För att ladda batterierna bestämde jag mig för att vandra och övernatta i skogarna vid Sörmlandsleden. Det är en helt vanlig onsdag och jag har jobbat hela dagen, men i morgon är jag ledig och då ska Freja och jag vandra i den Sörmländska vildmarken.
När jag svänger av från väg 214 mot Svalboviken, ser jag hur solen är på väg ner bakom granskogen i väster. Jag inser att det är i senaste laget för att ge sig ut i skogen eftersom det snart kommer att bli mörkt, men det ska nog gå.
Klockan är sex på kvällen när jag parkerar bilen i Svalboviken vid Sörmlandsledens etappstart 23. Freja hoppar ur bilen och jag kränger på mig min ryggsäck. Vad tung den blev och jag som bara ska stanna en natt, vad har jag med mig egentligen?
Vi följer vägen några hundra meter tills den svänger av till vänster. Vi ska vandra cirka tre kilometer mot Hälleforsnäs för att slå läger för natten.
Efter en kvart skrämmer vi upp en stor älgtjur. Freja sätter av, men vänder redan efter 50-70 meter. Det är skönt att hon inte jagar djuren för då skulle jag inte kunna ha henne lös. Tröjan åker av eftersom jag annars riskerar att bli blöt av svett och det vill jag inte, det är trotts allt ganska kyligt i luften. De senaste nätterna har det varit frost.
När jag kränger på mig ryggan igen så märker jag att det börjar bli riktigt skumt i skogen. Jag ser två problem med mörkret, det ena är att jag lätt kan trampa snett och det andra är att jag ska hinna slå läger och samla in ved för hela natten. Sedan blir det förstås svårare att hitta rätt på leden.
Jag funderar kort på om jag ska öka takten, men slår genast bort den tanken. Risken är för stor att jag stukar foten och jag skulle bli alldeles svettig, samtidigt så skulle det i alla fall hinna bli mörkt innan jag är framme. Jag bestämmer mig för att ta det lugnt och säkert.
Klockan sju lägger jag ifrån mig ryggsäcken på den tänkta lägerplatsen vid Mögsjön.
Nu försöker jag samla så mycket torra grenar och kvistar som möjligt och det är inte lätt i mörkret, visserligen har månen tittat fram och hjälper mig lite på traven. Jag försöker att hitta lite torrt gräs att tända med men det är redan fuktigt av dagg.
Till slut har jag fått så pass mycket ved att jag tror att det ska räcka hela natten.
När jag rispar kniven mot tändstålet försvinner mitt mörkerseende och det är svårt att se vart jag har fnösket. Efter några fler försök så lyckas jag tillslut att få en liten låga, torra ljungkvistar läggs försiktigt på och snart har jag en sprakande och värmande brasa.
Klockan är redan åtta när jag fyller min stålmugg med sjövatten och placerar den intill elden, det här vattnet ska jag ha till min frystorkade middag och lite kvällskaffe.
Nu sätter jag upp tarpen intill elden och rullar ut liggunderlaget och sovsäcken. Eftersom det har varit lite fuktigt och kallt de senaste nätterna så lägger jag mitt uppblåsbara Termarest liggunderlag och min Carinthia 2000 sovsäck inuti min Hilleberg bivanorak. Med den sovutrustningen vet jag att jag klarar både väta, vind och kyla.
Freja är med mig hela tiden när jag går för att hämta mer ved och när vi är i lägret sitter hon på berghällen och lyssnar och tittar ut över sjön. Jag hör också en massa konstiga ljud.
Nu känns det skönt, lite pirrigt, spännande och kul, men framför allt så känner jag mig så fantastiskt fri. Allt är så basalt i skogen. Det handlar om värme, skydd och mat. Jag har allt:)
När klockan är nio på kvällen åker kängorna av och fötterna får krypa ner i ett par raggsockor samtidigt som jag äter en efterlängtad och god middag från Blå Band Outdoor Meal.
Jag lämnar en del mat kvar i förpackningen som jag blandar ut Frejas mat med. Nu slickar hon sig om munnen och kommer för att kolla in vad det är för gott som är på gång.
När månen sjunker ner bakom grantopparna på andra sidan sjön är båda jag och Freja mätta och nöjda. Nu är det dags att sova.
Freja får på sig ett teddyfodrat täcke eftersom hon inte sovit ute sedan i somras, hon accepterar täcket och sätter sig åter för att speja och lyssna ut i mörkret.
Jag kryper ner i sovsäcken och tittar upp mot tallgrenarna som är mellan mig och en fantastisk stjärnhimmel. Jag försöker att ta några bilder med mobilen och kompaktkameran, men det är lite för mörkt. När elden flammar upp och sprider sitt varma ljus om kring sig, då kan jag ta några bilder på det som är upplyst nära mig, men annars går det bara med blixten.
Det är inte lätt att komma till ro eftersom en älg, (troligen en älgko) går runt oss och lockar. Den rör sig i en cirkel på kanske 100 till 200 meter från oss. Där emellan hörs alla andra konstiga skrik, rop och läten från vad det nu kan vara.
Innan jag somnar kommer Freja och lägger sig intill mig. Gott:)
Jag är uppe två gånger på natten för att lägga på lite mer ved. Dels så värmer den, men framför allt så skänker den mig trygghet och lugn.
När vi vaknar vid sextiden på morgonen har himlen blivit grå av moln som ljudlöst smugit sig fram, men det har också resulterat i att det är betydligt varmare nu än i går kväll.
Eftersom det finns glöd kvar så går det snabbt att blåsa liv i elden. Jag kryper ner i sovsäcken igen och somnar om. Halv åtta kliver jag upp för att fixa frukost åt oss.
Planen för i dag var att vandra till Hälleforsnäs och tillbaka, men sjön som jag sovit vid är så fin och skogen på andra sidan ser så inbjudande ut att jag bestämmer mig för att ta ett varv runt sjön för att se lite mer av naturen här.
I dag är det inget som brådskar och det tar säkert en halvtimme för vattnet att koka i min stålmugg från Canteenshop.
Jag har kaffe, färdiga ostmackor och yoghurt med mig, rena rama hotellfrukosten.
Jag släcker elden efter att jag packat ner utrustningen i min stora bekväma rygga av märket Snigeldesign 120l ryggsäckssystem -12. Nu har vi hela dagen på oss.
Efter knappt tio meter från vårt läger ser jag en nyfejad tall. Då förstår jag varför älgkon gått runt om oss, troligen var det ett av älgtjurens markeringsställen.
Snart hittar vi en liten nybyggd bäverhydda och det dröjer inte länge för än vi ser en bäverunge simma över till andra sidan och vi ser massor av färska älgspår och spillning.
Det går bra att följa djurstigen som går parallellt med sjön, faktum är att vi följer djurstigen hela vägen runt sjön.
En Sångsvan dröjer sig klagande kvar ute på sjön, men lyfter efter att vi passerat den.
Det är mycket rogivande att gå runt sjön på det här viset. Dels är naturen fin att titta på och sedan är det liten risk att gå vilse.
Jag går i cirka 50 minuter och tar rast i tio.
Vandringen runt sjön går över förväntan, det är lätt och vackert. Mögsjön är långsmal, nästen två kilometer lång och ligger i nordväst till sydostlig riktning. Där sjön är som smalast kanske det är 20 meter över och där den är bredast kanske det är 150 till 200 meter rakt över.
Naturen är typisk tall och granskog med bergig karaktär. Jag kan verkligen rekommendera en rundtur här.
Jag hittade en gammal eldstad, men då var det lite för tidigt för lunch så vi gick vidare. Klockan elva hade jag turen att hitta en jättefin plats med en nyligen använd eldstad. Här blev det lunchuppehåll.
Jag hittade lite torrved som jag klöv med min ESEE5 (som jag tycker är en bra kombination av kniv och yxa). Jag täljde upp några spån från den torra insidan som luktade gott av grankåda.
Efter två drag med tändstålet brann elden fint. Åter igen fyllde jag stålmuggen med vatten från sjön, sedan var det bara att invänta att vattnet skulle koka upp.
Det kom några regnstänk och först så tänkte jag strunta i det, men så bestämde jag mig för att sätta upp tarpen i fall att det skulle bli mer ihållande. Nu blev det inte så mycket regn, men det gjorde ju inget att Hillebergtarpen satt uppe.
Efter en timme var vi mätta och belåtna och då känns det som att livet inte kan bli så mycket bättre. Tänk vad lite som krävs för att man ska må bra.
Vi hade cirka en timmes vandring kvar för att runda sjön, men först skulle vi göra en avstickare till en annan liten sjö som jag såg på kartan.
Vi kom ut på en liten skogsväg och följde den några hundra meter, sedan var det dags att vika av. Först gjorde jag bedömningen åt vilket håll jag skulle gå åt för att komma till sjön, men sedan kollade jag med kompassen för att vara säker och den visade att jag hade 15 grader fel. Bra med kompass. Efter en stunds vandring kom jag fram till den lilla fina sjön. Här skulle man också kunna övernatta och vandra runt.
Nu var det dags att vända hemåt.
Sista pausen tog jag vid den lilla skogstjärnen Båven. Där blev det kaffe på nykokt sjövatten och de sista mackorna slank ner.
Nu ringde telefonen trots dålig täckning. Det var en kompis, lika gammal (eller ung) som jag. Han fick en stroke för drygt tio år sedan och har sedan dess mycket svårt att röra sig. Tidigare var han egen företagare och hade en stor gård. Nu sitter han i en lägenhet och har som sagt svårt att ta sig ut.
Han tyckte det var kul att höra vad jag gjorde och just som jag beskrev den lilla skogstjärnen som jag satt vid kom en stor, gammal havsörn glidande ner mot sjön. Det var ett fint ögonblick och det var kul att jag kunde dela med mig av den upplevelsen till min kompis.
Så om ni undrar varför jag gör sådana här och andra knepiga saker, så är svaret: För att jag kan och vill. Så enkelt är det.
Det blev en massa fina upplevelser under den här relativt korta tiden i skogen. Bilden som dröjer sig kvar i minnet är bland annat när månen speglades i sjön och Freja satt och lyssnade ut i mörkret samtidigt som lägerelden värmde. Det blir nog ett bestående minne som satt sig fast på hornhinnan.
Här nedan följer en rad med bilder som blev över ;P
 |
| Ser ni bävern som simmar lite till vänster i bilden? |
 |
| Freja inspekterar Bäverhyddan |
 |
| Trotts att vattnet kokar så går det bra att hålla i handtaget |
 |
| Duger bra som stativ också |
 |
| Ett riktigt trästativ |
Länkar till delar av utrustningen som jag använde:
Ryggsäck köptes här - Kalmeborg
Sovsäck köptes här - Fältbutiken
Tarp och Bivanorak köptes här - MestUte
Kniven ESEE5 köptes här - Knivbutik
Primus
Skor ecco Ulterra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar