Jag har följt din blogg ett bra tag nu men inte kunnat kommentera. Antagligen ngt i min dator som gör att det blir pannkaka av allt. Men nu har vi piffat till gamleburken och jag passar på att skriva jag tycker om din blogg och finner mycket inspiration här.
Hej Anna! Kul att du gillar mina äventyr trotts att det blir pannkaka för mig med i bland :) Ser på din bild att du rider, det måste väl vara det ultimata sättet att färdas på i naturen? Själv är jag lite skraj för hästar, vill nog styra över gas och broms själv, men annars är nog samspelet mellan människa och djur fantastiskt. //Micke
Jag började rida när jag fyllde 40 så jag är fortfarande nybörjare. Men jag älskar det! Vet du, med väldigt små rörelser, nästan helt osynliga för ögat, kan man få hästen att göra det man vill. Men hästar är ju levande varelser och med egen vilja så Ibland gör de lite som de vill själva. Men att rida i skogen kan vara så meditativt! Min dröm är att rida på fjället, till sällskap av norrskenet. Jag får en stark känsla att det är lättare att styra en häst med tyglar och skenklar än att styra ett tvåhjuligt fordon med gas och broms. Jag har testat! I för sig bara en moped men den gjorde inte alls som jag hade tänkt mig. Den ledde mig raka vägen i ett buskage och dessutom skakade den av mig ganska brutalt.
Jag har faktiskt träffat dig vid ett tillfälle. För länge sedan hade du en bildvisning på Fotoklubben och jag var där. Jag var imponerad hur genomtänkta dina bilder var, hur du kunde se "ögonblicket". Ack, jag har en ganska lång väg dit.
Till din blogg hittade jag när jag googlade på "näräventyr" för det var det bloggnamnet jag hade tänkt mig från början. Men ack, det var upptaget :) Sedan dess har jag läst din blogg ganska regelbundet. Jag blev så rörd när du visade klippet från räddningen av det rådjuret som trasslade sig in i stängslet. Vilken tur i oturen hade den stackarn. Då bestämde jag mig för att alltid ha med mig en tång, man vet aldrig när den kan komma till användning.
Jag blir nästan sugen på att börja rida när du beskriver harmonin, visserligen har jag provat, men jag är nog för stel och skraj för att njuta riktigt. Har du en egen häst?
Hej Micke!
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett bra tag nu men inte kunnat kommentera. Antagligen ngt i min dator som gör att det blir pannkaka av allt. Men nu har vi piffat till gamleburken och jag passar på att skriva jag tycker om din blogg och finner mycket inspiration här.
Varma hälsningar
Anna
Hej Anna!
RaderaKul att du gillar mina äventyr trotts att det blir pannkaka för mig med i bland :)
Ser på din bild att du rider, det måste väl vara det ultimata sättet att färdas på i naturen?
Själv är jag lite skraj för hästar, vill nog styra över gas och broms själv, men annars är nog samspelet mellan människa och djur fantastiskt.
//Micke
Hej igen Micke!
SvaraRaderaJag började rida när jag fyllde 40 så jag är fortfarande nybörjare. Men jag älskar det! Vet du, med väldigt små rörelser, nästan helt osynliga för ögat, kan man få hästen att göra det man vill. Men hästar är ju levande varelser och med egen vilja så Ibland gör de lite som de vill själva. Men att rida i skogen kan vara så meditativt! Min dröm är att rida på fjället, till sällskap av norrskenet. Jag får en stark känsla att det är lättare att styra en häst med tyglar och skenklar än att styra ett tvåhjuligt fordon med gas och broms. Jag har testat! I för sig bara en moped men den gjorde inte alls som jag hade tänkt mig. Den ledde mig raka vägen i ett buskage och dessutom skakade den av mig ganska brutalt.
Jag har faktiskt träffat dig vid ett tillfälle. För länge sedan hade du en bildvisning på Fotoklubben och jag var där. Jag var imponerad hur genomtänkta dina bilder var, hur du kunde se "ögonblicket". Ack, jag har en ganska lång väg dit.
Till din blogg hittade jag när jag googlade på "näräventyr" för det var det bloggnamnet jag hade tänkt mig från början. Men ack, det var upptaget :) Sedan dess har jag läst din blogg ganska regelbundet. Jag blev så rörd när du visade klippet från räddningen av det rådjuret som trasslade sig in i stängslet. Vilken tur i oturen hade den stackarn. Då bestämde jag mig för att alltid ha med mig en tång, man vet aldrig när den kan komma till användning.
Varma hälsningar
Anna
Jag blir nästan sugen på att börja rida när du beskriver harmonin, visserligen har jag provat, men jag är nog för stel och skraj för att njuta riktigt.
SvaraRaderaHar du en egen häst?
Allt gott//Micke