Naken polarskildring
Läste precis klart ”Till båda polerna (utan skägg)” av Catharine Hartley.
En ganska naken och utlämnad skildring av polaräventyr.
Hon beskriver sina misstag och förnedringen i jakten på sponsorer och hennes brist på förmåga till socialt umgänge och problemen med att hantera vardagen.
En liknelse som jag tror många kan känna igen sig i.
När man läser liknade äventyrsberättelser berättelser så tror man att det rör sig om människor med övernaturliga krafter som gör dessa bedrifter.
Skönt att läsa en berättelse som är skriven av en människa av kött och blod med brister.
Flykt från vardagen
På de sista sidorna nämner Catharine hur svårt det var att komma tillbaka till arbete och vardag. Hon beskriver hur äventyren varit en flykt från vardagens ekorrhjul.
På nästa sida beskriver hon utmaningen i att börja studera och ta tag i sitt liv igen.
Det är där jag känner att näräventyr kan göra nytta för att bryta vardagen.
Att som Catharine ta sig till både Syd- och Nordpolen med skidor är en otrolig bedrift.
Lika bra med Näräventyr
Men kostnaderna för de två äventyren är gigantiska.
Frågan är om hon inte skulle kunnat uppleva liknande euforiska glädje känna liknade avbrott eller flykt från vardagen genom att göra näräventyr?
Ett näräventyr behöver inte kosta mycket, näräventyret är bra för miljön eftersom det sker i närheten av där man bor, man behöver inte åka till andra sidan Jorden (i alla fall inte vi som bor i ett så fantastiskt land) för spänning och utmaning.
Näräventyr är bra för utövaren, bra för kroppen, hälsan och gemenskapen.
Ps: Visst skulle jag också vilja skida till både Syd- och Nordpolen och visst har jag drömmar om exotiska länder med milsvida urskogar. Men i väntan på det så funkar näräventyret utmärkt…
Läste precis klart ”Till båda polerna (utan skägg)” av Catharine Hartley.
En ganska naken och utlämnad skildring av polaräventyr.
Hon beskriver sina misstag och förnedringen i jakten på sponsorer och hennes brist på förmåga till socialt umgänge och problemen med att hantera vardagen.
En liknelse som jag tror många kan känna igen sig i.
När man läser liknade äventyrsberättelser berättelser så tror man att det rör sig om människor med övernaturliga krafter som gör dessa bedrifter.
Skönt att läsa en berättelse som är skriven av en människa av kött och blod med brister.
Flykt från vardagen
På de sista sidorna nämner Catharine hur svårt det var att komma tillbaka till arbete och vardag. Hon beskriver hur äventyren varit en flykt från vardagens ekorrhjul.
På nästa sida beskriver hon utmaningen i att börja studera och ta tag i sitt liv igen.
Det är där jag känner att näräventyr kan göra nytta för att bryta vardagen.
Att som Catharine ta sig till både Syd- och Nordpolen med skidor är en otrolig bedrift.
Lika bra med Näräventyr
Men kostnaderna för de två äventyren är gigantiska.
Frågan är om hon inte skulle kunnat uppleva liknande euforiska glädje känna liknade avbrott eller flykt från vardagen genom att göra näräventyr?
Ett näräventyr behöver inte kosta mycket, näräventyret är bra för miljön eftersom det sker i närheten av där man bor, man behöver inte åka till andra sidan Jorden (i alla fall inte vi som bor i ett så fantastiskt land) för spänning och utmaning.
Näräventyr är bra för utövaren, bra för kroppen, hälsan och gemenskapen.
Ps: Visst skulle jag också vilja skida till både Syd- och Nordpolen och visst har jag drömmar om exotiska länder med milsvida urskogar. Men i väntan på det så funkar näräventyret utmärkt…
