Resa till Färöarna med motorcykel

Universums nav ligger som en liten pärla ute i Nordsjön

Fredrik Löfberg och jag står vid ett vägräcke på fjället och brottas med hojarna, stormen vill ta motorcyklarna ifrån oss men vi håller emot.

Innanför hjälmarna asgarvar vi åt den bisarra situationen, varken Fredrik eller jag har varit med om något liknande.

Efter någon minut när vinden hämtar andan kör vi vidare.

Färöarna kallas för universums nav och ligger som en liten grön smaragd mellan Norge och Island.

Färöarna består av 18 öar och är man lite naturintresserad är det fullt av ögongodis. Bakom varje kurva och krön, och efter varje tunnel öppnas en dramatisk natur som får en att tappa andan.

I det förtrollande landskapet ligger fiskebyar upp spolade små pärlor här och där efter kusten.

Lördag 1/10

Resan startade i ett soligt och varmt Danmark. Vi åkte med resebolaget Atlantöar/Islandsresor som arrangerade motorcykelresan till Färöarna.

Uppe på soldäck på Smyrilines färja Norröra bekantade vi oss med det färöiska ölet, Black sheep dark lager.

Allt var toppen och den här resan skulle bli hur bra som helst konstaterade vi förväntansfullt.

Färjan mellan Hirtshals och Torshavn tar 36 timmar.

Båten höll mycket bra klass, här saknas inget. Det finns flera restauranger, taxfree, pool med bastu samt bio och mycket annat, men 36 timmar på en båt är en lååång transport.

Söndag 2/10

På hösten kan Nordsjön blåsa upp och bli ganska grov men första dygnet var stilla och lugnt.

Båten passerade vackra Shetlandsöarna i strålande sol, en lysande start på väg mot ett spännande resmål.

För att fördriva tiden gjorde vi besök både på färjans styrbrygga och i maskinrummet, där besättningen med stor entusiasm guidade oss runt. Dock var besvikelsen stor nere i maskinrummet när en av maskinisterna fick syn på oss. Han hade nämligen fått uppgifter om att de var två svenska tjejer som skulle komma ner och besöka honom där han stod och slipade ventiler.

Vädret växlade snabbt.

De säger förresten att Färöarna har ”maybe”-väder, vilket ungefär betyder att väderprognosen gäller i cirka sju minuter.

Nu närmade sig ett oväder med stormvindar västerifrån, så sista natten åkte vi berg och dalbana i sängarna.

Tack vare tabletter med ingefära som vi åt mot sjösjuka klarade vi oss bra, vi tror i alla fall att de gjorde nytta.

Måndag 3/10

Vi rullade ur färjan i Torshavn klockan 06.00 på morgonen och mötte samtidigt de första regndropparna. Tre timmar senare härjade stormen fritt över ön.

Efter en underbar frukost på hotel Färöja träffade vi John Eysturoy från kulturrådet. John gav oss bra tips och råd om sevärdheter på ön och han avrådde oss bestämt från att ge oss upp på fjället den här dagen, eller ens att tänka tanken på att köra västerut mot ön Vagar eftersom den delen var mest utsatt för den starka vinden.

Vi var åksugna efter båtresan och ingen storm i världen skulle hindra oss.

Laddade till tusen gick vi ut i det horisontella regnet satte på den lätta packningen och i rullade iväg.

Målet för dagen var Saksun som låg på ön Streymoy.

Snart fick vi känna på vädrets krafter och hastigheten sjönk till beskedliga 50-60 km/h när vi kryssade fram mellan kastvindarna.

Ibland hade vi skapliga nerlägg även på rakorna.

Vägen gick genom en av de två betaltunnlarna som finns på Färöarna, under Vestmannasundet mellan Streymoy och Vagar.

Tunneln var kostnadsfri för mc, dessutom vindstilla vilket var skönt som omväxling.

Någonstans på 600 meters höjd höll vi verkligen på att blåsa av vägen.

Vi hade stannat vid vägräcket och hade fullt upp att hålla oss på benen och hjulen.

Att känna naturkrafterna slita i kläderna ger i alla fall mig en skön kick och fyller mig med energi. Att vi redan var blöta som hundar gjorde inget, vi bara skrattade åt situationen. Helt galet.

I sundet mellan Streymoy och Eysturoy blåste det så hårt att vi i en ca 700
meter lång vänsterkurva lutade betänkligt åt höger hela tiden, medan
alla vattenfall efter bergsryggarna blåste uppåt, en väderupplevelse som
etsats sig fast. Makalöst helt enkelt.

Nere vid en by som hette Sandavagur bestämde vi oss för att vända på grund av vädret. Risken för att vi skulle köra omkull var för stor, men Fredrik och jag gillade läget.

Är det äventyr så är det.

Höststormar förekommer och den risken var vi medvetna om, men stormar är tack och lov inte så vanliga sommartid.

Efter tolv mil var vi tillbaka på hotellet och konstaterade att vi kört fel och hamnat precis där vi inte skulle åka enligt John.

Inte så konstigt att vi höll på att blåsa bort.

På kvällen besökte vi den lokala sushirestaurangen, Etika och åt det godaste vi ätit på länge, och i så stora mängder att vi inte trodde våra ögon. Priserna på mat, dryck och bensin är för övrigt som i Sverige, men då får man inte glömma att den danska kronan står i en högre kurs.

Tisdag 4/10

På grund av rådande stormväder fick vi ändra vår planering och stryka Fredriks dykning, min repellering ner från de stupande klippväggarna, helikopterflygning samt båtresan till Sandoy och lite annat.

Det finns som ni kanske förstår många olika aktiviteter att välja på när man är på Färöarna.

Har man inte varit på Sandoy, har man inte varit på Färöarna, enligt John Eysturoy som tipsade oss. Men nu var det inte aktuellt att åka dit och Lunnefåglarna hade redan flyttat söderut från fågelön Mykines.

Men vi var inte ledsna för det.

Nu kunde vi koncentrera oss på hojåka och det var ju faktiskt därför vi var här.

Vägarna var verkligen inbjudande, små och kurviga, nästan lite gulliga om ni förstår. Oftast var det god sikt, lite trafik i en förtrollande natur.

En av fördelarna med Färöarna är att det är nära till allt, från norr till söder, från öst till väst.

Det man inte får glömma är att det springer mycket får på vägarna precis som i Norge. Att köra på ett får kostar 3000 dkr.

Den här dagen sökte vi lä och det gick mycket bättre, bortsett från att Fredrik blåste omkull när han stannade för fotografering.

Men våra KTM 690 klarar en vurpa eller två, så det var ingen fara, och jodå Fredrik klarar också en vurpa.

Våra motorcyklar fungerade utmärkt på de Färöiska vägarna, men det går bra att köra med i princip vilken hoj som helst.

De flesta småvägar är asfalterade och körning i terräng är naturligtvis förbjuden.

På Färöarna gäller inte allemansrätten, så du kan inte tälta var som helst utan hänvisas till campingplatser. Du kan inte heller vandra fritt i hagar utan hänvisas till de upptrampade stigarna som finns men de är å andra sidan många och fina.

Vi tog en sväng genom byn Eidi vars fotbollsplan ligger längst ut mot havet och de rytande vågorna. Här är det nog mycket viktigt att byta planhalva i halvlek.

På ett ställe efter vägen kunde man gå in bakom ett vattenfall så det var jag tvungen att göra, jag var ju redan blöt.

Lite frusna och hungriga kom vi sedan fram till Gjaargardur gästgiveri på ön Eysturoy.

Vi hade inga större förhoppningar om att stället skulle vara öppet så här sent på säsongen. Försiktigt kände vi på dörren. Men till vår stora glädje och förvåning, var det öppet.

Skönt!

Det visade sig att de hade öppet hela året och det fanns 80 bäddar. Ett perfekt ställe att bo på om man vill vara riktigt nära naturen och de dramatiska klipporna vid havet. Härifrån var det bara någon kilometer till Färöarnas högsta fjäll Slaettartindur med 882 meter över havet.

Här kunde vi värma oss med kaffe och äta en riktigt fin laxtallrik medan vi njöt av utsikten mot havet.

Mätta och nöjda med livet drog vi vidare mot Klaksvik, Färöarnas näst största stad.

Vi hade spanat in några små smala tunnlar som saknade belysning, tillräckligt för att fresta vår nyfikenhet.

Tunnlarna var så trånga att det bara gick att mötas på angivna mötesfickor.

Nöjda med dagen vände vi hemåt.

Efter ett varmt bad gick vi ner till Torshavn och hittade en toppenrestaurang som hette 11. Där åt vi en mycket god middag och kunde konstatera att det blev 30 minnesvärda mil den här dagen.

Onsdag 5/10

Näst sista dagen, tänk vad fort tiden går.

Den här dagen ville vi åka ut till Färöarnas äldsta bosättning Tjörnuvik på Streymoy.

Vi passerade platsen där vi tidigare höll på att blåsa av vägen, den här gången utan större problem, visserligen regnade det fortfarande men vinden hade ändrat riktning och intensitet.

Vägen ut till Tjörnuvik var mycket fin som en lång slingrig gokart bana.

Tänk vad tufft det måste ha varit för dem som kom hit som nybyggare. Ingen skog att hämta timmer eller ved från. Husen byggdes av sten och drivved och de värmdes med torv.

På vägen hit åkte vi även förbi Färöarnas högsta vattenfall.

Vi noterade ett manskap som vallade in får inför slakten.
Anmärkningsvärt är att de hålls auktioner på köttet från baggarna och
kilopriset kan bli så högt som 3000:-/kg, det köttet bjuder de tydligen bara på när det kommer fint främmande.
Grindvalsslakt är också starkt förknippat med Färöarna och jakten pågår året runt. Det är helt enkelt valarna som bestämmer när de anländer till öarna. Men om du som fritidsfiskare får bläckfisk på kroken så kan du vara säker på att grindvalarna är nära.

Torsdag 6/10

Sista dagen och solsken. Toppen!

Båten skulle inte gå förrän på kvällen så vi hade hela dagen på oss för att stilla vår upptäckarlust.

På förmiddagen besökte vi naturhistoriska museet i Torshavn, som är sevärt och ger en bra bild över naturen och livet på ön.

Kirkjoböur och Syöradalur stod också på programmet i dag och gjorde oss inte besvikna.

Det var lite kallare i luften men solen värmde gott.

Nyduschade satt vi till bords vid buffen på båten, vi summerade dagarna och strapatserna och konstaterade att Färöarna är en pärla som vi absolut vill återvända till.

Färöarna:

Består av18 öar, var av 17 är bebodda.

Areal är på 1399 km2 och öarnas sammanlagda kustlinje är 1100 km. Färöarna ligger mitt i atlanten mellan Norge och Island.

Självstyrande del av kungariket Danmark. Parlamentet heter: Lögtingiö.

National Geographic utsåg Färöarna till den mest oexploaterade ön i världen.

Folk och fä:

Befolkning är på nästan 50.000, varav 19.000 personer bor i Torshavn som är en av världens minsta huvudstäder. Det finns betydligt mer får närmare 80.000.

Transport:

Tunnlarna är gratis för motorcyklar, bilar får betala vägtull vid två av de längre tunnlarna. Det finns bussar och båtar på Färöarna, samt helikopter för transport till de mindre öarna.

Språk:

Språket är färöiska men det går bra att göra sig förstådd på svenska.

Export:

Huvudinkomsten är fiskeprodukter på 97%.

Bo:

Det finns hotell, vandrarhem, B&B, sommarhus o camping på de flesta öarna, ingen allemansrätt.

Klimat:

Sommarsnitt 11 grader.