Här är det Susanne som har ryggsäcken när vi vandrar till Sylarna 2010. Erik går till höger. |
Det är med sorg i hjärtat som jag konstaterar att min trotjänare ska få pensionera sig.
Under 5 år har jag använt Lundhags AR 45 så gått som dagligen. Det började med en MC-resa till Nordkap med min dotter, då fungerade säcken som mat och vattenförvaring, (säcken rymmer en camelback, vattensäck).
Ryggan är lätt och smidig och det går att bära ganska tunga packningar, upp mot 18 kg utan större problem.
Den är helt vattentät, men det går fort hål i den, men visst håller den mot regn. Men om man ska ha den som en skridskosäck så får man gardera med täta påsar.
Eftersom tanken var att den skulle vara helt vattentät så sitter det en kompressionsventil upptill. Den är ganska vass på insidan och jag har flera gånger skurit mig på den när jag packat eller letat efter något i säcken. Inte bra.
Fickorna på höftbältet rymmer godispåse och överlevnadsask.
Bröstremmen är ett skämt som på så många andra säckar.
Att de går att flytta upp och ner är bra, men ännu bättre är det om det går att låsa den och riktigt bra blir det först när bröstremmen inte släpper från sitt fäste, vilket den gjorde första året på min.
Ytterfickorna i nät är väl bra, men går man i tät skog så rivs de snabbt sönder. Alla mina nätfickor är så pass trasiga att jag inte kan förvara något i dem.
Fördelen är bland annat att den är lätt och sitter tight, men jag vet inte om den säljs fortfarande.
Förutom att jag använt ryggan vid friluftsaktiviteter så har jag haft den till och från jobbet dagligen.
Därför får Lundhags AR 45L något högre betyg än den annars kanske skulle få, den är alltså väldigt flitigt använd. Flera MC-resor, en expedition till Grönland, resor till fjällen, till och från jobbet mm.
Trotts allt så får Lundhags AR 45L, 4 Näräventyr av 5. |
#Ryggsäckstest
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar