Rätt förberedd

Ett ofrivilligt stopp i skogen

Bilden blev lite suddig, men jag tycker att det syns att vi trivs och mår bra :)

Även under en vanlig skogspromenad så kan det visa sig att det är bra med rätt utrustning.
Susanne och jag var ute och gick på Sörmlandsleden med Freja för några dagar sedan. Rätt som det var drog hon iväg, trots att vi ropade (ingen är perfekt). Minuterna gick och kändes som evigheter, vi var tack och lov långt ut i skogen så risken för att hon skulle bli påkörd var liten, men man blir ju orolig och fundersam på var hon är.
Regnet hängde i luften och mörka moln tryckte på.
Efter att Freja varit borta cirka fyra minuter bestämde jag mig för att sätta upp tarpen, så att vi kunde vänta under den utan att bli blöta om det skulle börja regna.
Jag hann inte få upp tarpen helt för än första regndropparna föll och i samma stund kom en trött Freja tillbaka. Regnet tilltog så vi bestämde oss för att avvakta under regnskyddet.
Tiden gick och Susanne blev lite hungrig.
- Inga problem sa jag och plockade fram gasolköket och lite frystorkad mat. Till efterrätt blev det lite mörk choklad och kaffe. Freja fick också sin mat.
Regnet höll i sig och temperaturen sjönk, men jag hade en sovsäck som vi kunde stoppa om oss med.
Inte gick det någon nöd på oss inte. Vi hade jättemysigt.

Test av utrustning

Om du funderar på att skaffa någon ny utrustning, så kan du kolla om den är testad här först.
Länk till: outdoorgearlab

Övernatta på Sörmlandsleden

En natt vid lägerelden under stjärnorna i de sörmländska skogarna

Vatten stod hela tiden på värmning

En före detta kollega och arbetskompis bjöd mig med på en övernattning i skogarna efter Sörmlandsleden i Gnesta-trakten.
Ett erbjudande man inte kan tacka nej till och familjen släppte i väg mig. Tack Thomas och familjen!

Omgivningen var sagolik

Vi parkerade bilen efter en liten grusväg. Det pågick älgjakt i skogarna, men vi bedömde att vi inte skulle störa varandra och Freja var kopplad.
Efter en kort vandring var vi framme vid Långsjön där vi skulle slå läger. Vädret var fantastiskt, helt stilla och blå himmel, naturen skiftade från grönt och brunt till gult. Det var friskt i luften.
Klockan halv tio på förmiddagen började vi att slå upp var sin tarp på en liten udde där det fanns en eldstad sedan tidigare.
Sedan fixade vi ved så att det skulle räcka hela dagen och natten. Vi gjorde en trebent ställning med en tillhörande tvåben till för att kunna hänga kastrullerna.
Thomas hade konstruerat ett smidigt kokkärl och kök av en konservburk och colaburk. Det skulle visa sig att köket fungerade perfekt. Billigt och bra alltså.

Råvaror till blivande lunch plus fisken som lades i på slutet

Tiden går så otroligt fort när man är ute så här. Först klockan halv tre var lunchen klar. Då hade jag fräst en hackad lök i kastrullen, med lite smör. Skalat och skivat potatis och morot och kokat de med lite vatten, salt och peppar tillsammans med den frästa löken. Efter en stund la jag i två stora bitar ekologisk lax.
Behöver jag säga att det var fantastiskt gott?

Så blev lunchen och den var mycket god

Nu var det hög tid att sätta igång med baket. Ni vet jag skulle ju försöka ge mig på att baka rågbröd, jag som bara bakat en gång med barnen för cirka tio år sedan.
Värmde det kalla sjövattnet till fingertemp (jag bedömde att vattnet var så rent att det inte behövde kokas och det skulle ju värmas senare).
Sedan hällde jag i pulvergästen i vattnet samtidigt som jag kom på att gästen skulle blandas med mjölet.

Allt som behövs plus eld för att baka bröd i skogen

Nåja. Jag hällde i mjölblandningen och började att blanda. På förpackningen stod det att man skulle köra med handmixer på högsta hastighet i fem minuter. Jag rörde med en sked så gott det gick.
Sedan skulle degen jäsa i rumstemperatur i en timme, så jag hängde den en bit ovanför elden.
Nu passade vi på att gå en sväng för att utforska närområdet. Det var fantastisk fin natur och två små tjärnar låg en bit bort. Vi gick även genom ett biotopiskt skyddsområde.
Vi plockade lite svamp. Trattkantareller och några vanliga. Jag hade tänkt blanda i lite blåbär och lingon i brödet, men  det var inte mycket bär kvar.
Det var här någonstans som Freja hade den dåliga smaken att rulla sig i något mindre trevligt om ni förstår.
Husse blev inte helt nöjd med resultatet och stanken. Inga bonus poäng den här gången för Freja.
När vi kom tillbaka till lägret sänkte jag ner kastrullen med degen till högre värme, sedan tog jag av mig i bara kalsongerna för att gå och bada med Freja.
Som tur var hade jag lite diskmedel med mig. Thomas lade på mer ved så att jag skulle kunna värma mig när jag kom tillbaka efter det ofrivilliga badet.
Jag rev år mig lite grön ljung som växte efter stigen som jag skulle ha och tvätta med och efter ett femtiotal meter bort från lägret hade fötterna domnat bort i kylan.
Väl framme på behörigt avstånd från vårt läger (ville inte smutsa ner vattnet som vi skulle använda) fick jag ner Freja i vattnet.
Jag tvättade och hon ruskade på sig till slut blev vi nog lika blöta. Efter tredje tvätten fick hon simma av sig löddret. Uppe på land fick hon fnatt. Hon var helt klart missnöjd med husse och behandlingen.
När vi kom tillbaka var fötterna minst sagt kalla, men som tur var kunde jag värma fötterna mot en  värmande brasa.
Efter en stund kunde jag ta på mig byxor, strumpor och kängor igen. Och då var brödet klart. Klockan hade redan blivit dags för middag och mörkret kom smygandes.

 Så här såg brödet ut när det var klart.

Brödet stjälptes upp och jag kunde diska ur kastrullen för att börja på med middagen.
Brödet var bränt i botten, men annars så såg det förvånansvärt bra ut. Brödet fick ligga ock vila medan jag stekte bacon, svamp och vitlök i kastrullen. När det var stekt så la jag det åt sidan för att koka pasta. Jag sparade lite vatten när jag hällde av makaronerna och sedan hällde jag i en "Varma koppen" med minestronesoppa i pastan och rörde om. därefter hällde jag i bacon, lök och svamp. Mums vad gott.
Freja blängde på mig mer än vanligt när jag åt så jag satte på henne en fodrad filt för att hon skulle hålla värmen efter badet. Det luktade fortfarande om henne.
Sedan satt vi och åt och pratade vid elden. Thomas hade tagit med sig två öl var och det smakade mycket bra till maten.
Brödet gick att äta. Om man tog bort det brända så var det faktiskt riktigt gott om jag får säga det själv.
Vi var rörande överens om att livet inte behöver vara mer komplicerat än så här. Och vilken fantastisk natur vi har här i närområdet. Helt otroligt.
Vid tvåtiden kröp vi ner i sovsäckarna och somnade. Vilken dag och kväll det hade varit. Tack Thomas!

Här har vi redan börjat med lunchen

Freja hittade en bit älgskinn i skogen

Thomas

Thomas Pihl

Lunchbestyr

Jag sitter och väntar på en god lunch

Nybadad hund med täcke

På kvällen värmde brasan gott

Bästa gratiskartan

Äntligen en bra gratiskarta över Sverige!

Länk till kartan:

Möte med älg

Skickat frÃ¥n min iPhoneI dag stötte Freja och jag på en älg, troligen en årskalv eller en kviga. Den var nyfiken på Freja som bara var några meter ifrån. När den sedan bestämde sig för att sticka så kom Freja till mig när jag ropade på henne. Jag fick lite älgfrossa och en fin upplevelse;)

Vad har han i ryggsäcken?

Jag vet att det är många som funderar på vad jag egentligen har i ryggsäcken. Det förändras lite beroende på hur länge jag ska vara ute, vad jag ska göra och naturligtvis vilken årstid det är.
Men grunden är i stort sett lika.
Här kan ni kolla vad Paul Kirtley har i sin rygga på en kortare dagstur. Många saker blir det.

Natt under tarp

Packa och planera är halva nöjet
Nu håller jag och en kompis på att planera inför en övernattning fredag till lördag. Vi kommer övernatta under tarp och jag kommer bara ha en kastrull att laga maten i över elden.
Jag kommer också att försöka baka i kastrullen. Hur det går kommer jag givetvis att berätta för er.
Tanken är att vi bara ska vara.
Och kanske göra eld med bågdrill.
Så här ser en del av min utrustning ut som jag ska ha med, kanske den viktigaste (förutom ryggsäcken).

Från vänster: ett tunt liggunderlag för att skydda det uppblåsbara liggunderlaget, Thermarest uppblåsbart liggunderlag, Carinthia sovsäck och en bivanorack.

Så här ser utrustningen ut när den är packad i påsar och kompletterad med tarpen, vattenflaskan och kniven.

Lyckad hösttur

Kort rapport från lördagens hösttur

Stefan Löfven bjöd inte in oss på kaffe den här gången.

Vi blev fem hojar på årets hösttur i samband med Ruskträffen ute vid Sågarsvedet.
Klockan tio drog vi i väg genom ett höstfärgat Sörmland som bjöd på kononfint väder. Bitvis blev det riktigt varmt.
Ett kort stopp gjorde vi vid stranden av Näshultasjön, då jag passade på att berätta lite kort om dagens tur. Ett 20 tal sjöar skulle vi bland annat se under dagen.
Det blev en blandning av grus och små krokiga asfaltsvägar cirka 50/50. Vi körde i ett lugnt tempo så att alla skulle hänga med, vi var ju trotts allt lediga och hade inget att stressa för.
Nästa stopp var vid Stefan Löfvens nya "sommarstuga". Där tog vi en promenad och kollade på omgivningen. Stefan var nog inte hemma och vi såg inte till något flyttlass heller, han kanske hade annat att pyssla med.

Nu började klockan närma sig tolv och det kurrade i magen som en boxermotor.
Hälleforsnäs pizzeria stillade vår hunger och vi kunde köra vidare mot ondskans ursprung.
Där gjorde vi också ett längre uppehåll och gick och tittade oss omkring.
Vi hittade Allén där Jan Guillou hade suttit i husarrest på 60:talet, vi nöjde oss med att palla var sitt äpple.

Platsen för ondskans ursprung

På tillbakavägen passerade vi en gård som heter Mora och efter ytterligare några mil på grusvägar var vi snart tillbaka på Sågarsvedet.
Snacka om att det smakade gott med kaffe.

Tack alla som följde med på den här turen och gjorde den så trevlig.
Hoppas vi ses på nästa hösttur (om inte tidigare), jag har förresten redan funderat ut ett tema till nästa år ;P

Närkontakt med havsörn

Jag måste bara berätta!
I dag när jag var ute och gick i skogarna på Hedlandet med Freja, kom vi riktigt nära en havsörn. Faktum är att jag aldrig varit så nära en havsörn förut.
Det var nere vid vattnet som fågeln satt uppe i ett gammalt dött träd, en al tror jag. Jag såg den när den flög i väg.
Vilken mäktig syn det var.
När man kommer så här nära, då inser man verkligen hur stora de är.
Det var en fin upplevelse som jag kommer bära med mig för evigt.
Hur nära jag var?
Cirka 20 meter.
Jag han inte ta någon bild, men jag tog ett par andra på Hedlandsledens markering.
Förresten kan jag berätta att det inte kändes helt bra att gå ut på ett hygge nu när älgjakten startat.

Hösttur på motorcykel

Välkommen att hänga med mig på en liten höst tur
På lördag i samband med Ruskträffen i Sågarsvedet tänkte jag ta en sväng på motorcykeln. Om du vill så går det bra att hänga med.

Vi startar vid Sågarsvedet kl 10.00 på lördag den 11 oktober. Turen går på grus- och asfaltsvägar, cirka 50/50. Sträckan är cirka 15 mil och tar fem till sex timmar, lite beroende på väder och inklusive matpaus.
Under dagen kommer vi bland annat passera Stefan Löfvens nya "sommarstuga" och gå i Jan
Guillous fotspår, vi kommer faktiskt åka ända till Mora under dagen.
Vi kör i lugnt tempo och turen passar bra för större offroadhojar och om man är ny på grus.
Låter det trevligt?
I så fall syns vi på lördag, vid varningsskylten 100 meter innan Sågarsvedet (se bilden här nedan). Klockan tio åker vi.
Länk till Ruskträffen

Här står jag på lördag från cirka 09.00 och fram till 10.00 (det är Sågarsvedet som syns i bakgrunden)

Välkommen!

Vardagsäventyr vid Sörmlandsleden

En natt i den Sörmländska vildmarken
För att ladda batterierna bestämde jag mig för att vandra och övernatta i skogarna vid Sörmlandsleden. Det är en helt vanlig onsdag och jag har jobbat hela dagen, men i morgon är jag ledig och då ska Freja och jag vandra i den Sörmländska vildmarken.

När jag svänger av från väg 214 mot Svalboviken, ser jag hur solen är på väg ner bakom granskogen i väster. Jag inser att det är i senaste laget för att ge sig ut i skogen eftersom det snart kommer att bli mörkt, men det ska nog gå.
Klockan är sex på kvällen när jag parkerar bilen i Svalboviken vid Sörmlandsledens etappstart 23. Freja hoppar ur bilen och jag kränger på mig min ryggsäck. Vad tung den blev och jag som bara ska stanna en natt, vad har jag med mig egentligen?

Vi följer vägen några hundra meter tills den svänger av till vänster. Vi ska vandra cirka tre kilometer mot Hälleforsnäs för att slå läger för natten.
Efter en kvart skrämmer vi upp en stor älgtjur. Freja sätter av, men vänder redan efter 50-70 meter. Det är skönt att hon inte jagar djuren för då skulle jag inte kunna ha henne lös. Tröjan åker av eftersom jag annars riskerar att bli blöt av svett och det vill jag inte, det är trotts allt ganska kyligt i luften. De senaste nätterna har det varit frost.
När jag kränger på mig ryggan igen så märker jag att det börjar bli riktigt skumt i skogen. Jag ser två problem med mörkret, det ena är att jag lätt kan trampa snett och det andra är att jag ska hinna slå läger och samla in ved för hela natten. Sedan blir det förstås svårare att hitta rätt på leden.
Jag funderar kort på om jag ska öka takten, men slår genast bort den tanken. Risken är för stor att jag stukar foten och jag skulle bli alldeles svettig, samtidigt så skulle det i alla fall hinna bli mörkt innan jag är framme. Jag bestämmer mig för att ta det lugnt och säkert.

Klockan sju lägger jag ifrån mig ryggsäcken på den tänkta lägerplatsen vid Mögsjön.
Nu försöker jag samla så mycket torra grenar och kvistar som möjligt och det är inte lätt i mörkret, visserligen har månen tittat fram och hjälper mig lite på traven. Jag försöker att hitta lite torrt gräs att tända med men det är redan fuktigt av dagg.
Till slut har jag fått så pass mycket ved att jag tror att det ska räcka hela natten.
När jag rispar kniven mot tändstålet försvinner mitt mörkerseende och det är svårt att se vart jag har fnösket. Efter några fler försök så lyckas jag tillslut att få en liten låga, torra ljungkvistar läggs försiktigt på och snart har jag en sprakande och värmande brasa.

Klockan är redan åtta när jag fyller min stålmugg med sjövatten och placerar den intill elden, det här vattnet ska jag ha till min frystorkade middag och lite kvällskaffe.
Nu sätter jag upp tarpen intill elden och rullar ut liggunderlaget och sovsäcken. Eftersom det har varit lite fuktigt och kallt de senaste nätterna så lägger jag mitt uppblåsbara Termarest liggunderlag och min Carinthia 2000 sovsäck inuti min Hilleberg bivanorak. Med den sovutrustningen vet jag att jag klarar både väta, vind och kyla.

Freja är med mig hela tiden när jag går för att hämta mer ved och när vi är i lägret sitter hon på berghällen och lyssnar och tittar ut över sjön. Jag hör också en massa konstiga ljud.
Nu känns det skönt, lite pirrigt, spännande och kul, men framför allt så känner jag mig så fantastiskt fri. Allt är så basalt i skogen. Det handlar om värme, skydd och mat. Jag har allt:)
När klockan är nio på kvällen åker kängorna av och fötterna får krypa ner i ett par raggsockor samtidigt som jag äter en efterlängtad och god middag från Blå Band Outdoor Meal.
Jag lämnar en del mat kvar i förpackningen som jag blandar ut Frejas mat med. Nu slickar hon sig om munnen och kommer för att kolla in vad det är för gott som är på gång.
När månen sjunker ner bakom grantopparna på andra sidan sjön är båda jag och Freja mätta och nöjda. Nu är det dags att sova.
Freja får på sig ett teddyfodrat täcke eftersom hon inte sovit ute sedan i somras, hon accepterar täcket och sätter sig åter för att speja och lyssna ut i mörkret.

Jag kryper ner i sovsäcken och tittar upp mot tallgrenarna som är mellan mig och en fantastisk stjärnhimmel. Jag försöker att ta några bilder med mobilen och kompaktkameran, men det är lite för mörkt. När elden flammar upp och sprider sitt varma ljus om kring sig, då kan jag ta några bilder på det som är upplyst nära mig, men annars går det bara med blixten.
Det är inte lätt att komma till ro eftersom en älg, (troligen en älgko) går runt oss och lockar. Den rör sig i en cirkel på kanske 100 till 200 meter från oss. Där emellan hörs alla andra konstiga skrik, rop och läten från vad det nu kan vara.
Innan jag somnar kommer Freja och lägger sig intill mig. Gott:)
Jag är uppe två gånger på natten för att lägga på lite mer ved. Dels så värmer den, men framför allt så skänker den mig trygghet och lugn.

När vi vaknar vid sextiden på morgonen har himlen blivit grå av moln som ljudlöst smugit sig fram, men det har också resulterat i att det är betydligt varmare nu än i går kväll.
Eftersom det finns glöd kvar så går det snabbt att blåsa liv i elden. Jag kryper ner i sovsäcken igen och somnar om. Halv åtta kliver jag upp för att fixa frukost åt oss.
Planen för i dag var att vandra till Hälleforsnäs och tillbaka, men sjön som jag sovit vid är så fin och skogen på andra sidan ser så inbjudande ut att jag bestämmer mig för att ta ett varv runt sjön för att se lite mer av naturen här.

I dag är det inget som brådskar och det tar säkert en halvtimme för vattnet att koka i min stålmugg från Canteenshop.
Jag har kaffe, färdiga ostmackor och yoghurt med mig, rena rama hotellfrukosten.
Jag släcker elden efter att jag packat ner utrustningen i min stora bekväma rygga av märket Snigeldesign 120l ryggsäckssystem -12. Nu har vi hela dagen på oss.
Efter knappt tio meter från vårt läger ser jag en nyfejad tall. Då förstår jag varför älgkon gått runt om oss, troligen var det ett av älgtjurens markeringsställen.
Snart hittar vi en liten nybyggd bäverhydda och det dröjer inte länge för än vi ser en bäverunge simma över till andra sidan och vi ser massor av färska älgspår och spillning.
Det går bra att följa djurstigen som går parallellt med sjön, faktum är att vi följer djurstigen hela vägen runt sjön.

En Sångsvan dröjer sig klagande kvar ute på sjön, men lyfter efter att vi passerat den.
Det är mycket rogivande att gå runt sjön på det här viset. Dels är naturen fin att titta på och sedan är det liten risk att gå vilse.
Jag går i cirka 50 minuter och tar rast i tio.
Vandringen runt sjön går över förväntan, det är lätt och vackert. Mögsjön är långsmal, nästen två kilometer lång och ligger i nordväst till sydostlig riktning. Där sjön är som smalast kanske det är 20 meter över och där den är bredast kanske det är 150 till 200 meter rakt över.
Naturen är typisk tall och granskog med bergig karaktär. Jag kan verkligen rekommendera en rundtur här.

Jag hittade en gammal eldstad, men då var det lite för tidigt för lunch så vi gick vidare. Klockan elva hade jag turen att hitta en jättefin plats med en nyligen använd eldstad. Här blev det lunchuppehåll.
Jag hittade lite torrved som jag klöv med min ESEE5 (som jag tycker är en bra kombination av kniv och yxa). Jag täljde upp några spån från den torra insidan som luktade gott av grankåda.
Efter två drag med tändstålet brann elden fint. Åter igen fyllde jag stålmuggen med vatten från sjön, sedan var det bara att invänta att vattnet skulle koka upp.
Det kom några regnstänk och först så tänkte jag strunta i det, men så bestämde jag mig för att sätta upp tarpen i fall att det skulle bli mer ihållande. Nu blev det inte så mycket regn, men det gjorde ju inget att Hillebergtarpen satt uppe.

Efter en timme var vi mätta och belåtna och då känns det som att livet inte kan bli så mycket bättre. Tänk vad lite som krävs för att man ska må bra.
Vi hade cirka en timmes vandring kvar för att runda sjön, men först skulle vi göra en avstickare till en annan liten sjö som jag såg på kartan.
Vi kom ut på en liten skogsväg och följde den några hundra meter, sedan var det dags att vika av. Först gjorde jag bedömningen åt vilket håll jag skulle gå åt för att komma till sjön, men sedan kollade jag med kompassen för att vara säker och den visade att jag hade 15 grader fel. Bra med kompass. Efter en stunds vandring kom jag fram till den lilla fina sjön. Här skulle man också kunna övernatta och vandra runt.

Nu var det dags att vända hemåt.
Sista pausen tog jag vid den lilla skogstjärnen Båven. Där blev det kaffe på nykokt sjövatten och de sista mackorna slank ner.
Nu ringde telefonen trots dålig täckning. Det var en kompis, lika gammal (eller ung) som jag. Han fick en stroke för drygt tio år sedan och har sedan dess mycket svårt att röra sig. Tidigare var han egen företagare och hade en stor gård. Nu sitter han i en lägenhet och har som sagt svårt att ta sig ut.
Han tyckte det var kul att höra vad jag gjorde och just som jag beskrev den lilla skogstjärnen som jag satt vid kom en stor, gammal havsörn glidande ner mot sjön. Det var ett fint ögonblick och det var kul att jag kunde dela med mig av den upplevelsen till min kompis.
Så om ni undrar varför jag gör sådana här och andra knepiga saker, så är svaret: För att jag kan och vill. Så enkelt är det.

Det blev en massa fina upplevelser under den här relativt korta tiden i skogen. Bilden som dröjer sig kvar i minnet är bland annat när månen speglades i sjön och Freja satt och lyssnade ut i mörkret samtidigt som lägerelden värmde. Det blir nog ett bestående minne som satt sig fast på hornhinnan.

Här nedan följer en rad med bilder som blev över ;P

Ser ni bävern som simmar lite till vänster i bilden?

Freja inspekterar Bäverhyddan

Trotts att vattnet kokar så går det bra att hålla i handtaget

Duger bra som stativ också

Ett riktigt trästativ

Fotnot: Jag har valt att lägga in namn på fabrikaten av min utrustning och länkar, bara för att underlätt för dig om du är intresserad av vad jag använder för utrustning. Jag är "tyvärr" inte sponsrad.

Länkar till delar av utrustningen som jag använde:
Ryggsäck köptes här - Kalmeborg
Sovsäck köptes här - Fältbutiken
Tarp och Bivanorak köptes här - MestUte
Kniven ESEE5 köptes här - Knivbutik
Primus 
Skor ecco Ulterra