "grymt" eller "nöff". Då förstod jag att det var ett vildsvin några meter framför mig.
Jag hörde hur den frustade och rörde sig, jag sökte mig till den öppna dassdörren, i händelse av att jag behövde ta skydd.
Då brakade det till bland buskarna och jag såg den mörkgrå grisen göra ett utfall mot mig, men två-tre meter från mig ändrade den riktning och vek av.
Freja kom fram bakom mig och undrade vad som stod på.
Jag sa försiktigt och med ett bultande hjärta: "Kom så går vi".
Vi vände tillbaka och framme vid torpet på vägen tog vi till höger och gick cirka 50 meter innan vi gick in i skogen igen.
Freja spanade in åt det hållet som grisen hade varit och jag är säker på att hon kände lukten av dem.
Vi hittade lite öppen mark att gå på och det kändes skönt.
Väl hemma hade vi både svamp och nya skogsminnen med oss.