Sista dagen på cykeläventyret

Kanske dags att summera sista dagen av vår fantastiska cykeltur ner till farmor.
Anteckningsblocket är tomt den här dagen eftersom vi defilerade i mål innan lunch men det var inte desto mindre starka känslor som bubblade inom oss efter alla mil på cykel.

Ett fång blommor vill jag skänka till följande: farmor och Kjell för att ni stöttade oss under resan, Susanne som släppte i väg oss på den här egotrippade turen, samt till mannen som vi fick cykelpumpen av, Cykelcenter som så snabbt fixade Eriks trasiga pedal första dagen och ett fång blommor vill jag även ge till alla som följt oss på bloggen och alla andra som förgyllt vår resa. Tack!

Daggen ligger som en blöt filt över allt.

Erik han göra en liten fångstgrop på campingen

Det var ingen trängsel på färjan..

Här är Erik först fram till Åhusskylten.

Det var från den här skylten jag fick inspiration till Näräventyrsloggan.

Vi rullade ombord cyklarna på vägfärjan strax före 08.00 efter att vi rivit tält och läger för sista gången på den här resan, visst kändes det lite vemodigt, men glädjen av att vi klarat av att cyklat hela vägen ner till Skåne överskuggade allt.
Vädret var kanon, solen målade långa skuggor bakom cyklarna och fågelskrämmorna som kantrade vägen fladdrade uppmuntrande på oss. Duvor och andra fåglar satt lugnt på åkrarna och åt utan att göra någon större notis om vår tillfälliga närvaro och vi var lyckliga. I dag skulle vi komma fram!
Vi hade "turen" att hitta en korsning över E22 efter en mindre felkörning och därefter så var det mer eller mindre raka vägen till Åhus.
Vi passerade oändliga fåror med morötter, jordgubbsplantor och andra godsaker och på ett ställe såg vi en glada "tror jag det var" som tog en kanin på gärdet.
När vi åker bil till farmor och Kjell brukar vi tävla om vem som först ser kyrktornet i Åhus och det var ingen skillnad den här gången heller.
Erik drog på ännu värre och ville verkligen se det karakteristiska tornet först, han kände igen sig väl men tyckte det tog en faslig tid de sista kilometerna.
När vi passerade kommungränsen eller Åhusskylten ringde jag farmor och sa att vi var på ingång.
De sista hundra metrarna filmade jag Erik bara för att se hur han skulle reagera.
Erik blev nog mer tagen an jag anade och hade nog lite svårt att förstå vad han just presterat.
Efter en välbehövlig dusch så bjöds det på god mat och vi mådde verkligen prima, tänk att livet kan vara så bra.
Just det! Erik hade ju blivit lovad pris om han kom halvvägs och ett om han cyklade ända ner. Priset bestod av två stora legokartonger.
Snacka om att få lön för mödan..
Om du vill läsa mer om resan så kan du klicka på "Cykeläventyret 2012" här till vänster under "Blogginlägg".

Tankar efteråt..
Erik och jag brukar ofta tala om äventyret och vi säger båda att om vi hade möjlighet att göra om resan i morgon så skulle vi med glädje äntra cyklarna och fara iväg.
Det är ganska troligt att vi kommer fara ut på fler liknade cykeläventyr och Erik är nu mer helt övertygat om att: "inget är omöjligt" som han själv sagt.
Kostnaden för cykelresan har inte varit stor. Det som kostat har varit den dyra frystorkade maten och med facit i handen skulle vi ha kunna klarat oss på en tredjedel frystorkat och sedan köpt färsk mat efter vägen. Man lär så länge man lever.
Vi har fått ett gemensamt minne som ingen kan ta ifrån oss och som verkligen stärkt våra band.