Vädret höll sig på den soliga sidan under hela dagen. Vandringen gick bra förutom några ömma fötter och några skavsår.
Känslan att vända Sylarna ryggen var blandad. Det var så fint och det fanns så mycket att se, så vi skulle gärna stannat kvar längre.
Å andra sidan var vi nog alla lite trötta och slitna efter all vandring.
Slutligen nådde vi Storulvån och bilarna på parkeringen. Äventyret var över för den här gången.
Mina personliga reflektioner från äventyret:
Vi fick några oförglömliga minnen från Sylarna, sådana som man växer med och blir stark av.
Familjebanden hos oss stärktes otroligt efter den tuffa vandringen första dagen.
Nu vet jag mer än någonsin att min familj kan jag lita på i alla väder.
De ger inte upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar