Lyckan att gå/cykla sin egen väg

Vilken bra dag!

Det började redan i gårkväll när jag cyklade hem från jobbet.
Att gå eller cykla är så meditativt, man löser problem, skapar nya och får lite distans till allt.
Hur som, jag har funderat på att gå eller cykla genom Sverige från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr.
I går kväll bestämde jag mig för att cykla den sträckan nästa sommar.
Allt blev glasklart.
Vid frukosten berättade jag för min bättre hälft om mina planer.
- Jaha, hur lång tid tar det då, svarade hon.
Jag har inte funderat på hur lång tid det kan ta men svarade, att det tar nog en till två månader.
- När ska du göra det.
- Någon gång i maj, juni eller juli, svarade jag.
Så var det med det.
Jag tolkade samtalet som att det var ok.
Så nu är det bara att börja planera, det är ju halva resan.

När jag hade hjälpt barnen till skolan fick jag tid för mig själv, (jobbar kväll den här veckan).
Perfekt dag för en sväng med motorcykeln.
Det var det verkligen, jag körde ner till Bibybron vid Hedlandet, solen sken och det var underbart.
Vägarna var fina med packad snö, men när jag kom in på de mindre vägarna var det lite si och så med plogningen.
Men det blev några sköna mil i alla fall.

Upprymd av allt positivt, bestämde jag mig för att övernatta i skogen när jag ska gå hem i kväll efter jobbet.
Du vet, hur många gånger har man inte suttit under en grans skyddande grenar, antingen för att söka skydd mot regn eller bara för att det är så mysigt.
Och vist har man tänkt på hur det skulle vara att sova under granens grenar.
Har du sovit under en gran?
Inte jag.
Men i natt ska jag göra det.
Det borde gå lika bra på vintern, man slipper ju både myror och mygg.

Några tycker säkert att jag är tokig som gör det här, och de har kanske rätt.
Men vad är rätt och fel?
Att lägga sig under en gran när man är på väg hem från jobbet, vad är det för fel med det?
Det är inte vanligt att göra så, men är det fel?
Det är inte normalt, men vad är normalt?

Vilken onormalt bra dag!