En hisnande dag!

Efter en skön sovmorgon och frukost packade vi ihop grejerna. Vi gjorde ett försök att korsa bäcken, för att nå vattenfallet på andra sidan, men det var lite för djupt och strömt.
Göran och Adam hittade an annan väg uppströms, men Erik o jag stannade kvar.
Vattenfallet som vi tänkte gå till.


Skönt att skölja bort strumpluddet..


Undrar hur många gånger Erik klätrade över det där staketet?


Stor service av hojen innan resan fortsatte


Dagens fynd samlades i hop inför dagens etapp.

15.00 gick båten och vi var med.
Turen tog 2,5 timmar, men då körde de kors och tvärs över fjorden för att visa naturen.
Bland annat såg vi kjeragstenen nerifrån, och satan vad högt upp det var.
Man såg den knappt med bara ögonen.
Nästa gång ska vi ta oss dit, det tar totalt 6 timmar att vandra dit och tillbaka.
Vi såg säl i fjorden och predikstolen resa sig enormt högt upp.
När jag stod på båten försökte jag att ta en bild på mig själv med predikstolen i bakgrunden.
Med min iPone kan man se sig själv samtidigt som man fotograferar, vilket betyder att man inte vänder på kameran, hur som.
När jag fotograferat klart och sänker kameran/mobilen får jag se en tjej som glodde frågande på mig.
Då förstod jag, hon trodde att jag hade fotograferat henne. Pinsamt ;P.

Undrar varför man tar kajakerna med på båten?


Det blev en riktig utflykt i lysefjorden, ser ni människan (dockan) på berget. Skulle föreställa en tjuv som flytt från polisen där en gån i tiden.


Ser ni kjeragstenen?



Där uppe är ligger predikstolen

Uppe mot predikstolen var det också lite dåligt med naturcampings möjligheter, så vi satte upp tälten på en camping och gjorde oss i ordning för kvällens vandring.
Vi tog hojarna de sista kilometrarna till vandringsledens start. Där råder campingförbud och endast hytter fanns att hyra.

Erik i täten

20.15 började vi vandra.
En enkel vandring hade vi ställt in oss på. Men vad vi misstog oss.
Det var faktiskt en ganska krävande vandring med bitvis stora klippor och riktigt brant.
Men vi hade fantastiskt roligt, vi skojade om allt och inget. Vi berättade historier och hade riktigt kul.
Det var ganska skönt att få röra på sig.
Adam var jätteduktig och bar ryggsäcken själv hela vägen dit och tillbaka.
Och då hade vi med vatten, regnkläder och mat så det var ingen lätt säck.
Grymt bra jobbat Adam!
Och Erik var också duktig, att hänga med i vårt tempo och han gick inte sist precis.
Bra jobbat Erik!
Erik o Adam, ni kommer ”gå” långt som äventyrare!

Adam kryper klokt nog fram till kanten för en titt, själv sitter jag vid kanten och mår lite illa.


Skönt att lufta fötterna, det var fasligt vad skönt fötterna fick det den här dagen


Sjukt högt!


Den här bilden vill nog inte farmor se, så du får blunda lite.

De sista hundra metrarna var en hisnande upplevelse med stup och branta klippväggar.
Inget för de höjdrädda!
Väl framme på predikstolen kom en underlig, stark och rent fysisk känsla.
Hela kroppen (troligen styrd av reptilhjärnan) signalerade att det var farligt.
Det var en kraftansträngning att ta sig fram till kanten och väl där upplevde jag ett otroligt hisnande sug i kroppen.
Vi tog några bilder och bestämde oss för att vandra tillbaka.
Klockan var 22.30 och vi hade två timmars vandring tillbaka, tack och lov var det ju ganska ljust fotfarande.
Natti natti...

Trötta hungriga och lite kalla återvände vi till vårt läger på natten.
Efter lite gröt och varm oboy somnade vi gott.
Nästa dag skulle vi fixa Görans bakdäck i Stavanger.

Fortsätt…