..och jag visste inte hur jag skulle komma undan.
Vi var ute på en liten promenad i skogarna hemmavid, Freja och jag.
Rätt som det var hörde jag något tungt som föll och slog i grenarna i trädet ovanför mig.
Hjälp! Tänkte jag samtidigt som jag försökte springa undan för att få skydd och Freja blev lika rädd och sprang i väg.
Jag kastade en förtvivlad blick upp bland trädkronorna, tänk om det var ett helt träd som höll på att falla mot oss. Den snabba blicken hjälpte inget, jag hörde bara braket och smällarna från grenar som knäcktes.
Det dunsade till i marken några meter från oss och jag kunde konstatera att det var en kraftig, torr gren som fallit ner till marken.
Riktigt läskigt.
 |
| Det var med en viss försiktighet som Freja närmade sig grenen som fallit. |
I bland tänker jag på alla lutande träd och torra grenar som hänger och dinglar i skogarna. Jag brukar framför allt fundera på sådant när jag ska övernatta i skogen, då brukar jag försöka kolla så att det inte hänger knäckta grenar och sådant över tältet.
Jag har aldrig varit orolig för att få en gren eller fallande träd i huvudet på dagen. Men jag lovar, jag hade bara tur som kom undan eftersom det gick så fort och jag inte hann se vad och vart det rasade. Man vill ju bara kasta sig undan. Men om det hade varit ett fallande träd så hade det nog varit en bra idé att titta upp ordentligt för att kunna avgöra åt vilket håll man skulle ha kastat sig.
Det ska jag försöka göra nästa gång om jag råkar ut för något liknande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar