Utbudet av organiserade Mc-resor med guide är stort och
resemålen många, allt ifrån resor till södra Europa via Autobahn till myggen på
Kolahalvön, men vem betalar för att köra mc 200 mil på kurviga grusvägar och
kostigar, och får man valuta för pengarna?
SMC-Travel (Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation)
arrangerar flera av dessa resor.
Håkan Lindqvist, Fredrik Löfberg och Mikael
Andersson från Eskilstuna följde med SMC på en resa till Norge tillsammans med
10 andra deltagare från övriga Sverige, samt Gro Rabben från Norge (med
sällskapets största hoj). Vi servade motorcyklarna med nya däck och ny olja
sedan packade vi endast det nödvändigaste för att köra över 200 mil i Norge
under en vecka.
Starten skedde i ett regnigt Djurmo utanför Borlänge och
efter en kort presentation av förare och guider samt en beskrivning hur
roadbook (vägbeskrivning med pilar och avstånd) fungerade drog vi iväg. I ett
relativt högt tempo på smala slingrande grusvägar som ibland övergick till
obefintliga traktorstigar gasade vi fram i ett underbart varierande landskap.
Glädjen kändes som bubblande kolsyra i ådrorna och ögon och nacke fick sig en
rejäl omgång eftersom det var så mycket att se i naturen. De ständigt
återkommande kurvorna kunde bjuda på olika överraskningar i form av får eller
kor som låg mitt på vägen, vissa kurvor var så tvära att man nästan mötte sig
själv i dem.
Vi avverkade ca 40 mil per dag så på kvällarna efter en trevlig
middag tillsammans med glada skratt och berättelser från dagens strapatser var
det tämligen lugnt i övernattningsstugorna, om något hördes var det ifrån
”snarkstugan” där de mest uttalade snarkarna huserade. Vi bodde på olika
platser under resan och besökte flera höga toppar bland annat Trontoppen på
1666 meter.
Resan heter ”Til Tops-grusbus” och tackvare de rutinerade och
trevliga guiderna Elving Solli och Jörgen Edvardsson blev resan kul,
variationsrik och till vissa delar mycket spännande, som när vi skulle passera
ett knä-djupt strömmande vattendrag. Två motorcyklar stjälpte i vattnet, den
ena fick bogseras igång efter att motorn tömts på vatten.
Varför ska man då åka
på en sådan här resa, varför kan man inte bara köra själv och utforska vägarna
och naturen på egen hand? Visst går det, men på en organiserad Mc-resa av den
här typen är allt planerat: avstånd till bensinmackar, stugor och matställen,
du guidas genom natur och miljö som du troligtvis aldrig skulle hitta själv.
Gillar man äventyr, köra mc på grus och att vistas i naturen är det här ett
givet val väl värt pengarna.
Bäst och sämst med resan:
Det bästa var att köra motorcykel på underbara vägar i
sagolik natur med nyvunna vänner.
Det sämsta var, hm… jo det var förstås när Anders Ljungqvist
krockade med ett får uppe på fjället och bröt foten. Anders fick åka
ambulanshelikopter och opererades på lasarettet i Lille Hammer.
Kolla med ditt försäkringsbolag vad som gäller dig och din
Mc.
 |
| Conny Melin inspekterar vägen där han ska köra, den är brant spårig och lerig, längre fram blir den ännu brantare, smalare och full med stenar stora som handbollar. |
 |
| Det är som att fjällvandra med Mc på små fina vägar. |
 |
| Glädjespridaren och guiden Elving Solli hade alltid något roligt att berätta. I bakgrunden syns Fredrik Löfberg med kameran och till höger Håkan Lindqvist. |
 |
| Alla enklare reparationer måste göras på plats, så en smula händig och uppfinningsrik bör man vara. Fredrik Löfberg körde sitt fjärde Till Topps och gjorde hattrick i punktering. |
 |
| Trontoppen 1666 meter en av många toppar vi besökte i strålande sol, men det kan lika gärna snöa på de här höjderna. |
 |
| En svalkande paus |
 |
En stunds vila:
Roger Eliasson pustar ut i en förtrollande natur.
|
 |
| Det var inte helt okomplicerat att korsa vattendraget |
 |
| ..som sagt! |
