Rapport från klättringen i Alsgruvan

Toppen att nå botten

Hej hå, hej hå, till vår gruva gå...

Initiativtagaren till söndagens näräventyr Robban

I söndags var jag och familjen medbjuden till ett näräventyr i Gnesta av Robert Kärrlander på facebookgruppen "Sörmländska sällskapet för Strapatser & Äventyr".

Den gamla nerlagda Alsgruvan i Gnesta skulle utforskas och ett sådant erbjudande kunde man inte tacka nej till.

Åtta själar var av en med svans samlades för att gemensamt ha lite trevligt och stilla vår äventyrstörst.

Jag är ju dålig på att klättra så jag lämnade rep och sådant hemma, jag tänkte nöja mig med att gå in i gruvans gångar. Och det kan jag säga att det var riktigt trevligt att vandra in i berget.

Men efter en stund blev jag erbjuden att låna sele och rep. Med svaga knän backade jag ut för stupet på cirka 15 meter. Det gäller att lita på grejerna och sig själv, men när man gör det och allt funkar så är det jäkligt skönt att våga.

Det var skönt att åter känna fast mark under fötterna nere på botten av gruvan.

Efteråt fikade vi och hade trevligt.

Om du är nyfiken och vill besöka gruvan så rekommenderar jag att du tar med gummistövlar och pannlampa. Ska du fira dig ner i schaktet så gäller det att du har kunskap eller som i mitt fall är med folk som vet hur man ska göra.

Lycka till!

Alla samlade utanför gruvgången.

Pannlampa och gummistövlar är bra att ha.

Erik kollar gruvschaktet

Robban och Micke hade både utrustning och kunskap

På Länsstyrelsens informationstavla för Alsgruvan står följande:

”Du står nu framför öppningen till Alsgruvan. Om du följer gången in i berget kommer du till sidogångar och schaktet i gruvans inre.

I Alsgruvan har brutits koppar- och nickelmalm på 1800- och 1900-talet. Nickel var eftertraktad som legering för att förhindra att stål och järn rostade. I Sverige har man framför allt brutit järnmalm så denna gruva tillhör de mer ovanliga.

År 1876-1878 bröts här 886 ton malm. Att nickel var efterfrågad på kontinenten kan man förstå av att vissa delar av gruvan har fått namn från det rysk-turkiska kriget under åren 1877-1878. En sidogång eller så kallad ort i gruvan heter Osman Pascha efter en av de turkiska hjältarna och en ort heter Plevna som är en stad i Bulgarien där det år 1877 stod tre avgörande slag.

Själva gruvan heter Alsgruvan eller Mälbygruvan. Namn som syftar på hemmanet Al som tillhör säteriet Mälby på vars mark gruvan ligger.

Efter år 1878 lades gruvdriften ner och den återupptogs först på 1910-talet. Då bröt gruvarbetarna 198 ton nickelmalm här. I och med första världskrigets nickelbrist ökade intresset för brytning av specialmalmer i Sverige. Även under andra världskrigets nickelbrist var gruvan till salu, men inga intressen fanns.

Gruvan består av en gruvgång, kallad stoll och några påbörjade sidorter samt ett stort schakt. I gruvgången löper underbyggnaden för rälsvägen där man fraktade malm och gråberg på vagnar. Det finns även några mindre försöksbrott.

I gruvan har enbart handkraft använts. När malmen bröts borrade man för hand och sprängde sedan med krut. I backen upp till vänster finns grunden kvar efter smedjan där borrarna vässades. I skrädhuset som låg invid landsvägen skildes malmen från gråberget. Det kallades att skräda. Arbetet utfördes av kvinnor och barn. De använde särskilda hammare och fat för detta.

Välkommen att gå in i gruvan. Ta med ficklampa.”

GPS koordinater till gruvan:
WGS84 DDM
59°1.228'N 17°19.949'E
eller
SWEREF99 TM
6544669, 633910