Rapport

En liten rapport från MTB-turen

I ett strålande solsken gav vi oss iväg kl 9.00 på lördags-morgonen, det var Mattias från Eskilstuna, Jånte från Kumla och undertecknad.
Fransmannen med kompis anslöt vid Bälgviken.

Jag tog täten och var inte riktigt van att ha två cyklister efter mig, jag brukar ju oftast köra själv.
Tempot blev nog därför lite för högt för min del så efter en kvart och en snitt fart på 28 km/h blev det till att ta av sig jackan.
I början kändes det lite som att vara ute på djupt vatten med två rutinerade cyklister i hasorna, med både klassikern och andra långlopp i bagaget.
Men vi hittade snart ett tempo som passade alla (tror jag).
Efter 2 km lämnade vi asfalten och under transporten ner mot Svalboviken korsade vi sörmlandsleden flera gånger.

Efter 2.5 mil var vi framme vid Svalboviken där själva ”starten” var.
1 meter in på leden lägger sig Jånte ner och vilar en kort stund på hojen.
För du ramlade väl aldrig, eller?
Det var nu det roliga började. Punka, kramp i benen såriga vader och andra trevliga händelser.
Givetvis hade vi tid till fika och mackor och det var inte svårt att hitta fina platser.
Jånte drog mest i skogen. Han var nog den av oss som var mest rutinerad och hade bästa konditionen.
Å andra sidan var det nog bara jag som hittade murklor och andra botaniska underverk under vår framfart.

Vid Kvarntorp tog vi lunchrast då hade vi kört 4 mil.
Jag hade kvällen innan kört ut vatten dit, det gick åt en del av den varan under dagen.
En Bullens pilsnerkorv öppnades och avnjöts under ett skönt samtal om framdämpare, växelpartier och babianaschlen.
Mattias berättade om när han simmade Vansbrosimmet i motström för att ta klassikern ett år.
Jånte kontrade med att han cyklade 4 mil om dagen då han ska till och från arbetet. Imponerande.
Efter den här mysstunden var det tungt att komma igång igen, och ömt.
Men när vi drog vidare mötte vi Fransmannen med en kompis som jag tror hette Mark, han var ifrån Kanada eller USA.
De hade kört skåpbil med cyklarna i till Bälgviken och cyklat där ifrån för att möta oss.
Fransmannen tog det lite lugnt (sa han) för han skulle köra enduro dagen efter. Det blev nog inte så lugnt.

Jånte och Fransmannen drog iväg, men av olika orsaker fick de hela tiden vända tillbaka till oss.
På det viset fick de röra på sig lite extra. För egen del räckte det bra att cykla i en riktning.
Fransmannen parkerade cykeln halvvägs upp i ett träd efter en spektakulär vurpa, efter att han skakat lite på armarna var han redo att köra vidare.
-Det är bättre att vurpa med MC förklarar han, då har man mer skydd på sig. Kanske det, jag är inte helt säker.

En punka som Jånte försåg sig med skapade en välförtjänt rast.
Det var när han körde över en spång som luften i backdäcket inte längre ville vara med.
Själv placerade jag armbågen i ett pissmyrebo när jag låg i gräset och tittade på när Han bytte slang.
I Bälgviken hoppade Fransmannen och Mark av och vi drog vidare.
Det blev tätare mellan rasterna och det behövde inte vara mycket uppförsbacke innan jag klev av och gick.
Krafterna sinade.
Det var bara Jånte som drog vidare uppför backarna.
Mattias och jag var nöjda. Helt nöjda!
När vi kom fram till vägen mot Bälgviken, någon km från Skogstorp var det skönt att alla ville ta den hemåt.

Efter 7 timmar hade vi cyklat 5,7 mil varav 3,2 i skogen. Trots att jag var trött så kändes det lite vemodigt att ställa in cykeln. Det hade ju varit en sådan fin dag, skön cykling med bra kamrater.
Nästa gång kanske man skulle cykla sträckan, Svalboviken och hm...

Micke