Att ungdomarna var så duktiga och modiga överträffade mina vildaste förhoppningar.
Tio minuter efter att vi kommit in i hallen och blivit introducerade i säkerhet och övrigt av klätterinstruktören Johannes, nådde Linus taket 15 meter upp på klätterväggen.
Därmed fick han bestämma vilket hamburgerställe vi skulle käka på efteråt.
Mycket imponerande.
Det dröjde inte länge för än de andra också klättrade högre och högre.
Alla nådde inte 15 meter men väl 10 till 12 meter och det är riktigt högt.
Grymt bra!
Det var heller ingen tävling eller krav på att nå ända upp.
När vi började på att bli klara efter några timmars klättrande var det min tur att testa.
När jag kom upp mot tio meter kämpade jag mot 50% fysisk ansträngning och 50% psykisk höjdrädsla.
En underlig känsla att klättra vidare fast kroppen säger ifrån, men då gäller det att lita på säkerheten och kämpa vidare.
Hur högt jag kom?
Så pass högt att när jag vände och skulle firas ned så glömde jag att ta en bild med kameran som jag släpat med uppför.
Nästa träff som vi ska ha med Äventyrsklubben blir i mars, då ska vi ha en navigationsövning i mörker.
Uppåt väggarna
Linnis når taket
Linus klättrar mot nya höjder, bra jobbat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar