Äventyr i Norge, dag 5

Dag 5
Klockan 09.00 åkte vi till Spiterstulen och först vid 11.00 började vi vandra upp mot toppen. Det skulle visa sig att det var för sent för att starta den långa, branta vandringen.


Tuff start
Från början var planen att starta från Juvashytta ca 1800 möh men vi bestämde oss för att prova den lååånga vägen från 1100 möh, viket visade sig vara ett dåligt beslut.
Vi var nog alla lite trötta efter alla upplevelser och tältnätter, så efter flera svettiga timmar när vi kom upp till ”sista” krönet bestämde vi oss för att göra ett försök till att åtminstone se toppen på Galdhöpiggen.
Ungdomarna ville mot toppen
Några vände här, men eftersom ungdomarna ville vidare så gjorde vi ett försök.
Det är ju så att när man nått toppen så har man bara kommit halvvägs. Det gäller alltså att ha energi och kraft kvar för tillbakavägen.
När sedan solen går ner blir det genast svårare och risken för att man ska ramla och göra illa sig ökar.
2272 möh
Vi vandrade/klättrade nästan en timma till innan vi kom upp på Svellnose 2272 möh (Kebnekaise är 2106 möh). Därifrån bedömde vi att det var cirka 1,5 timmars vandring till toppen (2469 möh), en vandring som vi gemensamt avstod från.
Toppen väntar
Visst kändes det snopet att bryta och vända ”så nära” toppen. Vi hade kunnat nå ända fram men risken att någon hade skadat sig på hemvägen var för stor.
Det gäller att ha marginalerna på sin sida och prioritera säkerheten för ett lyckat och hållbart äventyr.
Och om jag har förstått saken rätt så finns Galdhöpiggen fortfarande kvar och väntar på oss.


Dimman låg tät på fjället på morgonen.


Men när vi kom till Juvashytta sken solen.


Alla var ivriga att komma iväg.


Stigen startade brant och sedan ökade stigningen och stenarna blev större.


Det blev många välbehövliga pauser inder dagen.



Det fanns mycket fint att titta på.


Utsikten var svårslagen.


Tuff stigning brand stora stenar.



Det duktiga gänget som kämpade på hela dagen. 1,5 timmars vandring bakom oss syns toppen. Lite surt men troligen ett klokt beslut att vända.


Så nära...


Det blev några roliga vurpor i snön på vägen ner.


Hemma vid baslägret i Krossbu färgade kvällssolen bergen röda.


Under hela veckan hade ved till lägerelden varit en stor bristvara, nu sista kvällen hittade Erik massor men vi lämnade det till nästa campare.

Tips!
Från Eskilstuna till Krossbu är det ca 74 mil så det går att åka dit med bil på en dag, ganska nära alltså.
Glaciärvandring bör bokas minst 3 dagar innan.
Vandring upp på Galdhöpiggen från Juvashytta med guide behöver inte förbokas och vandrar man från Spiterstulen så går man på egen hand.
Tältplatsen vid Krossbus fjällstation kostar 90 Nkr per person, (ganska dyrt).
Grottorna går att besöka med guide. Dan som ledde oss upp på glaciärerna guidar även i grottorna, den turen behöver också bokas några dagar i förväg.
Vi hade tur med vädret men räkna med regn och blåst.
Sommarsäsongen är kort, kolla med fjällstationen när det är öppet.

Äventyr i Norge, dag 4

Grottorna i närheten av Krossbu är inte särskilt marknadsförda, det finns inga skyltar som visar vägen och i vanliga turistbroschyrer står det inte mycket om grottorna.

Så vi viste inte så mycket om vad som väntade oss. Men det är ju också en del av charmen med ett äventyr.



Soligt
Det vi viste var att grottorna var av varierad karaktär, storlek och djup.
I vissa krävdes guide medan andra var mer lämpade för barn.
Vädret gjorde i alla fall sitt bästa för att vi skulle trivas, innan vi kom till Norge så hade det regnat i tre veckor här uppe. Nu sken solen var dag, så även denna.

Djupa grottor
Grottorna ligger i en dal som heter Dumdalen, 7-8 km norr om Krossbu.
Eftersom vi var ett blandat sällskap och med yngre barn så gällde det att hålla i de mindre och förmana de äldre för riskerna.
Det är lätt att gå/krypa vilse i grottorna det finns även andra faror.
På plats kom vi på att vi glömt både hjälmar och pannlampor.
Klantigt.

Fantastisk natur
Nu gjorde inte det så mycket för Dumdalen var en naturskön plats och de kalla mörka grottorna hade fått konkurens från de fina fjällsjöarna med badmöjlighet och vattenfallen.
Så efter några korta besök i underjorden var det bad och sol resten av dagen.
Men när vi närmade oss de första grottorna som vi såg så träffade vi två vandrare som berättade att just dessa grottor var lämpligast om man hade barn med sig.
Toppen tänkte vi.
Men.. nja inte var det fri lek i grottorna precis.
Grottväggarna var fulla med kniv- och sylvassa utstickande piggar och det fanns djupa hål med forsande vatten i, så vi tog det väldigt försiktigt.
För egen del blev jag helt uppslukad av miljön i grottorna, mycket säregen och spännande.
Det blev en riktig slappardag och skönt var ju det eftersom vi nästa dag skulle ge oss på nordens högsta berg, Galdhöpiggen 2469 möh.


Inbjudande natur.


Spännande miljö i grottorna.


Ingångarna var i varierande storlekar, den här döljde ett stort rum.


Erik tvekar lite inför mörkret och kylan.


Fjällsjön med kristallklart vatten fick bli vårat läger under dagen.


Några av deltagarna tar en behövlig paus.



Det tog inte lång tid innan ungdomarna utforskade sjön på andra sidan vid snövallarna som fortfarande låg kvar i skuggan.



Per tar några fina bilder...


Inbjudande vatten.


Hemma vid tältlägret tog lägerelden stor uppmärksamhet bland de yngre. En syssla de tog på största alvar.


Erik hittade en sten som var så lik formen på berget som syns i bakgrunden (Store Smörstabbtinden 2208 möh).
På tal om berg nästa dag skulle vi göra att försök upp för Galdhöpiggen.

Glaciärvandring i Norge

Äventyr i Norge, dag 3

Dag 3:
Vi klev ur tälten på morgonen spända av förväntan.
Klockan 11.00 skulle vi gemensamt vandra upp mot glaciären men redan 10.40 skulle vi vara på plats vid Krossbus fjällcenter där guiden Dan från Nepal mötte oss.


Erik kämpar på uppför den branta issluttningen. Det gäller att ha bra fäste och inte vara höjdrädd.

Utprovning
Dan hjälpte oss att prova ut selar och stegjärn så att allt passade när vi skulle ut på isen.
I drygt en timma vandrade vi sedan uppför med några korta pauser, men tempot var ganska snabbt så det gällde att hänga med.

Matrast vid glaciären
Väl uppe vid foten av glaciären tog vi en kort matrast och satte på oss selar och stegjärn.
Dan instruerade oss hur vi skulle hantera isyxan och för några var det första gången att gå med stegjärn. Alla medlemmar i Äventyrsklubben hade dock provat på att gå i replag tidigare så det var inget nytt.

Djupa sprickor
Vandringen upp för glaciären var förvånansvärt spännande då vi klättrade och klev över flera djupa glaciärsprickor.
Längre upp ändrade isen karaktär och tornade upp sig i 25 meter höga isbergsformationer och djupa dalar.
Vi kände oss ganska små.
Men inombords växte vi med de fantastiska intrycken som glaciären bjöd oss på.

Gammal och vacker
Den över tiotusen år gamla isen som har legat här sedan senaste istiden hade en sådär fin turkosblå färg som jag är så svag för. Ett otroligt vackert äventyr.

Nöjda men hungriga
Sex timmar senare var vi tillbaka vid tälten fyllda av upplevelser och intryck, men med ganska tomma magar.
Det tog inte lång stund innan gasolköken väste tryggt i bakgrunden där vi satt runt tälten och pratade om dagens äventyr.

Vi planerade också kort inför morgondagen. Grottdagen!

Här är några bilder från dagen...


Gemensam vandrin upp till foten av glaciären Smörstabren.


Nödvändig utrustning som stegjärn och isyxor fick vi låna.


Lite varm choklad och en macka sedan var vi redo för glaciären.


Dan fördelade oss efter det livsviktiga repet. Att gå i replag på glaciärer är en bra livförsäkring eftersom vissa sprickor kan ligga dolda under snön.

Och sprickor fanns det gott om, Dan guidade oss säkert över de bredaste och djupaste sprickorna.


Uppe på 1700 möh var det en fantastisk utsikt. De mörka molnen oroade mer än störde, de orkade inte fram.


Linnea mellan gigantiska isformationer.


Erik känner sig fram med isyxan i glaciärgrottan.


Dan har guidat varje sommar i 14 år här i Krossbu, annars arbetar han som bergsguide i Nepal.


Det smakade gott med mat på kvällen.

Vad Erik tänkte på när vi lagt oss vet jag inte, själv funderade jag på morgondagen då vi skull utforska grottor. Men vilken dag det hade varit, vilket naturskönt äventyr.

Äventyr i Norge, dag 2.

Dag2:
Solen började värma tältduken 08.30 och det var lagom att kliva upp då.
Skönt att bara ”vara” i den fina naturen, eftersom resan gick bra så fick vi en bonusdag i väntan på de andra.
Efter frulle fixade vi lite med lägret och packade sedan ryggsäckarna för en vandring upp på fjället närmast oss.
Ren nyfikenhet drev oss upp för branten, hur ser det ut bakom kullen…?
När vi vände hade vi en fin utsikt över Jotunheimen med glaciärtäckta toppar och gröna dalar.
På eftermiddagen och kvällen kom de övriga och det kändes riktigt roligt.
Alla var förväntansfulla inför kommande äventyr och vi planerade lite runt elden.

Fyra familjer från Eskilstuna och Kungsör skulle tillsammans prova på äventyr i hjärtat av Jotunheimen.
Där ligger bland annat Krossbus fina glaciärer och Nordens högsta berg Galdhöpiggen, plus grottor och en förtrollande natur.
Vi hade bokat en guidad vandring över glaciären Smörstabren nästa dag, i övrigt äventyrade vi på egen hand.


Fina vyer


Delar av äventyrsklubben myser framför brasan





Det hade varit ett riktigt lämmelår i år. Det låg döda lämlar överallt.


Lägret med Krossbu fjällstation i bakgrunden.

Rapport från första resdagen till äventyret i Norge

vill du se lite bilder från äventyret i Norge så kan du gå in på Näräventyrsbloggen och kolla.
Här är första dagen:

Äventyrsklubben tog en sväng till Norge

Äventyr i Norge, dag 1.

Tack alla deltagare i Äventyrsklubben och övriga glada familjemedlemmar för att ni hjälpte till ett göra Norgeresan till ett lyckat äventyr. Ett äventyr som i alla fall jag aldrig kommer att glömma.
Tack!
Äventyret väntar.

Dag1:
Resan startade kl 08.00 från Skogstorp, Eskilstuna.
Vi hade mat med oss för resan och hela veckan och stannade efter vägen bara för att äta och tanka. Barnen var glada och duktiga hela vägen men det var skönt att få en liten bensträckare medan vi lagade mat på gasolköket.
När vi kom in i Norge och närmade oss Otta såg vi skadorna efter tidigare översvämningar, vattnet har en otrolig kraft.

Med hjälp av GPS:n hittade vi några fina vägar och smala broar.

20.15 kom vi fram till Krossbus fjällstation nära glaciären Smörstabren.
Skönt att slå läger och sätta upp tältet.
Eftersom jag, Erik och Linnea var först på plats (de andra tre familjerna skulle komma nästa dag) så valde vi tältplats så att alla skulle få rum runt lägerelden.
Ved samlades till elden och det var inte helt lätt eftersom vi var ovanför trädgränsen.

Och snön låg fortfarande kvar...

En kort vandring upp efter forsen kändes skönt efter den långa bilfärden.
Därefter smakade kvällsgröten mums och var det skönt att krypa ner i sovsäckarna.
Bruset från fjällbäcken vyssade oss till söms…


Stekt fläskytterfile med snabbmakaroner.


Vädret var lite si och så på uppresan, men vi hade tur för resten av dagarna blev det kanonväder.


Det var verkligen full fart på vattnet i dammarna.


Fåren överraskar som vanlgt när man kör i Norge. De här fåren och flera stod vid E6.


Som sagt fullt ös.


..och kor förstås.


Baslägret klart, vedinsamling, utforskning av närområdet, väntan på de andra och avkoppling.


Kul att följa forsen uppför.


Fotografer får offra sig för bra bilder ;P