Jag kliver av hojen och känner en stor sorg skölja över mig. Det är helt ofattbart och förskräckligt hur branden ödelagt skogen.
Trots att jag följt rapporteringen om skogsbranden så är det först här på plats som jag inser hur förödande det är för folk som bor här. Jag får en klump i magen då jag tänker på om det här skulle vara mitt närområde och min favoritskog som såg ut så här.
Jag har åkt någon mil in på grusvägarna nordost om Ramnäs, flera mindre vägar är avstängda med stora förbudsskyltar och jag förstår varför. Längre in på de mindre vägarna ligger nämligen brända träd kors och tvärs över vägen.
Luften stinker av sot och aska och det är alldeles tyst.
Jag lider verkligen med alla drabbade. Jag tänker också på de djur som fångats i lågorna. Suck! Det är inga trevliga tankar.
Men så ser jag en tretåig hackspett flyga över mig och rakt in i den förkolnade spökskogen. Jag blir genast gladare och en strimma av hopp tänds. Det är ju faktiskt så att ur den här förödande skogsbranden föds det möjligheter till en nystart och förutsättningar för nya arter att etablera sig.
Jag vet det är en klen tröst, men i det här läget gäller det att se alla positiva effekter för att man ska kunna gå vidare.
Jag kommer att återkomma hit för att se brandnäva och andra arter etablera sig. Röster har även höjts för att göra detta brandskadade område i Västmanland till ett naturreservat.
På tal om naturreservat. För att få lukta på färsk mossa och levande träd så åkte jag till ett intilliggande naturreservat som klarat sig ganska bra från skogsbranden. Där stannade jag och fikade i den mjuka gröna mossan.
 |
| Jag vet att det är mycket bilder på motorcykeln, men det var ju med den som jag åkte upp hit och jag är lite nyförälskad i den :) |
Mer info om skogsbranden här: Fakta om skogsbranden i Västmanland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar